Den europeiska nya högern erbjuder en mycket träffsäker kritik av det liberala samhället, den erbjuder också ett helgjutet alternativ. En av de främsta företrädarna är den kroatisk-amerikanske statsvetaren och författaren Tomislav Sunic. När jag själv för många år sedan upptäckte denna antiliberala tankeströmning var det bland annat genom Sunic klassiska studie Against Democracy and Equality. Han är en produktiv författare, och har bland annat gett ut antologin Postmortem Report. Titeln antyder att det är en obduktionsrapport från det döda Västerlandet, men eftersom den nya högern inte sätter likhetstecken mellan Väst och Europa är detta inget skäl till defaitism. ”Väst”, här förstått som den liberalkapitalistiska ordningen, måste dö för att Europa ska kunna leva. Själsligt och existentiellt är det tveksamt om ”Väst” fortfarande är vid liv (”the West is dead. We´re a generation of revenge” summeras detta perspektiv av bandet Xurious).
Oavsett vilket är Postmortem Report en mycket givande samling artiklar från gränslandet mellan ny och alternativ höger. Sunic tar bland annat upp skillnaderna mellan monoteism och polyteism och den historiska relationen mellan högern och droger. Eftersom den liberala ordningen mytologiskt utgår från Andra världskriget är det också värdefullt att återkoppla till den historiska nationalsocialismen sådan den faktiskt var snarare än dagens mytiska version. I en serie intressanta artiklar analyserar Sunic bland annat den tyska inställningen till ras, konstpolitiken och folkmordet på tyskar i Jugoslavien efter kriget. Tomislav är kulturpessimist, och hans samhällskritik är betydligt mer djuplodande än den gängse liberala kritiken av ”identitetspolitik”, muslimer som inte vill skaka hand och höga skatter. Den nya högern har tillgång till ett rikt intellektuellt arv på området, i en serie artiklar tar Sunic upp bland annat Oswald Spengler och dagens dekadens, Tönnies åtskillnad mellan Gemeinschaft och Gesellschaft, och Emile Ciorans tankar om en ”dödens kultur”. Det är gedigen kulturkritik med utgångspunkt i användbara begrepp som dekadens, nihilism och egalitarism. Med utgångspunkt i Spengler kan Sunic följa dekadensens framryckningar bland annat på politikens område, där organiska aristokratier ersatts av plutokrater, och där materiell vinning och ”känslor” ersatt heder och förnuft. Sunic kan också komplettera och uppdatera Spenglers iakttagelser av den kollektiva masochism som under tidigt 1900-tal bara kunde anas. Med utgångspunkt i ibn Khaldun och Ferdinand Tönnies skildrar Sunic hur ett organiskt samhälle präglat av Gemeinschaft ersätts av ett mer anonymt och nyttoinriktat Gesellschaft. Internationalism och individualism är aspekter av det senare, Sunic tar upp varför det leder till nihilism och meningslöshet. ”Ett samhälle utan starka övertygelser är ett samhälle på väg att dö” citerar han Regis Debray. ”Liberalismen avskaffar nationer och förstör systematiskt deras känsla för historia, tradition, lojalitet och värde” konstaterar Sunic. Ett samhälle av nyttomaximerande och hedonistiska individer är inte livskraftigt, för den som har ett historiskt perspektiv är det tveksamt om det egentligen ens är ett samhälle.
Sunic och liberalismen
De har ingen kung, bara lagar.
– Adam av Bremen om germansk demokrati
I en serie värdefulla artiklar dekonstruerar Sunic liberalismen. Han analyserar relationen mellan liberalism och demokrati, och finner att demokratin är äldre än liberalismen. I synnerhet i Europa har demokratin en lång historia, Sunic tar upp dess skandinaviska och grekiska former. Där fanns en inte särskilt liberal koppling mellan folket, medborgarskapet, demokratin och friheten. ”Man föddes som atenare, man blev (med sällsynta undantag) inte en”. I Aten uppmuntrade man exempelvis inte äktenskap mellan atenare och icke-atenare. Vi finner här en avgörande skillnad mellan ursprunglig europeisk och liberal syn på demokrati, för våra förfäder handlade det uttryckligen om just folk-styre. Sunic skriver:
Ancient democracy was based on the idea of organic community, modern democracy, heir to Christianity and the philosophy of the Enlightenment, on the individual.
Den ursprungliga europeiska synen på demokratin var enligt Sunic mer realistisk och livskraftig:
The effective functioning of both Greek and Icelandic democracy was the result of cultural cohesion and a clear sense of shared heritage.
Alternativet är en ”demokrati” som plågas av intressekonflikter och flera konkurrerande normsystem, den nödvändiga homogeniteten, samsynen och solidariteten har gått förlorad i den liberala demokratin. Sunic utgår från Carl Schmitt och visar konflikten mellan liberalism och demokrati, liberalismen är i grunden en apolitisk ideologi fientlig till kollektiva politiska projekt. Det liberala idealet är ett samhälle som istället domineras av Lagar eller Marknad (det förra nära politiskt korrekta vänsterliberaler, det senare närmare högerliberaler, de har dock inga större problem att samexistera). I ett mycket intressant avsnitt beskriver Sunic hur liberalismen riskerar leda från ”total marknad” till ”total stat”. Detta då ett samhälle som enbart är en ekonomisk sammanslutning av ”individer” leder till atomisering, existentiellt underskott och nihilism. Det Sunic beskriver som den totalitära frestelsen kommer vara betydande för sådana ”individer”, vilka ideologiska former deras reaktion tar återstår däremot att se.
Sammantaget är det en mycket givande analys av vår tid, uppfriskande i sin ärlighet och sitt djup. Sunic tar upp sådant som kultur, liberal mytologi och idéhistoria, han diskuterar vant allt från Castoriadis och Marx till Nietzsche och Schmitt. Postmortem Report rekommenderas varmt för den som vill förstå sin samtid utan liberala skygg- och brasklappar.
Vi införskaffar boken bland annat här: Arktos
Om skribenten: Joakim Andersen
