"Many things are known by the Wise. They foresee many things: the decline of the world and the end of the Aesir", Voluspa 44
I "Revolt against the modern world" undersöker Julius Evola de andliga orsakerna till civilisationens förfall. Hans utgångspunkter är till största delen desamma som andra Traditionalistiska tänkare som Réné Guénon, Frithiof Schuon, Ananda Coomaraswamy, Lord Northbourne och Seyyed Hossein Nasr mfl. Men det finns också skillnader. Evola är en passionerad krigarnatur som betonar andlig makt och energi mer än de andra, vilket också återspeglas i en del av hans teorier. Réne Guénon skrev Tradition med stort T för att understryka att det inte är vilka traditioner som helst han talar om. Jag gör samma sak här.
Första mötet med Traditionalistiska tänkare kan vara oroande eller rentav chockerande för ett modernt sinne. Vi är exempelvis vana vid att föreställa oss att världen utvecklas från ett lägre tillstånd till ett högre. Är framåtskridandet en illusion? Från utsiktspunkten som Traditionen ger oss är den det. Det finns inget framåtskridande, utan förhållandet är det motsatta: världen förfaller alltmer. Idén om framsteget som försvaras av bland annat marxister och många liberaler kan ses som en invertering av den Traditionella läran om de fyra tidsåldrarna som börjar med en guldålder som går över till silver, koppar och slutligen en järnålder. Metallerna är symboler för världens och människornas tillstånd och guld är då den ädlaste metallen som symboliserar det ädlaste tillståndet. Eller som i den indiska traditionen: Satya Yuga följs av Treta Yuga, sedan kommer Dwapara Yuga och den sista åldern kallas Kali Yuga. Kali Yuga kännetecknas av oroligheter och gräl. Den Traditionella tidsuppfattningen är cyklisk. Tidsåldrarna avlöser varandra i ett cykliskt förlopp på samma sätt som årstiderna gör. Jorden går inte under vid nyår, utan en ny cykel av årstider tar sin början. På samma sätt är det med tidsåldrarna.
Vad säger då vetenskapen? Filosofen Georg-Henrik von Wrights bok "Myten om framsteget" som kom 1994 fick en del irriterade kommentarer av försvarare av status quo. I boken konstaterade han bland annat att de som hävdar att samhället förfaller kan stödja sig på termodynamikens andra lag medan de som försvarar idén om framsteget kan hänvisa till evolutionsteorin. Båda sidorna i debatten kan alltså finna stöd i vetenskapliga teorier. Ett annat sätt att se på saken är att den moderna vetenskapen inte sysslar med värderingar och att den därför inte kan avgöra vad som är högre och vad som är lägre. Det krävs därför andra perspektiv på saken. Evola lämnar ett radikalt annorlunda synsätt än vi är vana vid idag.
Man kan ställa upp Traditionalismen och evolutionsteorin som motpoler. Men måste de vara det? Exempelvis målar den evolutionära biologen Elmer Pendell upp en bild av människan där hjärnan hade en höjdpunkt hos Cro-Magnonmänniskan för ca 30000 år sedan. Sedan dess har vi långsamt blivit alltmer korkade. Skälet till att vi just nu har ett komplext samhälle med mycket teknik och annat är den ackumulerade kunskapen som vi har tagit över av våra förfäder. Vi är inte bättre än dem. Tvärtom är det de som har brutit mark, utvecklat jordbruket, lärt sig bygga vägar, utvecklat språket etc till en nivå där det nuvarande samhället blev möjligt. Om vi materiellt och tekniskt befinner oss på en höjdpunkt så beror det på att vi står på våra förfäders axlar, inte att vi är bättre än dem. Pendell talar inte om andlighet, men det är ju möjligt att ett materiellt avancerat samhälle samtidigt är ett andligt lågvattensmärke. Hursomhelst placerar han en mänsklig höjdpunkt långt tillbaka i tiden. Därefter har vi blivit dummare. Åtminstone så långt verkar hans teorier överensstämma med Traditionalismens läror. Med den teorin som bakgrund blir det lättare att förstå varför Traditionalister tar förfädernas ord på stort allvar. De var smartare än oss. Men det måste förstås ske med urskiljningsförmåga. Allt är inte vettigt bara för att det är gammalt och allt som är nytt är inte dåligt.
