Bokutgivningen i landet som icke längre är

Historia, Ideologi, Kultur, Litteratur, Marxism, Media, Politik, Rekommenderat, Samhälle

  • 5
    Delningar

Nyss avslutade jag läsningen av en bok jag köpte i DDR, Sehnsucht nach de Paradies av Walter Beltz (Buchverlag der Morgen, Berlin 1989, fjärde upplagan). När jag i maj 1989 kom hem till Norden igen på flykt undan den framträngande kohlgården, gick jag naturligtvis och tittade i Stockholms boklådor. Det var bara att konstatera, att det numera är ont om bra böcker i dem, medan antikvariaten har blivit något av oaser för bildade människor.

Boklådorna i DDR var mätt med stockholmska mått en dröm och flera av vår regions ledande antikommunister torde ha passat på att fylla sina bokhyllor med böcker från DDR vid ett besök i exempelvis Östberlin. En som tillstod det är den bekante och i början av 1990-talet avlidne socialdemokraten Alvar Alsterdal, som emellertid ville vara ensam om sin fyndplats och därför aldrig så länge kampen mot ”realsocialismen” pågick trumpetade ut offentligt, att DDR var landet där man kunde köpa fina böcker.

Bokutgivningen i DDR var framför allt befriad från skit: typ tantsnusk och beställningsarbeten för de stora förlagen. Här fanns ett rikligt urval av inte minst klassiker inom olika genrer, inte bara tyska och inte bara marxister. Alla de senaste böckerna från väst fanns ej, men mycket fanns och ganska litet av det som borde finnas hade tagits bort av politiska skäl.

I boklådorna fanns bara böcker på tyska. Ville man ha böcker på främmande språk, blev man hänvisad till den internationella bokhandeln, som dock hade få böcker på originalspråk (med undantag på ryska) och ett dåligt urval.

Nu fanns det bland bokälskarna en privilegierad grupp och den råkade jag tillhöra. Den gruppen fick sina böcker direkt från förlagen och dessutom till tjugo procents rabatt. Det innebar, att eftersom läshungern var större än bokutbudet, hade vi första tjing på böcker som knappt nådde boklådorna. Vi lyckligt lottade prickade bara för på bokutgivningslistorna vad vi ville ha och fick de annars också billiga böckerna till en ringa kostnad. Den första tiden köpte jag kopiöst med böcker men lugnade mig sedan en smula och valde med mer omsorg, inte minst som det var svårt att få tag i bokhyllor. Min vistelse i DDR, som jag inte vill ha ogjord, har därför medfört att jag i mitt bibliotek har en samling främst historiska och filosofiska verk från DDR, vilka man inte längre kan få tag på.

Den mer insiktsfulle kanske invänder, att det var partilinjen som bestämde bokutgivningen, och det är riktigt. Partilinjen var emellertid inte på alla punkter felaktig. Det gällde bara att känna till inom vilka områden vetenskapen hade företräde framför ideologin. Jag fick redan under 1970-talet klart för mig, att framställningen av arbetarrörelsen och 1900-talets historia inte var helt tillförlitlig och köpte därför knappt några böcker inom dessa ämnesområden.

Däremot kunde man göra otroliga fynd inom andra områden, vilket medfört att jag i mitt bibliotek har ett par hundra volymer från landet som icke längre är. Efter några år insåg jag att vår lilla ”chefin” på Verlag Zeit im Bild noga gick igenom vad vi beställde för böcker. Och innan jag for hem berättades det för mig, att också stasi funnit listorna intressanta. De var lika intresserade av vad mänskor har för sig som de välståndsbildande krafterna och staten hemma men vågade inte arbeta med gallupar, som folk i Norden fortfarande är dumma nog att svara på utan gick så att säga mer handgripligt till väga.

I dessa, jag vill säga yttersta dagar, då imperialismen är på jakt efter ett nytt yttre hot att kunna projicera på himlen och därmed avleda människornas uppmärksamhet från deras grundläggande problem, läste jag sålunda en bok om islam.

I Beltz bok om koranens mytologi figurerar alla koranens mytiska gestalter, vilka är desamma som Gamla Testamentets plus Jesus, som i koranen intar en särställning bland profsterna. Det är inte riktigt samma slags berättelser som i bibeln, men man känner igen sig. Över huvud taget verkar det finnas stora likheter mellan kristendomen och islam men också olikheter. Muslimen är befriad från arvsynden. Inte heller är för honom sexualiteten förknippad med synd. Islam verkar i sig varken stå på en högre eller ett lägre plan än kristendomen och judendomen. De är bara en smula olika, men vi skall inte överdrivna skillnaderna.

När Muhammed framträdde var kristendomen och judendomen förhärskande i Främre orienten. Profeten har inte skrivit sitt verk med bibeln i knäet men har känt till den judisk-kristna traditionen och har dessutom inspirerats av gnosticismen. Beltz bok födde tanken på att också studera koranen, som jag också köpte i DDR, men det får tills vidare anstå.

Jag tror nämligen att man först blir tvungen att plöja igenom vår egen religionsurkund och det har jag inte tid med inom de närmaste åren. Annars är religionsstudier inte spilld tid, och det var ingen direkt slump att jag köpte Beltz intressanta bok i Dresden, som idag har förvandlats till en blommande kohlgård och vars invånare kan glädja sig åt nya bananer varje dag i den mån de har pengar att köpa några för.

Ulf Modin har bland annat skrivit I pöbelns tid och DDR-boken.


  • 5
    Delningar