Vi människor är tämligen bra på att lura oss själva och ibland även vår omgivning. Det finns massor med svenskar idag som påstår att integration är väldigt viktigt och bra, men när det sedan är dags att omsätta ideologin i praktiken händer det inte mycket. Detta är tydligt utifrån hur människor bosätter sig och hur de väljer sin umgängeskrets.
När ett område börjar bli mångkulturellt, alltså när många icke-svenskar flyttar dit, börjar processen som kallats för ”white flight” nästan omedelbart. De svenskar som kan flyttar därifrån, de som inte kan stannar kvar. Mångkulturella områden verkar fungera sämre i allmänhet, så det kanske inte är så konstigt. Skolor i mångkulturella områden är stökiga och har ofta dåliga resultat, kriminaliteten brukar vara högre och går det tillräckligt långt bildas ett så kallat ”utanförskapsområde”.
Men om nu så många uppskattar mångkultur och att människor från olika kulturer bor ihop, varför stannar inte svenskarna. Hyckleriet är totalt, särskilt eftersom det är de med högre inkomst som är de starkaste förespråkarna för mångkulturen. De vill väl inte offra sin trygghet och sina barn, naturligtvis, men genom att flytta erkänner de att mångkulturen gör samhället sämre. Skulle mångkultur vara bra skulle de inte behöva flytta.
Samma fenomen visar sig i umgängeskretsen hos medelklassen. De flesta i den är etniska svenskar och de som inte är det är högutbildade européer i första hand och högutbildade icke-européer i andra hand. Dessa icke-européer används gärna som alibi, vilket tog sig ett maximalt löjligt uttryck i Jan Guillous uttalande om hur många invandrare det bor på hans kära Östermalm. Det är naturligtvis så att ju högre intelligens och ju högre utbildning en icke-europé har, desto mer troligt är det att han eller hon är assimilerad. De flesta som någon gång gått till en tandläkare från Iran har träffat en sådan assimilerad, högutbildad, invandrare. Men de flesta icke-européer som kommer hit är naturligtvis inte sådana och kommer aldrig bli det, särskilt inte nu när olika etniska enklaver har etablerat sig.
Människor har en tendens att helst vilja umgås med andra personer ur samma folkgrupp. Vi är i grunden flockdjur som tyr sig till den egna gruppen. När medlemmar i gruppen delar samma värderingar och uppvisar ett liknande beteende så minskar kostnaderna, och ansträngningen som krävs, för samarbete. Vi behöver inte komma över de trösklar som finns och kan lättare lista ut vad den andra parten menar och förstå dennes mål och världsbild. Detta fenomen, spritt ut över samhället, ger segregation. Den intresserade bjuds på några referenser angående detta i slutet av denna artikel.
Putnam och det sociala kapitalet
För att ge ytterligare tyngd åt resonemanget kan vi ta upp den vänsterliberale forskaren Robert Putnam som gjorde sig känd genom publiceringen av boken ”Bowling Alone” år 2000, i vilken han bland annat beskriver effekterna mångkulturen har på det sociala kapitalet i samhället. För den intresserade finns på nätet det tal Putnam höll när han tog emot Johan Skytte-priset. Socialt kapital kan ha flera betydelser, men definieras här som tillit i samhället, deltagande i föreningsliv och politiken och hur starkt civilsamhället är.
Putnam har tydligt visat att det sociala kapitalet minskar i takt med att mångkulturen ökar, framförallt när det gäller tillit. Ju mer mångkultur desto färre vänner har människor, desto mindre engagerar de sig politiskt, desto mindre litar de på sina grannar och så vidare. Han försöker sedan påpeka att det ändå kan sluta bra, eftersom en ny identitet kan bildas efter den lite svårare perioden som mångkulturen orsakar. Den nya identiteten kan då återigen ge upphov till ett stort socialt kapital. Alltså, när det inte längre finns några européer så kommer det lösa sig ändå. Detta är antagligen inte sant av flera anledningar och den intresserade uppmanas att läsa på om de skillnader som existerar mellan folkslag när det gäller till exempel intelligenskvot.
Det är ett sätt att försöka släta över forskningsresultaten, om jag får spekulera lite i Putnams motivationer. Hans forskning visar tydligt att det sociala kapitalet minskar med mångkulturen, alltså att det finns starka belägg för att samhället fungerar sämre och sämre i takt med att mångkulturen ökar. Men vurmandet för mångkulturen är en av grundbultarna i världsbilden hos en person som Robert Putnam och kan inte överges utan att hela världsbilden rämnar. Därför måste mångkulturen som idé försvaras oavsett vad forskningen visar.
Robert Putnams resultat har replikerats flera gånger, i Nederländerna och i Storbritannien. Mångkulturella samhällen präglas av lägre tillit och fungerar sämre. Det finns också stöd för detta från bland annat ekonomisk forskning (se här, här och här). Det går att fortsätta med fler exempel, men uttrymmet här tillåter det inte.
De flesta av oss vill inte ha någon mångkultur, även om många påstår det så agerar de tvärtemot det de säger. Vi ser dessutom att mångkulturen gör att samhället fungerar sämre. Så varför fortsätta försöka implementera den?
Om skribenten: Robert Rönngren
