Mitt namn är Lennart Svensson. Jag är född 1965. På mitt visitkort kan jag skriva författare (Eld och rörelse, Antropolis) och bloggare (Svenssongalaxen). Jag är även traditionalist och konservativ, en så kallad högerman. Så detta är mitt credo, framlagt genom en titt på mitt politiska liv.
Nåväl, jag hade mina vänsterdrag i början. Min syster var radikal och läste Musikens Makt och på gymnasiet vurmade jag för den röda fanan. Något konkret kom dock inte ut av det. Med tiden tröttnade jag också på fredsrörelsens knäfall för Sovjet, världens starkaste militärmakt någonsin. Jag beslöt mig för att göra lumpen vilket inte var snutet ur näsan, många jag kände vapenvägrade och blev salongshjältar på kuppen. Men jag bet ihop och inställde mig på Västernorrlands regemente, hösten 1984. Jag svor soldateden till regementets måtto: ”Ditt land, din hembygd, ditt regemente”.
Detta I 21 var en ärevördig bastion, bas för vissa av de Finlandsfrivilliga 1939 till exempel: en rungande replik mitt i diktaturens ansikte. Utan att heroisera kan jag säga att jag är stolt över att ha gjort lumpen: "att som fri man vara beredd att försvara landet med vapen i hand", det har en hart när religiös innebörd. Men inte många förstår sådant idag, med yrkesarmé och allt. Hur som helst; ett fint lumpenminne var när jag gick fanvakt på svenska flaggans dag och solen blixtrade i bajonetterna. Detta var 1985 och då var den 6 juni inte nationaldag, bara "Svenska flaggans dag".
Det blev vad det led muck och Uppsalaflytt. Under mina Uppsaladagar var jag aldrig partipolitiskt aktiv. Men jag opponerade mig privat mot mediavänster och nihilism, mot fredsrörelsens dubbelmoral (hata USA, älska Sovjet). Jag ansåg att försvaret mot detta Sovjet måste stärkas och jag röstade på moderaterna 1988. Sedan blev jag soffliggare.
Jag var som sagt inte politiskt aktiv. Men under 80- och 90-tal var jag ständigt emot "proggighet och PK" som då som nu höll landet i sitt grepp. Den politiska korrektheten tycks hata tradition, hata Sverige och det svenska, hata religion och romantik, hata allt som gör livet värt att leva. En lobotomerad modernist-nihilism, en ängslig självhatsliberalism, det är vad som styr detta land. Därför är jag anti-liberal, traditionalist och konservativ.
Jag tog en fil.kand i sanskritik, fornindisk filologi 1994. Parallellt med det läste jag författare som Robert Heinlein (progressiv höger), Frank Herbert (arkeofuturist), Ernst Jünger, Oswald Spengler, Bhagavad-gîtâ, Eddan, Bibeln, Swedenborg och Castaneda.
Som ni ser finns det en dragning åt esoterism här. Det medger jag. Jag ser mig idag först och främst som kristen. Mina studier i indologi fick mig att inse att veda och hinduism nog är intressant, men att falla på knä för Shiva eller Vishnu låg inte för mig. Av den indiska religiositeten, den indiska "begåvningen för gudstro" leddes jag hem till mer bekanta nejder, till kristendomen.
Den är idag basen i mitt credo. Förutom det är jag "norrlänning, svensk, europé" i det att jag älskar Norrland, Sverige och det europeiska i traditionell mening. Känner man sin historia står man trygg, man dras inte med i varje ny svindel. "En människa utan historia är som en man utan skugga" sägs det ju. Därför kan jag vandra genom svensk och europeisk historia och känna mig trygg, jag vet att vi har åstadkommit underbara saker i den här världsdelen (kristendomen, grekisk filosofi, romersk rätt för att inte tala om all konst, poesi osv).
Jag är svensk och mina förfäder var svenska. De har vandrat här, byggt här, levt och dött här. Detta är mitt arv, mina rötter. Vad gäller denna min svenska bas, mitt vurmande för "Sverige och svenskhet" så stänger jag inte porten för "invandring" men i den mån vi har det så ska den ske på våra villkor. Jag säger: "Välkommen främling. Detta är mitt land, här gäller svenska värderingar. Vill du anpassa dig till dem, slå dig ner. Om inte där är dörren."
Så hur ser jag på framtiden? Vad vill jag verka för, vad vill jag skriva om som ingen annan skriver om? I och för sig har jag inget originellt att komma med. Kristendom och svenskt arv, europeisk historia detta är väl inte kontroversiellt? Men i dagens politiska läge är det nästan det. Därför kan jag lugnt se tiden an, bli en master of the obvious och säga "detta är vårt traditionella kulturarv, detta är värt att omhulda" och bli känd eller ökänd på kuppen. Men "hellre ökänd än okänd"…!
Lennart Svensson
http://lennart-svensson.blogspot.com/
Om skribenten: Gästskribent
