Den illa sedde antischwedische teoretikern Inge Svensk, även känd under sitt nom du guerre kapten Kolik, har efter intryck från en amerikansk idédebatt kommit att utvecklas till den svenska feminismens kanske mest radikala och kompromisslösa röst. Det är därför en stor ära för oss här på webblogg Oskorei att få presentera en intervju med herr Kolik, utförd i Herrens år 2006, i de rykande ruinerna av en centerpartistisk valstuga.

Herr Kolik ligger gömd under en hög med rykande valmaterial i ett tappert försök att hålla värmen. Han är dagen till ära klädd i en blommig kjol och en grismask ligger nonchalant slängd på marken invid den gamle kverulanten. Över fötterna har han en affisch med en leende Maud Olofsson. Huttrande bjuder han oss att komma närmare, men vi håller oss på behörigt avstånd från återfallsvåldsmannens trollika armar.

– Det ryktas att ni gått och blivit feminist, herr Kolik, inleder vi med osäker stämma intervjun.

– Det är riktigt det. I mina försök att skaffa sovplats på ett universitet råkade jag bakfull och hopkrupen i fosterställning under en kateder få den ovedersägliga turen att åhöra ett föredrag om den heteronormativt andrafierande könsmaktordningen, och det förtryck jag utsatt kvinnorna för i mer än 5000 år…

– Men ni är väl på sin höjd 55-60 år, herr Kolik?

– 33. Det kostar att ligga på toppen, kroppen tar skada när man däckar på motorvägen, själen tar skada när man livnär sig på mögel, silverfiskar och kranvatten ett år i sträck, instängd i sin egen lägenhet. Ämnar ni förolämpa mig med härskartekniker om min ålder, undrar Kolik och putar med underläppen, eller ville ni veta nåt om min ideologiska skinnömsning?

– Eh, fortsätt ni, herr Kolik.

– Jag skämdes ju nåt oerhört när jag insåg vad jag ställt till med, erkänner herr Kolik med gråten långt ner i halsen, rasismen var ingenting jämfört med patriarketet. Sagt och gjort, jag blev feminist. Och om sanningen ska fram, så har jag introducerat många viktiga och banbrytande teorier i den svenska feminismen. För att citera en feminist som påverkat mig starkt i min självbild: ”Mannen är en biologisk olycka: Y-genen är en ofullständig X-gen, det vill säga en gen med en bristfällig uppsättning kromosomer. Med andra ord, mannen är en ofullständig kvinna, ett vandrande misslyckande, strandad redan på genstadiet. Att vara man är att vara bristfällig, känslomässigt begränsad. Manlighet är en bristsjukdom och män är känslomässiga krymplingar”. Innan jag läste Dworkin insåg jag exempelvis inte att erektion är ett brott mot mänskligheten och att varje samlag är ett övergrepp, men nu vet jag bättre, konstaterar herr Kolik och slår sig hårt i skrevet.

– Jag har hört att ni tog anställning som barnmorska för att i enlighet med Dworkins gamla citat: ”Under patriarchy, every woman’s son is her betrayer and also the inevitable rapist or exploiter of another woman” och anti-pojklinjen, tvångsabortera varenda manligt foster ni kunde lägga era klor på?

– Det är riktigt, men jag tar även på mig äran att ha spridit professor Wairimu Njambis banbrytande och antirasistiska och radikala syn på det som kallas kvinnlig könsstympning. Tack vare mig har mängder med svenska feminister insett att det är bara en annan sorts feminism som dom ägnar sig åt när dom karvar i småflickornas underliv med måttligt rena rakblad.

– Kan ni utveckla?

– Nej, jag har inte förstått själva resonemanget själv än. Men professor Njambi är både svart och kvinna, och alltså mer förtryckt än oss, så hon borde ha bättre koll på sånt än vi två ynkliga penisbärande och blekfeta avskum. Så jag varnar dej för att snacka skit om FGM-feminismen, då svarar jag inte för konsekvenserna… Att ifrågasätta är rasism. Att kritisera är hat. Att äta smågodis på Ica är ett utmärkt sätt att överleva vinterhalvåret.

– Men herr Kolik, är det inte så att ni endast letar upp de allra mest extrema feministerna, i någon sorts bisarr tävling med FI om vem som är radikalast?

– Jaaa, jaa, skriker herr Kolik gällt i sympati med sina förtryckta systrar och knyter sin knotiga näve i trotsigt motstånd mot sin pappa, ju radikalare desto bättre! Krossa den västerländska mannen! Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande! Män är grisar!

Som för att påbörja krossandet av den vita mannen på individnivå börjar herr Kolik att slå sig i huvudet med en stekpanna, symbolen för kvinnans underordning i hemmet. För att minimera risken för personskador avbryter vi det idoga bankandet i det revolutionära kraniet med en kontroversiell fråga.

– Det snackas på stan om er brytning med AFA, herr Kolik. Vill ni berätta mer om detta?

– Nä, det ligger för nära i tiden och gör för ont. Men jag kan ju avslöja att om man har biljardbollar i rektum dygnet runt som en solidaritetshandling med mina systrar på Death Row och sen inte får nåt jävla credd för det, så blir man rätt bitter.

– Så de antifascistiska kretsarna insåg inte storheten hos era motståndsstrategier? Kan man rentav säga att AFA har kränkt er, herr Kolik?

– Ja, just så är det. Det är många människor som förklarat för mig att AFA kränkt och andrafierat mig.

– Ni har även piercat könet i protest mot könsmaktordningen?

– Ja, jag kände ju att, för att citera mig själv: ”någon måste göra något”.

– Har ni introducerat andra banbrytande feminister i debatten?

– Jodå, det är jag som ligger bakom såna feminister som Joanna ”Jag tänker aldrig föda en vit man” Rytel, Eva ”Svenska män äter bebisar” Lundberg, och Valerie ”Society for Cutting Up Men” Solanas.

– Så det är ni som ligger bakom dessa figurer?

– Exakt. Om ni ursäktar mig, jag fryser och måste ta ställning mot nattkölden i en container.

Vi tackar herr Kolik för intervjun medan han försvinner bort i natten.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.