Den italienska traditionalisten Julius Evola (1898-1974) är en av den moderna erans mest givande gestalter. Han lämnade efter sig ett flertal böcker och artiklar, alltid karaktäristiskt glasklara och lärda, om allt från bergsbestigning och magi till buddhism och kärlekens metafysik. Evolas perspektiv var det traditionella, det ”varje person av god börd innan franska revolutionen såg som normalt och friskt”. Det ger hans analyser och kritik av den moderna världen ett betydande värde, det är på samma gång som en utomstående och en bildad medlem av vår aftonländska civilisation han studerar det moderna Väst. Samtidigt är hans traditionella världsbild helgjuten och väl förankrad i historien, vilket gör att han kan förklara ”tanken bakom” sådant som monarki, ständer och äktenskap. Detta till skillnad från det mer eller mindre burkeanska ”det var så när jag var liten”. I en kulturkamp mot det Evola beskrev som subversionen, av vilken ”kulturmarxismen” endast är en begränsad del, är en sådan förmåga att identifiera företeelsernas väsen av betydande värde. Evolas kompromisslösa tilltal, riktat inte minst till krigarnaturer, har också bidragit till ett växande intresse. De senaste åren har flera böcker och artiklar av ”vår Marcuse” översatts till engelska, inte minst av Arktos förlag.
Nyligen publicerades antologin Metaphysics of Power, där ett antal texter om politik i bredare mening samlats. Artiklarna har indelats i teman, där Evola analyserar staten, utbildning och familj, frihet och plikt, monarki, imperium, det moderna samhällets kris, och aristokrati. Den som läst Revolt against the Modern World känner i grova drag igen Evolas världsbild, men den fördjupas här i flera konkreta analyser om sådant som skilsmässa och liberalismens två ansikten. Evola skiljer exempelvis mellan religiösa och borgerliga äktenskap, vad gäller de senare ser han inga egentliga hinder för skilsmässa (utöver hänsynen till eventuella barn). Vad gäller liberalismens två ansikten ser han vid sidan av den gängse, skadliga, även en potentiellt positiv tendens, ”taking inspiration from its pre-ideological and pre-Enlightenment tradition”, en liberalism med fokus på ”the greatest possible liberty in the private individual sphere.. combating every abusive and unnecessary interference in this sphere by public and social powers”. Evola beskriver här en liberalism med rötter i aristokratin snarare än liberalism som ideologi, men det är troligt att vänner av Jouvenel och Hoppe kan ha utbyte av honom.
Intressant är att Evola i en kortare artikel tar upp Dumezils studier av den trifunktionella indo-europeiska världsbilden. Evola är i grunden mycket positiv till Dumezils verk, ”written with extreme clarity and vivacity”, men har två invändningar mot hans koppling av den trifunktionella världsbilden till indo-européerna. Dels ser han den som allmänmänsklig, dels ser han hellre samhället som quadripartite, fyrdelat. De återkommande delarna är ”sovereignty, warrior force, bourgeoisie, and workers.” Vilka känns igen från hans historieskrivning där kasternas regression spelar en viktig roll. Evola går i den längre artikeln On the Decline of the Idea of the State igenom denna process med fokus på staten. Man kan här notera att kast inte nödvändigtvis är identiskt med klass, Evolas indelning kan vara svår att förlika med det germanska odalidealet där ”den breda massan” av bönder och arbetare egentligen inte varit ”massa”.
Intressant är även att Evola i en annan artikel tar upp Männerbund, mannaförbundet, och kopplar detta till ”the origin of sovereignty”. Han noterar att ”with the epoch of the revolutions, there began, in Europe, a mighty assault against everything which conserved the semblance of a ”Männerbunden”. I likhet med Blüher skiljer han också mellan mannaförbundets värden å ena sidan, ära, strid och herravälde, och ”samhällets” å den andra, fred, ekonomin, materiellt välstånd, instinkternas och känslornas naturliga liv, och trygghet.
