Erik Sjöberg (känd under pseudonymen Vitalis) var en svensk poet och författare med betydande drag av den litterära romantiken. Hans poesi präglas av melankoli, andlighet och djupa religiösa betraktelser av livet och döden. En känsla av stoisk resignation genomsyrar många av hans verk och Memento mori var för honom i mångt och mycket en ledstjärna.
En av de dikter från Vitalis penna jag fastnat mest för ämnar jag här delge läsaren.
Den kämpandes sång
Gå ned min Sol och du, o hoppets strimma,
Fördölj ditt trollsken på min öde stig!
Stolt vill jag vandra fram bland natt och dimma,
Tills under föttren grafven öppnar sig.
Fröjd! jag dig saknat från min barndomstimma:
Härefter ock min själ föraktar dig.
Gack, falska barndomsvän, att barnen smeka:
En man blott värdigt kan med blixten leka.
Kom Öde, starka Lejon! om du vågar,
På lifvets ö med mig en holmgång gör!
Den man, af gudaeld för frihet lågar,
Din hyllning ej på fega läppar för.
Jag föga efter dina åskor frågar,
Och din Sirensång jag förtörnad hör.
Eldprofvet jag bestått i marga öden:
Jag är en man i lifvet och i döden.
Det fega hopp ej mer mitt hjerta känner,
Att finna kärlek uppå jordens rund.
Engång jag drömde ock en dröm om vänner:
Ljuf var han; nedsänd ifrån Edens lund.
Välan! jag vaknat. Ingen längtan bränner
På hoppets graf, på hjertats marmorgrund.
Hon somnat i de blomsterlösa lunder
Vid vaggesång af storm och åskans dunder.
Hvar vänlig engel vikit från min sida;
De trifvas ej i lifvets dunkla sfer.
Blott ljus kring mig de höga blixtar sprida,
På törnestigen, som till grafven bär.
Följ mig den stund ännu jag måste strida,
O mannakraft! som sköld och svärd mig är;
Tills jag i hög, från lifvets valplats gången,
Som segerherre, för min ovän fången.
Sjöbergs liv blev inte långt. Han föddes 1794 och avled i lungsot 1828 efter ett tämligen fattigt och, vad jag förstår, olyckligt liv. Han är idag, liksom många andra stora skalder, tragiskt bortglömd. Fler av hans alster finner man dock här.
Eder ödmjuke skribent Nordanvind, som lever och verkar i en romantisk tradition, ser det som en plikt att uppmärksamma och återupprätta de romantiska idealen och dess förkämpar. Att återknyta till denna anda är ett av flera sätt att omkullkasta de fundament på vilka den nuvarande senmoderna samhälleliga och kulturella ordningen vilar. Detta eftersom den till sitt väsen representerar den raka motsatsen.
Vi minns Vitalis som en representant för denna anda.
Om skribenten: Michael Nordlind
