Mobilen, Facebook, Sportbilagan, Bingolotto och Postkodlotteriet. Kring dessa flockas majoriteten av medborgarna i detta land. Det allestädes rådande mediebruset bidrar till att dra uppmärksamheten från de väsentliga frågorna, de som verkligen berör människors liv.
En första rangens sådan fråga är den ekologiska. Naturens och kretsloppets friskhet är så att säga en essentiell förutsättning för människans liv. Allas våra liv. Emellertid har den som sökt sätta sig in i frågan ofta varit hänvisad till specialtidskrifter alternativt ofullständiga artiklar i dagspressen eller på nätet. Sålunda har det varit utomordentligt svårt att få ett samlat grepp om tillståndet i naturens ekosystem.
Med publikationen Vår tid på jorden. Välfärd inom planetens hållbara gränser (Bokförlaget Langenskiöld, 2012, 318 s) fylls denna lucka. Boken är författad av Sveriges tillika en av världens främsta hållbarhetsforskare, professor Johan Rockström. Han har lyckats med bedriften att på ett pedagogiskt överskådligt sätt samla den omfattande forskningen och ge en helhetsbild av vår tids stora ödesfråga: människans vara eller icke vara på denna planet. Forskningen visar otvetydigt att mänsklig åverkan på Moder jord är allomfattande. Via fordon, flyg, fartyg, industrier, koleldade kraftverk, kemikalier etc har negativ påverkan skett på luften, vattnet, skogarna och andra ekologiska system. Det har gått så långt att följderna riskerar att bli irreversibla.
I bokens företal ger ett antal framstående personer den övergripande bilden. Bill Clinton skriver att det inte finns något mer destruktivt än en idé vars tid är ute men som människor vägrar överge. Härvid avses bl a de som tror att ekonomisk tillväxt och investeringar i miljön står i motsats till varandra. Snarare gäller det omvända, eftersom för var dag som går ”tar hela [det ekologiska] systemet, som vi tar för givet, ett litet steg närmare sitt sammanbrott”.
Nobelspristagaren och kemiprofessorn Yan T Lee konstaterar att jordens sju miljarder människor konsumerar ”resurser långt över jordens kapacitet, och vi genererar mer avfall än vad jorden kan ta hand om”. Ett av hans budskap är att energisystemens måste återgå från beroendet av fossila bränslen till att ”åter livnära sig på solen”. Ett annat budskap:
”Vårt begrepp om framsteg måste släppa sin besatthet av BNP-tillväxt och individuell konsumtion, liksom den allestädes närvarande drömmen om en amerikansk eller europeisk livsstil för alla.”
Norges tidigare statsminister Gro H Brundtland, som länge varit engagerad i dessa frågor, noterar likaledes att det tryck som människan utövar på biosfären – jordens samlade ekosystem – är så stort att ”vi riskerar att skada grundläggande livsuppehållande system som färskvattentillförseln, ett stabilt klimat och bördiga landskap”. Därför måste det skapas ”en djupare förståelse av att naturen är basen för våra samhällen”.
Professor Carl Folke noterar att ”människans snabba expansion på jorden utmanar planetära gränser för jordens funktioner och därmed vår egen framtid”. Liksom övriga, som bidrar med förord, anbefaller han ett paradigmskifte där begreppet resiliens är avgörande.
”Enkelt uttryckt är resiliens kapaciteten hos ett system – en individ, en skog, en stad eller en ekonomi – att hantera förändringar, både inneboende och plötsliga, och samtidigt fortsätta att utvecklas.”
Det gäller alltifrån ekonomiska kriser till stormar, översvämningar och ekologiska katastrofer. På biosfärens nivå betonar resiliensperspektivet ”det ömsesidiga beroendet mellan människor och natur, och det dynamiska samspelet mellan långsam och snabb förändring”.
Skeptiker avfärdar gärna ekologiska rön på basis av att en del forskare kritiserar FNs klimatpanel som stadgar att jorden stadigt värms upp, framförallt genom utsläpp av koldioxid. Rockström erkänner koldioxid-modellen. Samtidigt framhåller han att den på sina håll kraftiga ökningen av diverse aerosoler, partiklar, i atmosfären hindrar solljus från att nå jorden. Detta i sin tur kan komma att bidra till global nedkylning, ehuru det lokalt kan bli varmare på en del platser.
Oavsett hur det blir är Rokstsröms slutsats att aerosoler påverkar både klimatet och ekologiska system på jorden, och att de i samverkan med andra ämnen, såväl kemiska som kemisk-organiska, även inverkar negativt på människors hälsa, luftvägar, hjärtan och kärl. Tiotusentals kemikalier finns i handeln. Av dessa vet man att ett 1000-tal
”är neurotoxiska i experiment, att 200 är neurotoxiska för människor och att fem (metylkvicksilver, arsenik, bly, PCB, och toluen) är så toxiska att de kan hämma hela nervsystemets utveckling hos människor.”
De allra flesta ämnen är alltså ofarliga när de studeras var för sig. Emellertid talar forskare alltmer om synergieffekter eller cocktaileffekten, en rubricering på den sammanlagda exponeringen av flera kemikalier samtidigt. Något som vi dagligen utsätts för. Om cocktaileffekten vet man relativt lite. Men fler och fler rön tyder på att den ”orsakar en ’tyst’ pandemi av diskreta störningar på nervsystemet”, inte minst hos barn, ”kanske på global nivå”.
