I dagarna publicerades en artikel i Aftonbladet där det framgår att andelen utlänningar som ansöker till polisyrket påstås vara för låg, samt att en större proportion utlänningar ratas i Rekryteringsmyndighetens urvalsprocess än infödda. En högre andel utlänningar påstås ”ge bättre service” till de främlingar som inte behärskar svenska ordentligt, samt lyfta andra perspektiv. Varför utlänningar i extra hög grad ratas i urvalsprocessen kan ingen (eller mer troligt; vill ingen) förklara. Det största bortfallet, hör och häpna, sker vid det kombinerade testet för problemlösning och personlighet.
Ur ett svenskt perspektiv är avsaknaden av utlänningar inom rättsväsendet inget problem överhuvudtaget. Tvärtom. Vi vet vad som händer när främlingar skall praktisera och upprätthålla våra lagar. ”Sharia-domarna” är bara ett av en uppsjö exempel. Jag har många gånger skrivit om varför mångetniska samhällen är helt oförenliga med demokrati som vi känner det. Anledningen är att människors naturliga lojaliteter är länkade till familj och stam. Inget fel eller konstigt med det. Dock kräver dessa premisser en intern homogenitet inom varje grupps domän, det vill säga ett eget land, och en egen stat, för varje folk (förutsatt att det är möjligt). Så fort ett flertal folkgrupper tvingas dela på ett revir så uppstår en naturlig konkurrens och kamp grupperna emellan eftersom varje folk har olika intressen. Folkens särdrag innebär nämligen en naturlig ojämlikhet, vilket är själva upprinnelsen till kampen. Olika folk kommer helt enkelt vilja nyttja staten och landets resurser på olika vis. Denna intressekonflikt har historiskt alltid utmynnat i våld, splitring och kaos. Även då en stark man styrt i toppen eller när staten varit decentraliserad.
De styrande eliterna i Västvärlden kommer dock inte tillåta en nationell frigörelse utan att först göra allt de kan för att deras personliga investeringar i multikulti-projektet inte skall vara förgäves. Här kommer kontroll av våldsmonopolet in. Historiskt sett har det varit vanligt i mångkulturella statsbildningar att härskarna använt sig av människor från folkgrupp X för att kuva folkgrupp Y, och människor från folkgrupp Y för att kuva X. Denna metod bottnar i samma princip som beskrivits ovan, nämligen individens naturliga lojalitet till sitt ursprung. De kanske tydligaste exemplen på detta har historiskt varit riken där adelns makt varit extra stark, exempelvis i det gamla polsk-litauiska väldet. I det polska samväldet var aristokratin, på polska kallad szlachtan, mycket distanserad till sina undersåtar (vissa delar av adeln ansågs sig t.o.m vara av annat etniskt ursprung än sina polska landsmän, vilket förstås var rena fantasier). Precis som med våra eliter av idag var solidariteten mellan adeln och folket närmast obefintlig. Detta, i kombination med aristokratins med tiden ökande makt, befogenheter och självständighet från monarkens styre, spädde på en redan illavarslande utveckling i bland annat polska Ukraina.
För att maximera sina intäkter lejde adeln judiska undersåtar till att driva in skatter, tullar, sköta marknadsplatser, hyra ut kvarnar och bryggerier, samt administrera annan för bönderna nödvändig infrastruktur. Detta möjliggjorde överhetens förtryck av vanligt folk, men öppnade också dörren för den lokala judenheten att utöka sitt inflyttande, en dörr de inte tvekade att öppna. Med judarna som fogdar och indrivare röjdes alla eventuella emotionella hinder som annars hade kunnat uppståt om dessa vore inhemska. Följden blev ett enormt hat hos ukrainare och kosacker gentemot judar och deras polska, eller polskifierade ukrainska, härskare. Det är mot den bakgrunden inte särskilt långsökt att tro att orsaken till många ukrainares historiska iver att hjälpa till vid pogromer, och andra våldsamma handlingar mot judar, har sin bakgrund i de sentiment som växte fram under den polska kronan. För vidare läsning om detta kan jag rekommendera denna artikel från The Occidental Observer med översättning till svenska.
Vad har då detta med den svenska polisens nya rekryteringsambitioner att göra? Vår illasinnade elit vill, även om de givetvis inte formulerar det så, skapa ett rättsväsende som inte kommer att protestera när dammluckorna mot den globala södern förblir vidöppna och problemen fortsätter att hopa sig. Enligt Stefan Wehlin på polisens HR-avdelning är målet att få upp antalet sökande med utländsk bakgrund till 30-35%. Du som läser detta kan räkna med att denna målsiffra kommer att höjas i takt med folkutbytet fortskrider. Polisen skall ju vara ”representativ för samhället i stort”, som floskeln så fint heter. Detta är en mycket oroväckande utveckling. Särskilt i kombination med att försvarsmakten i åratal propagerat för att fler minoritetspersoner (från valfri ”tycka-synd-om”-grupp) skall söka till det militära, samtidigt som äkta patrioter kastas ut. Etablissemangets grepp om makten går alltmer över från att endast bestå i dominans av media, akademi och kultur, till att även inkludera den hårda makten. I takt med att vänsterliberalismen tappar mark i idékampen gör de allt för att rekrytera dem människor som på ett eller annat sätt tjänar på status quo till våldsutövande yrken.
Den dag då en avgörande mängd svenskar insett att etablissemanget är dess fiende, den dag då kanske bägaren runnit över, den dag då ett liberaldemokratiskt systemet inte längre är ett fungerande medel för att uppnå en trygg framtid för svenska barn, då kommer utlänningspoliser kunna sättas in mot den del av befolkningen som har allt att vinna på att avskaffa den nuvarande ordningen. Den dagen lär bli blodig.
Eller inte. Framtiden är aldrig huggen i sten. Warszawapakten föll i stort sett utan blodspillan med vissa enskilda undantag. Å andra sidan var dessa stater homogena, vilket definitivt bör ha underlättat processen.
Måhända är det så att det metapolitiska arbetet bör riktas om något och i högre utsträckning möta den propagandavåg som idag kommer från försvarsmakten och polisen. Exakt hur den bör bemötas är inte helt lätt att säga. Dock skulle det förslagsvis kunna innebära en generell uppmuntran att göra militärtjänst (vilket förvisso redan är vanligt i diskursen), framtagning av guider för patriotiskt sinnade soldater och befälsämnen som är villiga att infiltrera det befintliga systemet, hjälp till meniga som vill sprida våra idéer till sina egna led, och så vidare. Emellanåt får vi ljusglimtar om att det fortfarande kryllar av bra folk i försvarsmakten och polisen, bland annat därför att den politiskt korrekta personligheten sällan korrelerar med soldatarketypen. Därför finns där goda möjligheter att påverka. Det är värt att beakta inför framtiden.
Gästskribenten driver bloggen The Swedish Paleocon, och går också att följa på Twitter. Ett av bloggens syften är att förmedla Pat Buchanans budskap till en svensk publik.
Om skribenten: Gästskribent
