Julius Evola var nog till stor del okänd i Sverige när jag började studera hans tänkande på 90-talet. Det var först en bit in på 2000-talet som jag upptäckte en blogg som hette ”Oskorei” som lyfte fram Evola. Då insåg jag att jag inte var den ende i Sverige som hade fängslats av den magiske Baronen.

Evola har dock blivit en kontroversiell gestalt i landet på senare tid. Han anklagas för att vara en ”fascistisk ideolog” och liknande. Jag tror att motpol har spelat en viktig roll i att lyfta fram den provocerande italienaren i Sverige. Det har bidragit till att göra en del av de reaktiva försvararna av status quo nervösa. De vill helst ha motståndare utan idéer och utan en genomtänkt världsbild eller möjligen motståndare som ganska väl faller inom ramarna för epitet som ”fascism” och ”nazism”. När motståndare dyker upp som varken är fascister, nazister eller kommunister så blir de förvirrade, men fortsätter ändå, i brist på annat, att slänga de invanda epiteten omkring sig. Därigenom avslöjar de dock sin egen stagnation och brist på idéer. Det verkar som att de fortfarande befinner sig på 30-talet, mentalt sett.

I verkligheten var Evola aldrig vare sig nazist eller fascist. Tvärtom kritiserade han 30-talets politiska rörelser, fast från höger, vilket kan vara förvirrande för en nutida svensk. Men även om tanken är ovan för oss, så är det ju ändå så att det hela tiden fanns ett motstånd mot den plebejiske Adolf Hitler och hans excesser från den gamla aristokratin. Claus Von Stauffenberg som försökte ta kål på führern tillhörde exempelvis en gammal adelssläkt. Evolas perspektiv har sin grund i aristokratiska och andliga värderingar och han vänder sig mot den moderna världens materialism, inklusive 30-talets rasbiologi.

Det finns en risk att det uppstår en personkult kring Julius Evola. Han kan ju ses som en esoterisk mästare, konstnär, metafysiker, poet och en fri ande. Jag tycker själv att allt detta är inspirerande och imponerande. Men han la ner mycket arbete på att lyfta fram traditionella läror som handlar om hur vi kan övervinna våra personliga begränsningar. Det gör vi inte genom att bli förtrollade av andra personer. Evola lär själv ha varnat för evolagalningar, har jag hört någonstans.

Hursomhelst är Julius Evola en intressant och inspirerande bekantskap. Intervjun från 1971 har lagts ut på youtube av Miguel A. Fernandez som är författare till en trilogi som heter ”The solar warrior”. Men jag har inte läst hans böcker, så jag kan inte säga något om dem.

I mitt tycke är ”Ride the Tiger” Evolas viktigaste bok. Den behandlar hur andliga människor kan förhålla sig till en omvärld som helt har fallit under kvantitetens och materialismens herravälde.

Mer Evola på den här bloggen:

Rida Tigern: [Klick]

Revolt mot den moderna världen: [Klick]

Evola i Svenska Dagbladet: [Klick]

Evola och fascismen: [Klick]

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.