Vem är så pass välbeställd i Afghanistan, att man kan lägga $10 – 20 000 på en resa till Sverige, en summa som motsvarar upp till 40-50 afghanska årslöner, då landet varit i krig de senaste 30-40 åren? Vilken svensk hade haft råd att lägga 40-50 årslöner på motsvarande resa?

Är det den fredliga bonden med ett par getter i den karga bergsbyn eller är det krigsherren som sålt barn som sexslavar, stulit jord från fattiga bönder och tjänat pengar på knarkaffärer? Den frågan ställer sig aldrig den ”godhjärtade” vänstern, för det blir för obekvämt. Svaret är ganska självklart: det är den senare gruppen som har råd att finansiera en sådan resa. De har råd för att de tvingar bönder att odla opium istället för mat. De har råd för att de kidnappar de förras barn och säljer dem som sexslavar. De har råd för att de utplundrar och förtrycker den förra gruppen. Utan utplundringen och förtrycket så hade krigsherrarna inte kunnat skicka sina egna barn och unga till bidragsförsörjning i väst som ”ensamkommande”. Utan utplundringen och förtrycket av de fattigaste så hade inte heller Västeuropas vänster kunnat leka goda genom att öppna dörrarna för krigsherrarnas barn.

Hela ”flykting”-industrin gynnar enbart de som vänstern säger sig vilja bekämpa och drabbar hårdast de som vänstern säger sig bry sig om. Tack vare en vänster som i bästa fall är naiv, i värsta fall ondskefull, kan krigsherrarna fortsätta kriga och våldta och skicka sina egna barn och unga till tryggheten. Eller varför inte åka själv när man tröttnat på krigandet? I Sverige kan man ju vara barn trots att man är över 40 år och i flesta fall fastställs inte en asylsökandes identitet, så risken att åka fast för krigsbrott är minimal. Har du dessutom varit smart så har du skickat några yngre hantlangare i förväg, så att du är beskyddad av krigsvana unga män, om du någon dag skulle stöta på en konkurrent hemifrån.

Allt applåderat av en vänster som gjort moralisk bankrutt. En vänster som i praxis uppmuntrar just de krafter som håller kvar världens fattigaste i det grymmaste slaveri. En vänster som ger förtryckarna och utsugarna skydd och försörjning i väst, så att de och deras avkomma slipper leva i det helvete de själva skapat. Ett verkligt vackert och ”solidariskt” upplägg, inte sant?

Om skribenten: Daniel Karlsson

Daniel Karlsson (f 1973) har akademisk bakgrund inom fälten filosofi och matematik och har sin ideologiska bakgrund i traditionell marxism. Hans politiska intresse väcktes redan i tidiga tonåren och ledde sedermera till ett engagemang i den s.k. arbetarrörelsen. Efter många års politisk dvala återväcktes intresset för politik och samhällsfrågor i samband med 2014 års valrörelser. Daniel skriver gärna om såväl dagsaktuella politiska frågor som politisk-filosofiska spörsmål.