Den utrotningshotade gentlemannen

Okategoriserade

I nordisk mytologi lurar Näcken under den vita näckrosens blad i vattendrag och sjöar, tätt omgivna av trolska skogsdungar eller öppna grönskande ängar. Lömska troll kidnappar vackra människobarn i bittraste avund för att låta dem växa upp som bortbytingar i sina väldiga bergssalar och Skogsrået lockar förföriskt in nyfikna män i de djupa, mörka urskogarna. Dagens samhälle bjuder dock på helt andra hot…

Sällsynt som sockervaddsrosa körsbärsblom i full prakt under en tidig och förefallande kylig vår – klimatet för den enastående gentlemannen är allt annat än gynnsamt, men likväl dyker han sporadiskt upp, mot all tänkbar förväntan. Man lämnas i ett tillstånd av påtaglig förundran, hjärtat slår ett extra slag och kinderna hettas. Att spela oberörd förefaller inte möjligt, inför blotta tanken på honom, ännu mindre i hans närvaro.

Till förmån för den undergivne toffeln respektive den aggressiva skitstöveln har den ärofyllda gentlemannen gått tillbaka. Hans goda uppfostran med ståtliga ideal, som den framtida makthavaren i det civiliserade vita samhället, som den politiska, ekonomiska och logiska eliten i världen, fyller en naturlig roll. Hans höga moral gör att han värnar om svagare element, som kvinnor och barn, och plikttroget tar sitt ansvar till fäderneslandets beskydd. Han som med ädelt hjärta ställer sig till försvar för högstående europeiska värderingar och traditioner, utan att drabbas av emotionellt vansinne. Han som med sitt överlägset utvecklade intellekt rationellt men höviskt formar den moderna civilisationen. Med stolta anor och sunda nationalistiska och konservativa mål, för han sig medvetet och rakryggat genom samhället. Starkt präglad av den goda smaken, är en han riktig man stark och målinriktad, förnuftig och honnett. Den goda uppfostran har gett honom perspektiv, han värnar om fosterlandet och sitt folk, han håller huvudet högt och beundras av sin omgivning. Lika stolt blickar han mot sina förfäders arv, och glädjs över sitt blomstrande ursprung.

Hans triumf över det moraliskt förkastliga är söt som honung, tappert strider han emot sin tids vidunder. Riskerna är många, och han har mycket att förlora likväl står han ståndaktigt och djärvt kvar som den överlägsna och högstående varelse han är. Han är konsekvent medveten om sitt naturliga övertag, den biologiskt betingande makten. Som alltid har tillhört honom, och är bara i någon annans våld så länge som han tillåter det. Världshistorien svämmar över av män som honom, som hans förfäder. Få är ihågkomna för sina heroiska insatser och ideal, de flesta har försvunnit in i glömskans dunkla gap. Som droppar i havet, tårar i regn. Deras liv har spillts för deras ädla principer, nakna mod och viljor av stål. De finns representerade i varje man, arvet är bestående och djupt rotat. När ska de eftersträvansvärda föreställningarna nå den bräckliga ytan i det mänskliga medvetandet? När glimtar ljusets strålar fram i det mörkret i det politiska avgrundsdjup vi idag kallar för vårt hem? Det är våra förfäders ideal som är släpade i smuts, till förmån för mångkulturalismens sköra bubbla som spricker så lätt av en vindpust från verklighetens isande kyla.

Gentlemannen är utrotningshotad, men döljer sig inom de flesta män som grönska och liv ligger dolt och till synes utrotat under frost och is under det bistra vinterhalvåret. Det socialistiska samhället har kraftigt influerat hans uppväxt och lämnat honom i ett tillstånd av förvirring och utanförskap, hans naturliga roll har förvrängts i detta omfattande mänskliga experiment. Han ges inget utrymme att identifiera sig med tidernas stora män, istället ska han kollektivt bestraffas för tidigare orättvisor samtidigt som han med tvång ska ge med sig av makten till inkvoterade, mindre lämpliga. För att undvika all form av manlig revolution reduceras ärofyllda fenomen som den svenska försvarsmakten kraftigt, allt för att förhindra gentlemannen från att nå gedigen militär kunskap och utbildning, gemenskap och erfarenhet. Den manliga rollen tvingas bestå av den underlägsna toffel som ständigt ska utsättas för kvinnors förnedring, eller den rabiata skitstöveln som reagerar med våld och emotionella uttryck utan minsta koppling till hög moral eller utmärkande logik. Den sundaste, och mest eftersträvansvärda rollen, gentlemannen, undertrycks å det grövsta. Han smutskastas och erhålls inget utrymme, unga män tvingas välja mellan de betydligt mer degenererade alternativen och samhällets absoluta förfall blir ett faktum.

Fröken Blå