Utbredningen av kemikalier och gifter i ett globalt panorama beskriver Rockström på följande vis:
”[V]i lever i en värld som är marinerad i farliga kemikalier – från kraftfulla bekämpningsmedel till giftigt industriavfall som dioxin och polyklorerade bifenyl (PCB). Men faktum är att trots denna växande oro och många ansträngningar för att få kontroll över sådana kemiska föroreningar, finns de fortfarande i luften, vattnet, jorden, växterna och djuren runt omkring oss, och även i vårt eget blod och i våra vävnader.” [—] ”En massiv mängd kemikalier, alltifrån tungmetaller, till långlivade organiska kemiska föroreningar, flödar nu över hela världen genom luften, vattnet och med migrerande arter.” [—] ”När de angivna ämnena sprids i miljön, exponeras människor via olika kanaler som mat, vatten och luft och i arbetsmiljön.”
Rockström påpekar att slika ämnen bidrar till lägre IQ, försämrat immunförsvar, organsvikt, cancer, förkortad livslängd, hormonella skador, minskad fertilitet, genetiska skador på foster, etc.
GMO eller GM, förkortningar för genmodifierad föda, har – i modernitetens och den linjära utvecklingens namn, där allt bara antas bli bättre och bättre – spridit sig mycket snabbt de senaste 20 åren. Bland flera negativa effekter kan nämnas att genetiskt modifierade grödor hotar naturlig biologisk mångfald samt kräver bekämpningsmedel/toxiner. Rockström noterar torrt att GMO ”har aldrig visat sig vara överlägsen på något sätt”.
Rockström menar att vi nu trätt in i Antropocen, människans (geologiska) epok. Innebörden är att människan själv, på ett avgörande sätt, förändrar samtliga jordens ekosystem – biosfären. Forskare menar att denna tidsålder inleddes för ungefär 200 år sedan, då industrialiseringen på allvar tog fart. Perioden skiljer sig markant från de 10 000 åren dessförinnan, det Rockström och andra forskare kallar Holocen. Under denna era var jorden ett i stort sett självreglerande ekosystem, överlag fritt från ödeläggelse och toxiska ämnen skapade av människan. I stort sett var endast naturliga näringsämnen då i omlopp. Sådant som naturens kretslopp tog hand om. Rockström menar att allas vårt ansvar under Antropocen är att så långt möjligt återgå till Holocen ”för att kunna trygga en god utveckling för världens befolkning”.
Boken är försedd med magnifika bilder av fotografen Mattias Klum. Bilder som förstärker känslan av det som förmedlas. Såväl skönheten i naturen som den katastrof som är oundviklig om det nuvarande kollektiva tänkesättet inte sublimeras, så att varje människa inser att hon är sammanlänkad med jorden. Att hon behöver jorden, som inte behöver henne.
Reflektioner och sammanfattning
Rockström nyanserar som sagt den etablerade versionen av koldioxid och den därtill kopplade ”växthuseffekten”. I den s k miljödebatten anses detta vara mänsklighetens centrala problem. Emellertid pekar mycket på att kemikalier och toxiner i vår vardag är det.
Alla människor i den industrialiserade världen är kuggar i kemikaliesamhället. En stor del av vår vardag innehåller alltså kemikalier och gifter som i varierande grad kontaminerar våra kroppar med ämnen som inte ska finnas där. Följden av kemikalisamhället ser vi i den enorma ökningen av diverse sjukdomar. Förutom sådant som fetma, organsvikt, avmaskulinisering och feminisering av mannen, kan var tredje svensk idag räkna med att få cancer, som trots förbättrade behandlingsmetoder innebär ett onödigt avbräck i livet och oftast också en förkortning av det, om än inte direkt.
Tidigare i år har Världshälsoorganisationen, WHO, registrerat att kemikalierna som används i det senmoderna samhället bidrar till dylika åkommor. Vilket man klassar som ett hot mot folkhälsan.
En ekologisk tumregel lär oss att ju fler människor inom ett område, desto mer illa far naturen där. Politiskt sett verkar Schweiz vara det första land i Västvärlden som tangerat frågan. Miljöorganisationen ECOlogie et POPulation, Ecopop, har samlat in långt fler än de 100 000 underskrifter som krävs för att kunna lämna in en proposition för att kunna ändra i lagen, i detta fallet bromsa invandringen i syfte att skydda naturtillgångarna och miljön.
Inom en snar framtid kommer tillgången på rent och friskt vatten sannolikt att bli en prioriterad fråga för politiken. Marknadskrafter har redan insett vad som sker. För några år sedan klargjorde Peter Brabeck-Lethmate (i en vida spridd video på internet) som är ordförande för Nestle, ett av världens största matföretag, att rent vatten kommer att bli mer och mer eftertraktat. Han menar att tillgång till slikt vatten som en rättighet är en ”extrem” ide. Vattenresurserna borde privatiseras, så att rätt pris kan sättas på vad han, helt korrekt, kallar ”världens viktigaste råvara”.
I det stora skeendet åligger det politiken och icke-cyniska marknadskrafter att agera ekologiskt. I det lilla, på individnivå, ska man i första hand använda organiska och biologiskt nedbrytbara tvålar och rengöringsmedel samt koncentrera sig på ekologisk mat och friskt, kemikaliefritt vatten från de många värdefulla källor som Norden hyser.
Oswald Spenglers dystopiska beskrivning av kulturers höjdpunkter följda av ofrånkomliga fall ekar i bakhuvudet vid läsningen av Vår tid på jorden. En titel som speglar den i särklass viktigaste bok som givits ut i detta land de senaste decennierna. En bok vars innehåll alla ovillkorligen har att förhålla sig till. Vare sig man vill det eller ej.
RELATERAT
”[Gifter i maten] finns här pga av vårt sätt att leva i kemikaliesamhället, industrisamhället”
Japans befolkningspolitik som globalt föredöme
Hjärnrevolutionen – från människa till robot?
Om skribenten: Järven
