Läget är värre för Sverige och Europa än någonsin tidigare, men just därför också bättre än någonsin för oppositionen. Tiden är kommen för Spenglers minoritet, förutsättningarna har aldrig varit bättre. Europa vaknar!
Den 12 oktober anordnade den svenska regeringen en konferens, som ett direkt svar på nyheten att Sverige skulle behöva ta emot ytterligare uppemot 300 000 så kallade ”flyktingar”, av utomeuropeisk härkomst.
Tillställningen hade karaktären av ett bisarrt väckelsemöte, med en mångkulturell kör som för full hals skrek halleluja inför ett applåderande etablissemang. Allting kablat ut till svenska folket via den obligatoriska, statliga TV-kanalen på bästa sändningstid.
En av huvudtalarna på väckelsemötet för mer invandring, var Ingrid Lomfors, utbildad vid Hebrew university i Jerusalem och generalsekreterare vid Judiska församlingen i Stockholm. Lomfors är även överintendent vid den statliga åsiktsmyndigheten ”Forum för Levande Historia”, vars uppgift är att väcka känslor av skuld hos folket för historiska skeenden som vi har haft föga eller inget med att göra. Dessa missriktade skuldkänslor ska sedan få oss att acceptera en ännu mer missriktad, ansvarslös och sinnessjuk invandringspolitik.
Ingrid Lomfors hade tre huvudsakliga punkter i sitt anförande. Samtliga är problematiska på mer än ett sätt. Låt oss börja med att titta på ett kort avsnitt av hennes anförande.
Vi stannar filmen där, så att ni har en möjlighet att ta in dessa ”viktiga punkter”.
1. Invandring är inget nytt.
2. Vi är alla en konsekvens av invandring.
3. Det finns ingen inhemsk svensk kultur.
Oavsett vad man tycker om påståendena så är givetvis samtliga punkter irrelevanta i frågan om hur vi ska hantera dagens invandring.
De två första punkterna är vad som snällt kan beskrivas som sanningar med modifikation, och det tredje är en direkt lögn.
I normala fall skall man inte ens bemöda sig med att bemöta dylik historierevisionism från vänster – vilket även gäller Lomfors påståenden. Som jag skriver i min nyutgivna bok: ”Frigör dig från vänsterns falska världsbild. Förhåll dig inte till den alls, annat än som en produkt av vansinniga människor som vill dig ont.”
Jag skall dock göra ett undantag i detta fall, primärt för underhållningsvärdet.
Punkt 1 – att ”invandring inte är något nytt” är först och främst helt oväsentlig — ryggskott är inte heller något nytt, vilket inte gör hundratusentals fall av ryggskott i Sverige idag önskvärda. Dessutom är den sorts massinvandring vi ser idag i allra högsta grad något nytt — det handlar om ett fenomen utan motstycke i den svenska historien.
Punkt 2 är också irrelevant, eftersom alla människor på hela jorden kan sägas vara ”en konsekvens av invandring” om man går tillräckligt långt tillbaka i tiden. Det hindrar inte att hela folk förtryckts, mördats och gått under helt och hållet i spåren av folkvandringar, kolonisation och andra former av migration.
Punkt 3 – att det inte finns en inhemsk svensk kultur, är en direkt lögn. Självklart finns en särpräglad svensk kultur, och faktumet att vi genom historien influerats utifrån förändrar inte detta.
På samma sätt som en individ inte upphör att vara en särpräglad individ för att han i viss mån influeras av andra individer i sin omgivning, blir inte svensk kultur mindre svensk för att Karl XII tog hem kåldolmen från Turkiet. Det har ingen människa i den svenska historien haft svårt att förstå, innan människor som Lomfors började skämma ut sig själva och alla som tror på dem med den här typen av dumheter.
Men nog om Ingrid Lomfors obildade nonsens. Vi kan väl nöja oss med att konstatera att slutsatsen av hennes föga originella utläggning är att vi skall acceptera dagens extrema massinvandring som något naturligt och luta oss tillbaka och acceptera det som händer utan motstånd.
Nåväl. Lomfors säger att “alla är invandrare”.
Ja, vi är alla invandrare. Varenda människa på jorden har invandrade förfäder om man går tillräckligt långt tillbaka i tiden. Och vilka som i framtiden ska invandra till Sverige och Europa är det helt upp till oss svenskar och européer att avgöra. Så vilka är det som nu kommer till vår kontinent?
