I dagarna har den skånska kommunen Vellinge hamnat i mediafokus på grund av sitt motstånd mot att delta i den svenska invandringspolitiken. Händelserna i Vellinge reser många viktiga frågor om relationen mellan stat och kommun, demokrati och ”demokrati”, och överhuvudtaget om makt.
En levande demokrati förutsätter ett reellt lokalt självstyre, i Sverige normalt genom kommunen (även om också fackföreningar och andra former av organisationer kan spela en viktig roll för att fostra den känsla av delaktighet och ansvar som gynnar en levande demokrati). Bland annat i den anarkistiska idétraditionen har man betonat att samhället ska organiseras nedifrån och upp, på frivilligt samarbete mellan självstyrande enheter av rimlig storlek. Ändringar av medlemskapet i dessa enheter ska bestämmas av deras medlemmar, staten ska inte kunna tvinga en lokal gemenskap att ta emot människor från främmande länder. Liknande positiva omdömen om den lokala gemenskapens betydelse för ett levande samhälle, och för formandet av personer som fungerar socialt och politiskt, hittar vi i flera andra idétraditioner, bland annat i den Nya Högern och Paul Piccones vänster.
Mina vänner är alla rörande överens. Vi tycker att det är bra i Vellinge att det inte finns så mycket invandrare.
– Vellingebo
En risk med reell demokrati är dock att folket röstar ”fel”. I fallet med Vellinge har man exempelvis på lokal nivå bestämt sig för att inte ta aktiv del i den svenska invandringspolitiken. Två av de principer det svenska samhället bygger på hamnar därför i konflikt i fallet Vellinge, även om det inte framgår särskilt tydligt i den mediala uppmärksamheten. Å ena sidan har vi den kommunala demokratin, å andra sidan har vi nyare idéer som sätter likhetstecken mellan demokrati och en omfattande invandring. Olika sociala grupper representerar också dessa två olika principer. Den kommunala demokratin bygger på folket, vilket alltså innebär att traditionella arbetar- och småborgarskikt får ett stort genomslag. Det nyare idékomplexet, som kan kallas politisk korrekthet, bygger istället på sådana grupper som journalister, akademiker av vissa slag, och andra yngre medelklasskikt med en högst specifik medelklassentimentalitet. En samlande term för dessa grupper är den Nya Klassen. Deras samhällsvision är ett starkt medierat samhälle, och det inkluderar en omfattande invandring. Frågor som lokal demokrati och klassperspektiv intresserar dem mindre, oavsett om de hör hemma till ”höger” eller till ”vänster”.
Dessa två principer hamnar i konflikt i fallet Vellinge, vilket dock inte direkt märks eftersom det med få undantag är den senare gruppen som står för kommentarerna i media. Även ”neutrala” nyhetsartiklar har en tendens att få subjektiva inslag när de berör frågor som är viktiga för den nya klassen, exempelvis när de boende i Vellinge beskrivs som ”hatiska”. Eftersom det rör sig om en fråga som är viktig för den nya klassen finner vi också att dess medlemmar, oavsett om de beskriver sig med de för dem numera tämligen föråldrade etiketterna ”höger” eller ”vänster”, är överens om att Vellingeborna gör fel. Detta gäller ledarskribenter på borgerliga Svenska Dagbladet, likaväl som på socialistiska Aftonbladet. Den borgerliga regeringen överväger också att avskaffa den kommunala demokratin i denna fråga, och tvinga kommunerna att ta emot ensamkommande flyktingbarn. I viktigare frågor tycks demokratin vara villkorad, och utfall som ”grottmänniskor” och våldsfantasier är fullt acceptabla.
Perspektiv på Vellinge
Local communities are not mere geographical locations but the product of efforts of previous generations of citizens in constructing social and political entities in particular ways, with specific characteristics. While all communities and societies are more or less demographically “porous," there are limits to the number of newcomers that can be integrated without causing considerable dysfunctions.
– Paul Piccone
Konflikten mellan det lokaldemokratiska idealet och den Nya Klassens mediering och medelklassentimentalitet är inte ny. I USA ägde liknande konflikter rum kring frågor om delstaternas och lokalsamhällenas rätt att föra en självständig politik i frågor som av den Nya Klassen ansågs viktiga redan på 1960-talet, vilket bland annat ledde till såkallad ”bussning”. Oroväckande är att de lokala gemenskaperna i dessa frågor gång på gång förlorat historiskt. Detta beror dels på att den nya klassens företrädare monopoliserar positionerna i media, dels på att motståndet är spritt och förvirrat. Detta beror på både ”högerns” och ”vänsterns” metamorfos och svek. Det behöver alltså föras en metapolitisk kamp som betonar värdet av de lokala gemenskaperna, och som sätter ord på konflikten mellan demokrati och medelklassentimentalitet.
Viktigt att ta upp är också invandringens effekter, på lokal och nationell nivå, på kort och lång sikt. Ihop med den ekologiska politiken är det nämligen den mest långsiktiga politiken, då den förändrar ett lands befolkningssammansättning för alltid. ”Flyktingar” kommer sällan på hastig visit, utan de stannar (de är heller normalt inte flyktingar i ordets ursprungliga mening). Detta påverkar också samhället på både kort och lång sikt, normalt i negativ riktning. Att Vellingeborna, i närheten av Malmö, är medvetna om detta borde inte förvåna någon. Så länge den nya klassen har monopol både på media och det politiska språket kommer det dock att vara svårt att föra annat än tidsbegränsade reträttstrider för att försvara kommuners demokratiska och demografiska integritet.
Om skribenten: Joakim Andersen