Traditionen
Evolas utgångspunkt är läran om de två naturerna. Det finns en fysisk ordning och en metafysisk ordning; varat och blivandet; en synlig dimension och en som är osynlig, där den osynliga är källan till det som är synligt. Den synliga naturen ses som en symbol för den djupare liggande ordningen. Exempelvis är den fysiska kroppen själen så som den manifesterar sig i den fysiska världen. Det är som med de ryska dockorna som rymmer ytterligare dockor när du öppnar dem. Eller som en lök som innehåller många skikt. Sol, himmel och jord är inte bara vad de verkar vara på ytan, eller vad de verkar vara rent fysiskt. De är också symboler för den djupare liggande ordningen.
Den moderna människan utvecklar dock bara sin förståelse av verkligheten i relation till fysiska kroppar och ting i rummet och alltid under inflytande av direkta erfarenheter. I Traditionella samhällen var förhållandet det motsatta. Det osynliga var verkligt, kanske mer verkligt än informationen vi får genom de fysiska sinnena. Det asketiska livet gick ut på att genom självbehärskning nå den andra regionen, alltså Varat, som inte är fysiskt, utan metafysiskt. Traditionen med stort T handlar om tillvarons två stora poler och vägarna mellan dem. Herakleitos uttryckte saken så här: "A man is a mortal god, and a god is an immortal man."
För Evola finns i grund och botten bara två typer av civilisationer: de som har en Traditionell struktur och den moderna civilisationen. Den moderna civilisationen utmärker sig genom att den har förlorat sin organiska och levande karaktär och att den istället blivit mekanisk som en livlös maskin. Detta beror i grund och botten på att den har skurits av från de större metafysiska sammanhangen och är helt inriktad på det materiella.
I platonsk anda söker Evola efter tingens essens. Han börjar med att undersöka kunglighetens ursprungliga mening, för att utröna dess essentiella betydelse. Exempelvis sade Servius på 300-talet att: "The custom of our ancestors was that the king should also be pontifex and priest". I Maginobion förekommer talesättet "May our leader be our bridge.". Evola finner att kungligheten ofta associeras med symboler för solen. I kungen såg folket samma glans och seger som övervann mörkret varje morgon. Kungen var en bro mellan den fysiska världen och den metafysiska. I det forntida Egypten sades: "Every day he rises on Horus´ throne, as king of the living, just like his father, Ra". Ra var solen. Enligt Evola är solen, glansen och segern som hänger samman med kungligheten inte bara en symbol, utan det syftar på en metafysisk verklighet. I den indo-ariska traditionen sägs: "By coming forward, he [Agni] has created kingship in this world. He has conferred on you [Rohita] majesty and victory over your enemies." Rohita är den erövrande kraften som personifierar en aspekt av den gudomliga elden, Agni.
Den Traditionella synen på kungligheten levde kvar in i medeltiden då det bland annat sades att hungriga lejon aldrig angriper en sann kung. Man trodde också att en äkta kung kunde hela de sjuka. På 1800-talet skrev Joseph de Maistre:
"God makes kings in the literal sense. He prepares royal races; maturing them under a cloud which conceals their origin. They appear at length crowned with glory and honor; they take their places; and this is the most certain sign of their legitimacy."
Den Traditionella synen på kungligheten var alltså att den var en inneboende kvalité hos vissa utvalda personer. Kungarna tog sin plats helt naturligt, eftersom de var kungliga. Det är nog en svårsmält idé för vår tids egalitärer.
Både aristokrati och kunglighet har fått en rent sekulär och politisk betydelse först på senare tid. Tidigare var de baserade på karaktär, heder, mod och trohet. Evola menar att en plebejisk syn på aristokratin har framträtt i ett senare skede som förnekar privilegierna som hänger samman med blod och tradition. Ett exempel på en pseudoaristokrati är de intellektuella som har framträtt som en biprodukt av den borgerliga civilisationen. Den Traditionella principen som bestämde de ontologiska och essentiella skillnaderna i samhället handlade aldrig om intellektualitet, utan om andlighet. Och andlighet handlar om inre kraft och utstrålning. Evola använder termen "spirituell virilitet" för att understryka den energetiska kvalitén och instämmer med Servius som menade att ursprungligen var religion inget annat än erfarenhet.
