Ezra Pound var en av 1900-talets stora poeter, på goda grunder betraktad som ett geni. Hans mäktiga Cantos är ett fascinerande verk som kombinerar allt från myt, historia och rit till självbiografi, ekonomi och politik. På en sida kan man läsa mytiskt förankrade stycken som ”O Lynx keep watch on my fire”. På en annan sida beskriver Pound goda härskare ur historien, inte minst kinesisk och italiensk sådan, eller delar med sig av kärnfulla insikter som ”honour is a mere fragment of virtue, yet sacred”. Cantos lämpar sig kanske inte för sträckläsning men det är ett fängslande verk, där Pound på gott och ont samlat ett helt livs erfarenheter och slutsatser. Han skrev också kortare guider till sådant som litteratur och ekonomi, bland dem ABC of Reading.
Guiderna skrevs av Pound för vanliga människor, ”those who might like to learn”, oavsett om de hade akademisk utbildning eller inte. Hans inställning till sådan utbildning var ambivalent. Å ena sidan kunde han beklaga avsaknaden av högre kultur under vissa perioder, å andra sidan var han medveten om att akademiska miljöer inte är en garanti för att kultur och bildning kan leva och traderas. Relationen mellan geni och lagar beskrevs av Pound som att en mästare uppfinner eller upptäcker något, sedan kommer en pedagog eller teoretiker och upphöjer det till lag, och slutligen uppstår en byråkrati, eller ”pin-headed secretariat”, som angriper alla nya genier som inte följer lagen ifråga. Att kunna läsa i Pounds mening är däremot något alla kan lära sig.
Pound tar språket och litteraturen på allvar, och är på så vis en uppfriskande bekantskap i en era då språket urvattnas och misshandlas. Hans definition av litteratur är att ”literature is language charged with meaning”, den är laddad med mening. Förtätad mening, Pound återknyter till tyskans ord Dichtung. På svenska använder vi dikta i sammanhanget, Pound påminner oss om varför. Stor litteratur är språk laddat med mening i så hög grad som möjligt. Pound menar även att det finns en intim förbindelse mellan poesi och musik, ”poetry begins to atrophy when it gets too far from music”. Riktigt bra poesi går att framföra i sång. Pound delar också med sig av de tre sätten att ladda ord med mening, phanopeia, melopeia och logopeia. Med phanopeia ”slungar” du en bild in i läsarens föreställning. Med melopeia använder du ljud, bäcken ”porlar” exempelvis. Med logopeia använder du kontext och associationer. Phanopeia förknippar Pound främst med Kina, melopeia med grekiska och provencalska.
Det är för Pound av yttersta vikt att språket förblir effektivt, korrekt och klart. Han knyter detta till en beskrivning av samhällens uppgång och fall, bland dem Rom och Grekland, återigen en uppfriskande ansats och påminnelse i vår språkföraktande tid. Pound skriver att ”if a nation’s literature declines, the nation atrophies and decays. Your legislator can’t legislate for the public good, your commander can’t command, your populace (if you be a democratic country) can’t instruct its ’representatives’, eave by language. The fogged language of swindling classes serves only a temporary purpose.” Här finns som synes även en klassaspekt, det är svindlande överklasser som vinner på att språket urvattnas och kommunikationen försvåras. Men det är hela folket som drabbas, ”a people that grows accustomed to sloppy writing is a people in process of losing grip on its empire and on itself.” För Pound är detta dödligt allvar och den civiliserade människan bär ett ansvar att försvara det goda språket, ”the man of understanding can no more sit quiet and resigned while his country lets its literature decay, and lets good writing meet with contempt, than a good doctor could sit quiet and contented while some ignorant child was infecting itself with tuberculosis under the impression that it was merely eating jam tarts.” Språkförfall har konsekvenser.
Överhuvudtaget företräder Pound en tilltalande syn på konstens och konstnärens uppgift och betydelse. Konstnärer är ”the antennae of the race”, de upptäcker inte sällan strömningar och hot tidigare än andra. Djur som ignorerar vad deras sinnen säger dem går under, detsamma gäller samhällen som ignorerar sina konstnärers varningar. ”A nation which neglects the perceptions of its artists declines. After a while it ceases to act, and merely survives. There is probably no use in telling this to people who can’t see it without being told.” Först den själsliga döden, därefter den slutgiltiga.
ABC of Reading innehåller annars mycket matnyttigt. Det handlar inte minst om Pounds rekommendationer, bland annat Homeros, Sapfo, Chaucer, Fielding och Austen. Han levererar också ett stort antal kärnfulla iakttagelser i stil med att ”European civilization or, to use an abominated word, ”culture” can be perhaps best understood as a mediaeval trunk with wash after wash of classicism going over it”, ”the chief cause of false writing is economic. Many writers need or want money” och, på tal om att dålig litteratur skiljer sig föga mellan olika länder, ”the nearer you approach the amoeba the less difference in organization”.
Om skribenten: Joakim Andersen
