Många motståndare till det rådande systemet inser att kampen som måste föras inte enbart är en politisk kamp, utan även kulturell, andlig och metapolitisk. Vi måste skaka av oss systemets värderingar, och återerövra den världsbild och livssyn som var våra förfäders. Lyckligtvis har mycket av detta mödosamma arbete redan gjorts, både av etablerade akademiker och av hedningar, GRECister och liknande. En mycket läsvärd introduktion till Georges Dumezil och Emile Benveniste, skriven av Edgar Polome, hittar vi här:
http://es.geocities.com/sucellus24/indoeuropeangods.pdf
Polome berättar om hur ett folk av nomader och krigare runt år 4300 före Kristus började spridas från sitt urhem norr om Kaspiska och Svarta haven och erövrade väldiga landområden i Indien, Iran, Mellanöstern, Europa. De kom långt senare att kallas indo-europeer, eller mindre politiskt korrekt; arier.
Ömsesidighet och förtroende
Väldigt viktigt i indo-europeernas värld var det som akademikerna kallar reciprocitet, alltså ömsesidighet. Om jag ger dig en öl så står du i skuld till mig, ölen måste betalas tillbaka, och det uppstår med tiden en relation mellan oss. Detta gällde mellan gäster (gästfrihet var centralt mellan indo-europeerna, men den gällde inte för evigt och det ingick inte att gäster kallade sina värdar för svennar, förnekade deras existens som folk eller förgrep sig på dem), mellan gudarna och deras dyrkare (i form av offer som avsågs ”betalas tillbaka” av guden genom framgång och beskydd), i samband med bröllop (som också skapade relationer mellan klaner och familjer), och så vidare. Till och med vänskap kan ses som ett utbyte av gåvor. Denna ömsesidighet, som är en sorts nät av kontrakt som binder ihop samhället, förkroppsligades i den indiska guden Mitra och den germanska Tyr eller Tiwaz.
Det indo-europeiska samhället kan beskrivas som fyra cirklar runt individen: familjen, klanen, stammen och nationen. Familjen ingår i klanen, som ingår i stammen, som ingår i nationen.
Utanför den indo-europeiska nationen stod de andra, icke-arierna.Våra förfäder var etnocentriska, och de som inte hade deras riter var inte indo-europeer och var heller inte inbjudna att delta i riterna. Ibland tog sig detta uttryck som skulle skrämma en Mona Sahlin eller en Tomas Bodström till förskrämt lagstiftande, som när de indiska indo-europeerna, Indras utvalda folk, betraktade mörkhyade folkslag som representanter för kaoskrafterna.
Polome beskriver sedan de tre funktionerna som var centrala i den indo-europeiska världsbilden. Den har redan tagits upp på bloggen tidigare:
http://oskorei.webblogg.se/110106170422_dumezils_mitravaruna.html
I korthet är de suveränitetens funktion, representerad av prästkasten, krigets/den fysiska maktens funktion, representerad av krigarkasten, och fertilitetens, livskrafternas, helandets funktion, representerad av bönder och andra producenter.
Krigsguden
Indo-europeerna var krigiska folk, och det är inte ovanligt att nästan alla deras gudar hade mer eller mindre krigiska egenskaper (i det yttersta nord har vi till exempel en övergud, Oden, med krigiska egenskaper, och en tredjefunktionsgud, Frej, som är likadan). Men det fanns alltid några som var renodlade krigsgudar; Mars hos romarna, Indra hos de indiska arierna, Tor hos oss. Denna gud beskrivs ofta som fysiskt stark, och ofta inblandad i kriget mellan kaoskrafterna och kosmos (Tors ständiga kamp mot jättarna, som måste ses som kaoskrafter, är ett tydligt exempel).
Det fanns alltid en risk att krigsguden och krigarkastens medlemmar kunde bli okontrollerbara (alla som bevittnat en full 120-kilos kroppsbyggare har en aning om vad som åsyftas), och överguden eller dennes representanter kunde då vara tvungenatt ingripa för att återställa ordningen.
De guddomliga tvillingarna
Den tredje funktionen representerades av två gudar, som var tvillingar. De hade ofta en syster som de hade ett incestuöst förhållande till (vilket inte ska ses som en uppmaning till incest hos våra förfäder. Man måste komma ihåg att de sågs inte så mycket som personer utan som symboler för krafter i samhället och kosmos). Ofta är de himmelsgudens söner, och ofta kopplas de till hästar. Kanske var de rentav hamnskiftare, och kunde byta form mellan människa och häst. Deras funktion var främst att hela, och fruktbarheten.
Man kan dra flera slutsatser av Polomes text. En är att det rådande samhället, där konsumtion och ekonomi är överordnade politiken och militären, är ett system som är främmande för vårt folk. Ekonomi och konsumtion är tredjefunktionsfenomen, och skall underordnas de två övre funktionerna för samhällets väl. En annan fråga är vart reciprociteten/Tyrfunktionen tagit vägen i det moderna samhället? Har den helt tagits över av en byråkratisk statsapparat, medan individerna helt förlorat sina känslor av solidaritet och plikter mot varandra? Man kan även fråga sig vad indo-europeerna skulle ha ansett om massinvandringen. Antagligen skulle de inte ha uppskattat att se att deras ättlingar helt glömt bort alla riterna och glömt sina förfäder, men de skulle knappast ha gillat att de öppnade sina gränser på vid gavel för mängder med folk som aldrig dyrkat vare sig Indra, Mitra eller Varuna.
I vilket fall som helst är Polomes text en bra introduktion till våra förfäder, och ger en bra ”nyckel” när man vill förstå innehållet i myter och gudasagor.
Om skribenten: Joakim Andersen