Den mörka tidsåldern: Kali Yuga järnåldern – Vargatid
I den indiska grenen av Traditionen kallas den fjärde och sista tidsåldern, alltså vår tid, för Kali Yuga. Det är Kalis tid. Hos Hesiodos kallas den järnåldern. I Eddan går den under namnet Vargatid. I Visnu Purana kan man bland annat läsa följande om Kalis tidsålder:
"The leaders will seize upon the property of their subjects…their desires will be insatiable, and they will display but little piety. The people of various countries intermingling with them will follow their example … Inner wealth and piety will decrease day by day until the whole world will be wholly depraved. Then property alone will confer rank; material wealth will be the only source of devotion; passion will be the sole bond of union between the sexes; falsehood will be the only means of success in litigation…Earth will be venerated but for its mineral treasures …In the Kali age men corrupted by unbelievers…will say "of what authority are the Vedas? What are gods or Brahmans?"… He who gives away much money will be the master of men … Men will fix their desires upon riches, even though dishonestly acquired…The women will be selfish, abject and slatternly; they will be scolds and liars; they will be indecent and immoral in their conduct and will ever attach themselves to dissolute men…Men having deviated into heresy, iniquity will flourish, and the duration of life will therefore decrease."
I samma text kan vi läsa att det kommer att ske ett andligt uppvaknande i slutet av Kali Yuga. De som vaknar kommer att vara sådden för en ny cykel.
Det enda som inte verkar stämma med vår tid är att livstiden ska bli kortare. Men det beror på vad man menar med "långt liv". Betyder "långt" bara att man lever många år? Eller menas något kvalitativt? Är ett långt mekaniskt liv som kugghjul i en maskin verkligen långt kvalitativt sett? Den här texten är ju inte författad av moderna sekulära materialister och man kan därför inte förvänta sig att den ska spegla deras kvantitativa världsbild. Författarna tar hänsyn till andra dimensioner av livet. Dessutom är Kali Yuga inte över ännu, så vi får se vad framtiden bär med sig för överraskningar till oss.
Kasternas regression
Hur hamnade vi då i Kali yuga? Kastsystemets ursprungliga idé var att var och en ska utföra den uppgift som bäst stämmer med hans eller hennes inre natur. Rättvisa är när alla befinner sig på sin naturliga plats i samhället. Det är samma idé som försvaras i Platons "Staten". Det här handlar alltså inte om dagens Indien och systemet som används där.
Evola menar att det finns en objektiv lag som uttrycker processen som leder till en allt värre dekadens genom historien. Han kallar den för kasternas regression och spårar dess början flera tusen år bakåt i tiden. Den börjar med att de ursprungliga sakrala ledarna ersätts med en krigararistokrati, sedan ersätts krigarna av handelsmän och slutligen tar tjänstefolket över makten. Idén överensstämmer med läran om de fyra tidsåldrarna. De fyra kasterna förkroppsligar värdena som dominerar under processens fyra delar.
Inom arkitekturen kan regressionen symboliseras av hur templet var den dominerande byggnaden. Sedan tog befästa borgar över den dominerande positionen. Sedan kom stadsstater där handelsmän bodde omgivna av skyddande murar. Sedan kom fabriker och slutligen massmänniskans själsdödande arkitektur, som den exempelvis såg ut i Stalins Sovjetunionen, eller i de grå och trista förorterna som byggdes i Sverige för några decennier sedan.
Estetiskt fanns sakral konst som efterträddes av episka berättelser om hjältar och deras dåd. Därefter kom en sentimental konst som producerades för att konsumeras av bourgeoisin. Sedan kom socialt inriktad konst som skapades för att användas av och konsumeras av massorna.
Inom etiken var den första åldern inriktad på andlighet, initiation och värden inriktade på att övervinna mänskliga begränsningar. Under den andra åldern dominerade heroism, seger och aristokratiska värden som heder, trohet och ridderlighet. Under handelsmännens tid dominerar ekonomiska värden som handlar om vinst och välstånd. När sedan tjänstefolket tar över så får arbetet en i det närmaste religiös status.
Finns det någon väg ut ur det andliga lågvattensmärket där vi befinner oss, enligt Evola? Om människor skulle kunna konstruera ett system som ger en ny guldålder så skulle Evolas filosofi vara en slags andligt orienterad variant av Karl Marx tänkande. Vi kan lika lite konstruera en ny guldålder som vi kan göra vinter till sommar. Men samtidigt innebär vinterns kyla inte att vi måste ge upp och lägga oss och dö. Om marxismen lägger fokus på systemet, så lägger Traditionalismen fokus på personens kvalité. Vi kan alltid jobba med oss själva och försöka övervinna våra svagheter. Om den nuvarande ordningen håller på att falla samman så beror nästa ordnings kvalité på personerna som grundlägger den. De kan inte trolla fram en sommar, men Väst måste inte gå under och allt måste inte handla om att maximera produktionen och konsumtionen.
Relaterat:
Om skribenten: Joakim Fredriksson
