AGERE CONTRA (utgiven på Hägglunds förlag) innehåller flera texter av Bo I. Cavefors på temat konservativ revolution. Följande text är hämtad ur kapitlet Sista striden? Konservativa revolutionärer.
Europa står vid skiljevägen. Då hjälper det föga att av rädsla eller utifrån avsikten att för evigt bevara egna privilegier, försöka konstruera nya former för gamla läglar. Då hjälper det inte att varna för nationalismen i Östeuropa och i Centralasien, eftersom sådant avståndstagande fjärmar västeuropén alltmer från omvärlden. Att tadschikistanen är beredd offra livet för byns friska brunnsvatten eller att människor vill värna om traditioner och egen historia, att män villigt strider, blöder och dör för detta, ser den liberalelitära narcissistiske västeuropén som falskt och klandervärt. Ur denna brist på förståelse föds konflikter mellan oss och dem som inte längre vill foga sig i att betraktas som andra klassens världsmedborgare. Då är det meningslöst att komma med argument att västeuropéns väg mot välstånd, var en utmärkt och framgångsrik väg – för västeuropén. Då blir kampen mellan dem som menar att de nya nationalstaternas väg till framgång skall vara Västeuropas väg och dem som inser att det inte är genom stillastående utan genom framsteg och utveckling man undviker krig. Det gäller att engagera sig i vår egen historia, för vår hela existens, för hela vår identitet och inte endast diskutera och debattera den, utan acceptera den. Vi förmår påverka inte endast det politiska utan även det icke-politiska skeendet om vi analyserar och bekämpar statens våldsmonopol som ett civilisationsbrott, som historieförfalskning. Och vi lär oss bekämpa den multikulturism som inte endast återspeglar det liberala pluralismsamhällets värsta avarter, utan även sätter sökarljuset på eget självbedrägeri och genomlyser det självhat som sedan franska revolutionen präglar européns själsliv.
Illustration: Carsten Regild
Om skribenten: Patrik Ehn
