På arbetarklassens högtids- och kampdag kan det vara på sin plats med några intressanta lästips. Den moderna vänstern är ofta förutsägbar och föråldrad, men dagens lästips tar upp socialister som på olika sätt brutit med det rådande konsensus. Flera av dem betonar också samhället som revolutionärt subjekt snarare än klassen, vilket innebär att det finns likheter med den etniskt medvetna och anti-liberala kritiken av kapitalismen. Samtidigt bör man vara medveten om skillnaderna, men om man är kapabel att läsa kritiskt kommer man oavsett politisk hemvist att få flera värdefulla argument och nya perspektiv.
IWCA och mångkulturalismen
…because this dampens wages down and keeps the working class insecure through the creation of what can only be described as a reserve army of labour: immigration is being used as a weapon of class warfare.
– IWCA
Det första lästipset kan förefalla paradoxalt, då det rör sig om brittiska IWCA, Independent Working Class Association. IWCA har sina rötter bland annat i anti-fascistiska kretsar, men har utifrån en klassanalys kommit att kritisera både massinvandring och mångkulturalism. Bland annat betraktar man dagens invandringspolitik som ett vapen i ett klasskrig. Massinvandringen leder i en situation då det redan råder utbredd arbetslöshet till skapandet av det Marx kallar en arbetets reservarmé. Kort sagt handlar det om politik och makt. När det finns hundratusentals eller rentav miljoner arbetslösa har man betydligt mindre att komma med som enskild anställd i förhandlingar och konflikter, för det står alltid någon annan beredd att ta över ens arbete till lägre lön. IWCA återger flera citat från politiker och andra som visar att de är väl medvetna om denna massinvandringens effekt.
Intressant är alltså att de sätter invandringspolitiken i ett klassperspektiv, det är trots allt en politik som förs av ”eliter” i en kapitalistisk ekonomi. De sätter det också i ett historiskt perspektiv, och analyserar hur överheten globalt trängt tillbaka folken under de senaste tre decennierna. Här utgår IWCA bland annat från den konservative ekonomen Friedrich List, som visade hur en underutvecklad nation kan ta skada av en alltför ”fri” handelspolitik. Idag förs just en sådan global frihandelspolitik, och följden är att många ekonomier i Tredje världen är sådana att många som bor där vill därifrån.
Den som inte vill tala om kapitalismen, bör tiga om massinvandringen.
– Alain de Benoist
IWCA har kommit att ses som ”kontroversiella” på grund av sin klassanalys av invandringspolitiken, och av mångkulturalismen som en segregerande ideologi. Deras positiva inställning till att lokalsamhällen själva tar itu med socialt avvikande beteende som missbruk och brott har också lett till en del kritik. Värt att notera är att de fortfarande är etniskt ointresserade socialister, och inte gör några skillnader mellan olika arbetare beroende på hudfärg eller härkomst. Deras analys av invandringspolitiken är hur som helst intressant, och återfinns här:
Kicking away the ladder at home and abroad: immigration, globalisation and neo-liberalism
Läs även: Vänster mot massinvandring – några länkar
Centralasiatiska nationalkommunister
The nation was at the heart of muslim national communist theories, but these muslims considered themselves to be genuine marxists, nonetheless.
– Bennigsen och Wimbush
Något som tidigare berörts på bloggen är dialektiken mellan etnicitet och klass. Ett intressant historiskt exempel på detta finner vi i mötet mellan marxistisk teori och nationell frihetskamp i det tidiga 1900-talets Ryssland. Detta möte beskrivs i boken Muslim National Communism in the Soviet Union av Bennigsen och Wimbush, en bok som delvis finns tillgänglig på googlebooks och amazon.
I was led towards socialism by the love of my nation, which weighs so heavily on my heart– Sultan Galiev, volgatatarsk nationalkommunist
Bennigsen och Wimbush följer hur socialistiska idéer nådde de olika folk som ingick i det ryska imperiet, tatarer, kazaker, azerbaijaner och andra. Många av dessa hade en längre tradition av motstånd, ett minimalt proletariat, och inhemska eliter med ett betydande stöd hos sina egna folk. Det var dessa eliter som kom att anamma nationalkommunistiska idéer, bland annat eftersom de utlovade effektiva metoder för kamp och mobilisering, möjlighet till internationellt stöd, och möjligheten till nationellt självbestämmande.