Ett givande inslag är Evolas beskrivning av vad det betyder att vara en person snarare än bara en individ. ”Leading man – or at least, a sufficiently large group of men – back to this value of the personality, which a thousand cultural, social and political processes have gravely injured, with an action spanning by now hundreds of years – this constitutes the primary and fundamental task today”, det är utgångspunkten. Definitionen av personen är ”to possess an effective superiority in the face of natural being, before everything which is simple instinct, simple life, and, moreover, before everything which is abstract.” Här finner vi bakgrunden till Evolas hierarkiska ideal, för många är det endast möjligt att närma sig idealet indirekt, genom trohet till någon som förverkligat det i högre grad. En aristokratisk form benämner Evola ”maktens askes”, karaktäriserad av ”loyalty, sincerety, the sentiment of honour, courage of not only a physical sense.. the tendency to an authentic style, a lack of vanity, a virile and dignified impersonality.” Han kopplar uppkomsten av grupper av sådana män till samhällets ”avgiftning”, den politiska lösningen för Evola har ett starkt inslag av närmast utomhistorisk intervention. Inte genom dess egen logik, som i marxismen, avgiftas samhället, istället inleds processen när en kritisk massa av differentierade personer genomskådar det. I vad mån detta är en fungerande strategi kan diskuteras.
Metaphysics of Power innehåller också givande resonemang om monarkins djupare väsen, vilket egentligen varken är att förborgerligade familjer visar bilder på sina hem eller att de utgör en diffus ”symbol” för det ena eller det andra. Evola skriver här att ”the meaning and the fundamental function of traditional monarchy is to assure ”transcendence”, the stability and the continuity of the political authority, so as to create an immutable and supreme point of reference and of gravitation for the entire political organism.” Ofta kan en symbolisk roll här vara tillräcklig, men i tider av kris kan direkta ingripanden vara nödvändiga enligt den traditionella syn på monarkin Evola återger (jämför Gustaf V och borggårdstalet). Sin vana trogen formulerar han här kärnfulla stycken i stil med att ”there can be no doubt that a nation which has passed over from a monarchical regime to a republican regime is a ”demoted” nation” och rex est quinihil metuit, kung är den som fruktar intet. Evolas utgångspunkt är att vi idag har monarkier för att det funnits kungar, inte tvärtom. Detta betyder inte att han förbigår de moderna kungahusens och aristokratiernas förfall okommenterat, däremot ser han lösningen i upprensning snarare än avskaffande.
Ett intressant tema i artiklarna är Evolas historiska känsla för olika fenomens ”två ansikten”. Det handlar om liberalismen, men det handlar också om nationalism och ”totalitarism”. Evola beskriver hur det franska kungahuset genom absolutism, centralisering och neutralisering av aktörer som aristokratin inledde den process som ledde till franska revolutionen, men han menar också att i vår era av globalism och kaos kan nationalism spela en positiv roll så länge den inte förfaller till odifferentierad kollektivism. Hans långsiktiga mål är dock det traditionella imperiet, ”a supernational organization, which in its unity does not act in a destructive and levelling way with respect to the ethnic and cultural multiplicity which composes it.” Skillnaden gentemot Sovjet, dagens USA och EU-projektet är tydlig. En förutsättning för detta är Evolas organiska samhällsideal, där relationer mellan personer ersätter dagens anonyma byråkratiska motsvarigheter. I vad mån detta är möjligt i dagens massamhälle är en annan fråga, det finns oavsett vilket en tydlig koppling mellan Evolas organiska samhälle och det indo-europeiska samhälle bland annat MacDonald beskriver i Individualism and the Western Liberal Tradition (liksom en mindre tydlig till anarkismen, där i synnerhet de mer heterodoxa formerna kan ha utbyte av Evolas resonemang kring person, kvantitetens herravälde, fides och organiskt samhälle).
Sammantaget finner vi alltså att Metaphysics of Power är en guldgruva för alla med intresse för Evola, den moderna världen och det politiska. Evolas kritik av den moderna världen, från dess hedonism till dess partivälde, är skoningslös och glasklar. Oavsett om man till fullo delar hans traditionella världsbild eller inte erbjuder den flera givande insikter kring hur abnormt mycket av det man lätt tar för givet egentligen är. Oavsett om det sedan handlar om samtida politiker eller att alla former av Männerbund behandlas som otidsenliga snarare än som statens källa. Metaphysics rekommenderas kort sagt varmt.
Om skribenten: Joakim Andersen
