Findus ägare har i veckan fattat beslut om att flytta ut 450 arbetstillfällen från Bjuv och Sverige. Detta sätter en strålkastare på hur komplex den större politiska utvecklingen är i Europa, och på hur olika strömningar i den utvecklingen går i varandra och påverkar varandra. I den här artikeln hoppas jag kunna sätta lite motsvarande ljus på hur vår kamp mot den här större utvecklingen, också den, måste breddas och bestå av olika strömningar. Denna vår kamp mot denna större utveckling är nämligen helt oskiljaktig från vår självklara kamp för Europa.
Fienden agerar långsiktigt
Givetvis sitter inte varje liten räknenisse på varje storbolag och reflekterar på Europas generella utveckling. Han har sitt nedskärnings- och besparingsbeting, och det tänker han genomföra. Men totalt sett, över tid och över många små och stora beslut, så råder det inget tvivel om vart fienden vill föra oss och Europa – fienden bland makthavarna i politiska institutioner och globala storföretag. De vill splittra och atomisera oss, inte minst vill de göra oss alla fattiga och maktlösa för att hålla nere varje försök till politisk motrörelse.
Politikerna på toppnivå vill ha splittrade nationalstater, med många folkgrupper och de inbyggda konflikter, med precis lagom intensitet, som följer av det. Det ska inte finnas utrymme för några organiserade politiska initiativ mot Europas Förenta Stater, massinvandringen och folkutbytet. Företagare på global nivå vill splittra arbetstagarkollektivet med hjälp av etnisk splittring – det finns ingen effektivare sorts splittring – för att hålla nere lönerna och få stopp på all arbetstagarorganisering. Den svenska taxibranschen efter avreglering är ett utmärkt exempel på slutmålet för både politiker och storföretagare. De håller varandra i handen under det att de genomför det här projektet – även om de inte alltid låtsas om varandra i offentligheten.
Fienden gömmer sig bakom marknadsekonomibegreppet
Vi i den nationella rörelsen är instinktivt, oreflekterat antisocialister. Socialismen är så att säga arvsfienden till oss, egentligen helt vid sidan av frågan om kontroll eller statligt ägande av produktionsmedlen.
Faktum är att snart sagt alla vettiga människor – en överväldigande andel av väljarkåren – är emot all praktisk socialism. Fienden utnyttjar den hävstången maximalt i samband med nedskärningar, jobbutflyttningar och jobbförstörande omorganisationer, och det gör han i regel genom att framställa alla kritiker som någon sorts socialister som snart sagt vill ha tillbaka Gulag och nackskott i gryningen.
Men marknadsekonomi är ingen högre lag ställd bortom allt ifrågasättande. Det är en modell som beslutats i politiska församlingar. Marknadsekonomi kan och måste regleras, enligt en överväldigande majoritet av väljarkåren. Om inte marknadsekonomin tjänar de många – och inte bara de globala storföretagen med deras chefer – så kanske den måste regleras lite till. Ur samhällets synvinkel är företag till för att ge jobb. I utbyte får företagaren stabil rättsordning, stabila arbetsmarknadsförhållanden, infrastruktur och balans i de finansiella systemen, allt han behöver för att kunna ta ut vinst.
Kommer företagaren ändå fram till att han både ska äta den kakan, utan att betala den, och sedan att han vill ha en till, utan att betala, och att det ska fortsätta så, då är det dags även för oss nationalister att reagera, hur lite vi än har till övers för socialism. Det finns en medelväg mellan Sovjetunionen 1970 och Bjuv 2016. Det handlar om avvägningar av helheter, avvägningar med hela vårt svenska samhälle i vågskålen, och att ingen part ska ha absolut, insynsfri makt.
Bjuv är en lönsam anläggning för Findus, med nya investeringar i det närmaste förflutna. Det är mycket svårt att förstå på vilka strikt teoretiska marknadsekonomiska principer den här nedläggningen ska grundas. Mycket tyder på att detta är ett fall av [I]Carew’s Axe[/I] ur organisationsteorin, med innebörden att om man fått order om att skära ner så skär man ner där det är lättast att genomföra, inte nödvändigtvis där det kanske behövs. Det finns många tecken på att Sveriges ultraliberala politik i frågor om uppsägning vid arbetsbrist har fått slå igenom här som i så många tidigare sammanhang, till nackdel för svenska jobb relativt utländska. Det är inte mycket till riktig marknadsekonomi att de spelreglerna inte är lika, det kan man få tycka utan att behöva bli anklagad för socialist. T o m föredettingen Anders Borg, en riktig nyliberal ikon, fick konstatera att det var på det sättet.
Nationell kamp på bred front
Med all respekt för alla kunniga och övertygade kamrater i kampen, så är jag övertygad om att vi behöver bredda kampen, åtminstone till alla fronter på vilka fienden för den mot oss. Vi behöver bredda kampen till vardagen, låta många små beslut varje dag gå i kampriktningen i stället för emot. I fallet med Findus och Bjuv så känns det uppenbart vad som måste vara vårt beslut – aldrig mer en Findus-produkt ner i kundvagnen. Flera andra beslut kan listas rakt av – köp aldrig från leverantörer som torgför svenskfientlig reklam, köp aldrig från leverantörer som firar Ramadan, se till att det som går ner i kundvagnen är svensktillverkat så långt det är möjligt, bestraffa medvetet nedskärare och jobbutflyttare vid nästa köpbeslut, bojkotta annonsörer i svenskfientliga media. Bara fantasin och den egna kunskapen sätter gränsen för hur man kan agera nationellt i vardagen, exemplen på nationellt agerande i vardagen kunde mångfaldigas, men låt detta bli en bred debatt varinom hundra blommor tillåts blomma!
Skriv om nationella beteenden i vardagen på forum och sociala medier, låt detta spridas som en lågintensiv reklamkampanj så att alla som vill får veta om detta, och som en påverkansmetod mot fienden, så han begriper, så han inte bara får försäljningsstatistik och får sitta och undra vad det var som hände.
Det är så otroligt lätt att haka upp sig på stora, högpublicerade problem som grinar en i ansiktet varje dag, inte minst de problem som går runt på två ben i våra ”utsatta förorter”, men låt oss bredda vår förståelse av hur saker hänger ihop även på andra områden! Låt oss föra kampen i vardagen – på alla fronter!
Vietnameserna blev inte av med amerikanerna, och afghanerna blev inte av med Sovjetunionen, genom stora paroller eller stort genomförda fältslag utan genom att nöta ner fienden, få honom att tröttna på en kamp utan slut i sikte, få honom att sitta med näsan i sina siffror och själv komma på att kostnaderna och förlusterna var för stora. Samma väg är bra för oss svenska nationalister och Europavänner, utöver all annan kamp som vi redan för.
Om skribenten: David Gellerman
