Jag har alltid tyckt om konstnärer som John Bauer, Theodor Kittelsen och Elsa Beskow. Ett skäl till detta är att deras konst uttrycker sådant i det skandinaviska lynnet som är svårt att fånga i ord. En gammal nordisk relation till skogen och dess invånare förs här vidare, liksom till de övernaturliga väsen som hänger så intimt samman med de nordiska folken och deras miljöer. På så vis är det, i likhet med mycket av bland annat Astrid Lindgren, en form av civilisationskritik och en påminnelse om vilka vi egentligen är.

En intressant konstnär i sammanhanget är dansk-norske Louis Moe (1857-1945). Han gick på Den kongelige tegneskole samtidigt som Kittelsen. De bör ha träffats, dessutom låg intresset för ”det nasjonale, for troll, sagn og mystikk” i tiden.

Moe kom att bli en av sin tids mest produktiva och uppskattade illustratörer. Han illustrerade klassiska verk som Saxo och Eddan, han illustrerade både barnböcker och sagor. Bland annat H.C. Andersen, Knut Hamsun och Selma Lagerlöf har han gjort bilder till.

Moe har kallats en dansk Walt Disney, på grund av sin förkärlek för att teckna djur i kläder och de bildhistorier utan text han skapade. I jämförelse med Disney hade dock Moe en betydligt mer vuxen, bitvis mörk, sida. Man känner i många av hans verk igen den europeiska symbolismen. Där finns ofta inslag av mörker, död och sexualitet, liksom en undergångsatmosfär. Döden som i form av ett skelett har ihjäl en björn framstår som en effektiv memento mori. En björn som är på väg att förgripa sig på en kvinna påminner oss om att mänsklig sexualitet inte bara är god utan även kan vara farlig. Överhuvudtaget har man i myt och religion ofta noterat likheterna mellan björnar och människor, något Moe också gör i hög grad. Björnar som föräldrar är exempelvis återkommande, kanske symboliserar björnen det primärt mänskliga hos Moe.

Samtidigt finns det hos Moe en lekfull sida. Hans smådjävlar och trollbarn är fulla av upptåg, detsamma gäller djuren i kläder. Men verkligheten är aldrig långt borta, en bild med en varg och en gris i kläder har getts namnet ”farlig flirt”. Det mytiska intar en viktig plats i Moes konst. Satyrer och hydror från grekisk mytologi, och en hel del ur den nordiska, dyker upp i hans verk. Vi finner i Louis Moe kort sagt en spännande konstnär, väl värd en närmare bekantskap för den som exempelvis uppskattar Bauer och Kittelsen. Eller för den delen Vallejo eller Disney.

Mer Moe

Vineta.no
Eros, mystikk og eventyr – Louis Moe og hans kunst
Pinnau.dk
Skaffaren – Ship to Magiska skogen

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.