Del 2 av Julius Evolas bok "Ride the Tiger" heter "In the world where God is dead". Där behandlar han den europeiska nihilismen och hur man kan förhålla sig till den. Bokens första upplaga kom i början av 60-talet. Vad har hänt sedan dess? Det här inlägget behandlar ett kulturellt fenomén som framträdde i början på 80 talet och som fortfarande finns med oss.

60-talet utgör i mina ögon en slags gräns där de sista rötterna som förband oss med ett större sammanhang skars av. Det gamla Europa förpassades till historien och något nytt skulle resas på ruinerna av det gamla. Det nya representerades av vad man kan kalla teknosystemet som utgör alliansen mellan vetenskap, teknik och industri. En enskild människa är som ett kugghjul i en maskin inom det systemet. Det spelar ingen roll om ett kugghjul är tillverkat i Kina, Sverige eller Irak. Kugghjulets personliga kvalitéer spelar heller ingen roll, så länge det effektivt utför sin funktion inom systemet.

Musikstilen industrial eftersträvar att ge ett autentiskt uttryck för den nya världen. "Industrial music for industrial people" var en slogan som användes när genren var ny. Musiken tenderar att vara kompromisslös: inga eftergifter ges åt sentimentala illusioner. Industrial music är oftast lika kall och hård som teknosystemet som den avspeglar är livlöst. Några tidiga namn inom genren är Skinny Puppy, Front Line Assembly, Throbbing Gristle och NON. Till ljudet av en vinkelslip, en hammare som slår på metall, eller rent elektroniska ljud behandlas dock ofta den inre upplevelsen av den sköna nya världen. Skinny Puppy fångade ett tema som förknippas med industrial med sången "Smothered hope" från 1984. Den handlar alltså om kvävt hopp. Sången avslutas med ett citat från Alfred Hitchcocks "Shadow of a doubt" från 1943. Orden upprepas tre gånger: "The world’s a hell. What does it matter what happens in it?" Om någon tycker att det låter som att en demon från en av Lovecrafts mardrömmar sjunger så är det inget att beklaga sig över. Det är som det ska vara.

Om världen är ett helvete så är sången "Assimilate" passande poesi för den. I slutet av 80-talet var jag en desillusionerad tonåring som lyssande på industrial och upplevde då att ”Assimilate” helt enkelt handlade om verkligheten. Att assimileras av systemet framstod som en slags död; själens död.

Oil remove shred and tear radiation vapor air
it’s the fear so unclear man in motion going nowhere
in our homes stuck in the face spread the dirt to the populace
yellow journal yellow journal set the pace feel the rage
manifestations of a sort so insidious off the point
simple solution never confusion sport a gun kill a cop
crazy world of weary thought so receive me had enough
lock me up lock me up
rot and assimilate so hot to annihilate
deviation tonic mess prolonged existence innocence
is he who speaks isn’t weak wheelchair virtue so to speak
bubonic plague the truth of aids immunity avoid decay
in the trench of pestilence the bible screams announce your faith
mutterings of death to bring suffocate a newborn thing
degradation of an age venereal it’s all sensation
protect design the moral plan infallible as propaganda
completely black with no steps back
hot to assimilate we’ll rot or annihilate
agony profusely stains the inner thinking of the brain
accusations clanking chains experiments with the groans of pain
all prefer no one blames the terror in an animal’s screams
in cages our future – the answers insane

Om man upplever sången som ett autentiskt uttryck för livets realiteter i den sköna nya världen så är ett problem att den uttrycker ett slutet helvete. Det tycks inte finnas någon väg ut; inget hopp om räddning. Front Line Assembly pekar dock på en möjlig utväg i sången Unleashed: "crashing the system".

World domination new point of view
Hostile separation so what else is new?
Angry people everywhere fighting to be heard
Caustic fornication crippled rotting world.

High above the ground
You get a different point of view
Watching all the people succumb to a few
Fear and contamination rule with supremacy
Severed degradation feels so obscene

To Hell with humanity
The more I see the less I believe
Inundated with this hate I feel
Echoing sounds of despondency

Crashing the system
Programmed to receive
Mindless human idiots
Fall to their knees

World domination
Crashing the system
Crashing the system

Att rida tigern är såvitt jag vet okänt för artisterna inom industrial. Transcendensen som möjlighet kommer dock till uttryck i postindustrial music, alltså neofolk, vilket jag har tänkt ta upp någon dag framöver.
 
I början av den här videon kan du se lite av publiken.

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.