Under den senaste tiden har organisationen ”Lugna gatan” utsatts för viss granskning och icke överraskande framträder en bild som för de flesta laglydiga svenskar framstår som horribel. I praktiken har staten finansierat kriminella gäng för att upprätthålla det statliga våldsmonopolet i förorter där staten tappat greppet.
Att det nu sker en viss granskning är i och för sig bra, men egentligen är det inget nytt, det är något som pågått i årtionden. Tittar man t.ex. på ”Lugna gatan” och ”Non fighting generation” så vet alla som på något sätt kommit i kontakt med de organisationerna vetat både vilka som organiserat dem och vilka som organiserats i deras verksamhet. Och vilket syfte organisatörerna haft.
Alternativet till den här typen av statligt sanktionerade kriminella invandrargäng hade kunnat vara, att redan för 30-40 år sedan sätta in polisresurser som hade kunnat stävja den invandrarrelaterade brottsligheten. Men då hade man varit tvungen att implicit erkänna att ett mångetniskt samhälle leder till mycket stora brottsproblem och det ville man inte. Alltså ”anställde” man istället brottslingarna för att hålla ordning i områdena och slog på det viset två flugor i samma smäll: dels kunde man visa att de kriminella invandrarungdomarna egentligen var bra människor och dels undvek man att ge kritiker hårda siffror på att ”mångkultur” inte är möjligt utan en kraftigt förstärkt polismakt.
Delvis handlade det säkert även om en naivitet från beslutsfattares sida, beslutsfattare som var ”inlåsta” i sin egen falska och ideologiskt präglade världsbild, där alla världens människor egentligen är och fungerar som svenskar. Det vi dock vet, är att bl.a. människor med sitt ursprung i klanbaserade samhällen inte fungerar och tänker som svenskar. Dessa människor är inte primärt lojala gentemot ett artificiellt ”samhälle” utan mot den konkreta grupp de själva tillhör och identifierar sig med. Finns det brottslighet med i bilden så förstärks denna tendens ytterligare.
Att dessa människor ”anställs” av och finansieras av staten förändrar inte deras primära lojalitet, utan ger enbart dessa människor statlig auktoritet att upprätthålla sin egen grupps, sitt eget kriminella gängs/klans, våldsmonopol och det är precis det som grupper som ”Lugna Gatan” gjort. Resultatet blir alltså att saker och ting i och för sig lugnar ner sig, men inte genom att brottsligheten försvagas, utan genom att staten legitimerar en viss brottsgruppering/klans herravälde över ett visst geografiskt område. Att över låta våldsmonopol till människor och grupper som varit del av eller bedriver etniskt baserad organiserad brottslighet är alltså, för att uttrycka det milt, helt vansinnigt.
Samma mönster som i Sverige kan man också se i andra klanbaserade samhällen, i t.ex. Mellanöstern/Nordafrika, Afghanistan, Somalia etc. I de områden där ”staten” (d.v.s. den styrande klanen) inte är förmögen att utöva sin makt, så allierar sig ”staten” med klaner som kan hålla området lugnt och förlänar dessa statlig auktoritet. Detta överlåtande av våldsmonopol är alltså egentligen bara ett uttryck för att delar av det svenska territoriet i praktiken är ett icke-svensk klansamhälle. I takt med att allt mindre del av befolkningen är svenskar, och att allt större delar av det svenska territoriet omvandlas till ockuperad mark, så kommer naturligtvis dessa tendenser att förstärkas ytterligare och den ”svenska” ”staten” kommer att vara tvungen att ta till liknande grepp även i framtiden.
Vill man på allvar angripa roten till problemet så finns bara en möjlig lösning: att återställa Sverige som ett svenskt samhälle med en svensk befolkning. Att gränserna stängs helt, att alla bidrag till invandrare tas bort, att en massiv repatrieringsprocess sätts igång, för att signalera att det är nya tider med en ny politik. Alternativet är ett fullskaligt klansamhälle av Afrikanskt eller asiatiskt snitt.
Om skribenten: Daniel Karlsson