Jag lämnar de sista uttalandena utan kommentar, då de talar för sig själv.
Så KAN invandring se ut. Även vårt eget folk har varit invandrare nyligen, bara några generationer tillbaka.
Precis som ”nybyggarna” i den första filmen var de svenska och europeiska nybyggarna i Amerika inte först på sin nya kontinent. Men de var starkast. Frågan är vem som är starkast i dagens Europa. ”Nybyggarna” som kommer nu, eller vi.
Jag tänker se till att det blir vi!
Så hur ser vi då till att det blir vi?
Europa står just nu inför sin största utmaning någonsin, i form av en ”katastrofernas konvergens” för att citera min favoritförfattare Guillaume Faye som kommer att tala härnäst. Det handlar om en annalkande finanskrasch, i kombination med en invasion och kolonisation utförd av icke-européer i en numerär som hittills aldrig tidigare har skådats.
Trots denna kris vi står inför är kampen om Europa långt ifrån över. Faktum är att den nätt och jämnt har börjat. Och vi vinner mark — samtidigt som våra fiender tappar mark och dessutom nu är på väg att tappa greppet helt om opinionen. Detta öppnar upp en historisk möjlighet för oss som vi inte får missa.
Som Oswald Spengler påpekar är det just ett fåtal människor som förändrar historiens gång. Mindre organiserade grupper har upprepade gånger genom historien lyckats påverka samhällsutvecklingen genom att tillämpa genomtänkta strategier. Eller som den löjligt korrupte Michail Chodorkovskij — Vladimir Putins västerländskt finansierade utmanare inför det ryska presidentvalet — uttrycker det: ”En minoritet blir inflytelserik om den är organiserad.”
Ni som sitter i detta rum är en del av just en sådan organiserad minoritet. Med möjlighet att påverka samhällsutvecklingen och på sikt bidra till Europas återfödelse.
Och istället för att deprimeras över samhällsutvecklingen, se den som en möjlighet till ett fantastiskt äventyr. Ett äventyr där dina personliga insatser kan göra avtryck i historien.
I Sverige sitter vi nu med en regering som med största sannolikhet är den sämsta i Nordeuropas moderna historia. Journalistkåren har gått i barndom. Vänstern har just så pass begripit att resterna av deras älskade socialistiska dagissamhälle förintas under fötterna på dem, och de hanterar det genom att gasta om rasism.
Människor som ska föreställa vuxna tycker att politik handlar om att bråka om löner, klä ut sig till det motsatta könet och gnälla om ”diskriminering” av minoriteter. Detta i en tid då vårt land och vår kontinent bokstavligt talat koloniseras – något annat handlar det inte om längre.
Samtidigt vänder opinionen, och befolkningen blir allt mindre benägen att svälja den gröt av sentimentalitet, utopiska fantasier och rena lögner som svenska massmedier och politiker försöker trycka ner i halsen på den.
Läget är värre för Sverige och Europa än någonsin tidigare, men just därför också bättre än någonsin för oppositionen. Tiden är kommen för Spenglers minoritet, förutsättningarna har aldrig varit bättre. Europa vaknar!
Frågan är: Kommer vi att lyckas?
Vi har gjort det förut!
Och det är bara vi själva som kan hålla oss tillbaka från att göra det igen.
Det är bara ditt eget val huruvida du ska följa Ragnar Lodbrok eller Gustav Fridolin.
Jag har gjort mitt val.
Ställ mitt mjöd på kylning i Valhall!
Daniel Fribergs tal inledde den sjunde upplagan av Identitär Idé som också var den mest välbesökta hittills med 137 deltagare. Av responsen att döma var det också det mest populära evenemanget i Motpols regi. Friberg utgick från sin debutbok ”Högern kommer tillbaka” som på kort tid blivit en försäljningssuccé. Därefter höll fransmannen Guillaume Faye ett uppskattat anförande om Europas nuvarande kris. Faye är mannen bakom de populära titlarna ”Why We Fight” och ”Archeofuturism”. Talade gjorde även Lars-Holger Holm, Markus Andersson, Björn Herstad, Raivis Zeltīts, John Morgan och Hans Erling Jensen, och alla talen kommer att publiceras i tur och ordning antingen på Motpol eller exklusivt för premiummedlemmar på RightOn.
Om skribenten: Daniel Friberg