Teoretiskt är nationalkommunisterna också intressanta, eftersom de föregriper Maos tankar om bondeklassen och koloniserade folk som potentiellt revolutionära. De påminner också om austro-marxisternas syn på nationen som något som fortlever in i det klasslösa samhället (den hugade rekommenderas att läsa Otto Bauer). Deras tankar om ”proletära nationer” liknar också de resonemang som fördes i Italien av bland andra ”renegaten” Bombacci. Ofta såg de också de egna folkens traditioner och religion som något som inte automatiskt var oförenligt med socialismen.
Den renlärige marxisten kan invända att de hade att verka i sociala miljöer med mycket begränsade proletära skikt, eller rentav att de var borgerliga nationalister med ett för sådana ovanligt språkbruk, men intressanta exempel är de oavsett vilket. På sikt kom de att krossas av bolsjeviker från andra etniska grupper, några av dem ledde också väpnade uppror när de insett vad som väntade dem i det sovjetiska imperiet. Detta bevisade att deras varningar för att etniska grupper kunde förtrycka varandra även efter kapitalismen inte var gripna ur luften, även om realiteten doldes av universalistisk retorik. I land efter land kom också snarlika synteser av nationalism och socialism att inspirera befrielsekampen under avkoloniseringen, synteser som hade mer gemensamt med Sultan Galiev än med Josef Stalin.
Jacques Camatte
The explanation for this is to be found in the domestication of humanity, which comes about when capital constitutes itself as a human community. The process starts out with the fragmentation and destruction of human beings, who are then restructured in the image of capital; people are turned into capitalist beings, and the final outcome is that capital is anthropomorphised.
– Camatte
Sibiriska och centralasiatiska nationalkommunister kan kanske avfärdas eftersom de företrädde för-kapitalistiska samhällen, och därför kunde betona nationen snarare än klassen. Dock är detta inget de varit ensamma om. När situationister och autonoma marxister omdefinierat arbetarklassen så att den omfattar i princip hela samhället, inklusive skolbarn och hemmafruar, så skulle man egentligen lika gärna kunna använda termen samhälle. Det finns också ett antal intressanta socialister som sett samhället som det radikala alternativet till kapitalet, som grunden för motståndet.
En intressant teoretiker med rötterna i marxismen är fransmannen Jacques Camatte. Camatte utmanade konsensus redan på 1970-talet. Han menade att kapitalets framgångar varit så omfattande att vi idag lever i ett kapitalistiskt samhälle. Detta betyder också att arbetarklassen inte automatiskt är revolutionär, och att vänsterns fixering vid ”arbetare” inte är lika korrekt som tidigare. Här påminner Camatte om Marcuse som sökte arbetarklassens ersättare i marginella grupper som studenter och etniska minoriteter, men hans alternativ är ett annat. För Camatte är det samhället som är alternativet, och han står här nära bland annat Landauer och Polanyi.
The right is a movement of opposition to capital that seeks to restore a moment which is firmly rooted in the past. Hence in order to eliminate class conflict, the excesses of capitalist individualism, speculation and so on, the Action Francaise and the Nouvelle Action Francaise (NAF) envisage a community which can only be guaranteed, according to them, by a system of monarchy.
– Camatte
Intressant är att han inser att detta leder till att höger-vänster-dikotomin är mindre användbar, och han beskriver till och med den tyska nationalsocialismen som ett (på flera sätt felaktigt) försök att återupprätta samhället när det undergrävts av kapitalet.
Skillnaden mellan Camatte och Landauer å ena sidan, och den radikala högerns syn på samhället å den andra, är att de förra menar att traditionella samhällsformer spelat ut sin roll och varken kan eller bör återupplivas. Frågan är naturligtvis om inte detta är aningen naivt, människor tycks exempelvis föredra att organisera sig och leva i etniska och kulturella gemenskaper när de ges möjligheten. Massinvandringspolitiken och det mångetniska idealet framstår alltså snarast som ett hinder för att samhället ska kunna få den sammanhållning som krävs för att kunna vara en motvikt till kapitalet (något som också beskrivits av forskare som Putnam). Detta borde vara en tungt vägande invändning även för de individer som inte inser att massinvandring på sikt leder till folkmord och urbefolkningarnas försvinnande.
Mer Camatte hittar vi här:
Green Anarchy – Camatte (en intressant artikel om den äldre Camattes betydelse för anarko-primitivister och andra civilisationskritiker)
Den hugade rekommenderas också den civilisationskritiske anarkisten Ivan Illich, och hans kritiska syn på både sjukvård, tillväxt, modern teknologi och utbildningsväsen.
Tipstack till becqon och småborgaren.
Om skribenten: Joakim Andersen
