Sverigedemokraterna har uteslutit Patrik Ehn. Massmedia är överlyckliga, och felstavande supportrar på Björn Söders Facebooksida går ner sig i fantasier om hur detta kommer att locka ”vanligt folk” (vilket man får anta är folk ännu enfaldigare än de entusiastiska stödtrupperna själva). Söder har också publicerat en förklarande text, som lika gärna hade kunnat slängas upp på Expos hemsida. Artikeln är bland det mest omoraliska som pruttats fram i svensk politik på decennier; begrepp som ”nära band” och ”kopplingar” används med en frekvens som gör det svårt att tro att texten författats av någon utanför ytterlighetsväntern.
Höjdpunkten, för min personliga del, är när Söder refererar till Motpol som ”neofascistiskt” – ett begrepp som annars på senare år främst använts av Finlandshataren och riksnarren Henrik Arnstad. Om Sverigedemokraternas kompisar i Fremskrittspartiet, nota bene.
Jag har börjat ledsna på att ge råd till SD. Partiet verkar fast beslutet att välja Ny Demokratis väg, och då är det inte så jävla mycket en ensam ”neofascistisk” bloggare kan göra åt saken. Ändå har ledningen nu visat sig så pass omdömeslös att det kan vara av värde att påpeka några kortfattade saker, innan jag återgår till att (oregelbundet) uppdatera den här bloggen med resonemang kring diverse obskyr kultur och religion:
1) Begrip att ni har stöd för att stoppa invandringen, och i viss mån låsa in skurkarna och återskapa militären. Inte för en ideologiskt ihålig ”kulturkonservatism” ni inte kan definiera, inte för invandrarkvinnors rätt att slippa slöja, inte för att åka på bjudresor till israeliska nazister vars andlige ledare vill utrota araberna i Israel medelst missiler.
2) Sluta skylla på ”ideologisk avvikelse” när ni vill utesluta folk ni känner er hotade av. Hela partiet (och ganska många utanför) vet att det handlar om andra saker, och ni matar hatkampanjen mot er själva genom att spela med i massmedias fradgetuggande åsiktsförföljelser. Förföljelser som dessutom riktar sig mot era egna väljare och er egen medlemsbas. Att i den situation där SD idag befinner sig gå ut med att man samlar information om obekväma medlemmar i syfte att slänga ut dem ur det politiska parti de (av allt oklarare orsaker) valt att ta stora risker för, är moralisk totalkollaps. Betydligt mer så än någon ”ideologisk avvikelse”.
3) Sluta, förresten, använda begreppet ”ideologiskt avvikande”. Ska ni utesluta någon, uteslut geniet som introducerade denna Östtysklandsanstrukna idiotslogan. Om ni nu vill bli ett riktigt parti, inspirerat av knapptryckarkompaniet Moderaterna, kan ni börja med att undvika begrepp som inte hörts i svensk politik sedan sektkommunismens 70-tal. Ni framstår som lågbegåvade bondläppar som försöker låta politiska när ni formulerar er på det viset. Kalla folk för ”rassar” (eller varför inte ”islamofober”?) istället. Det är samma intellektuella nivå, men har åtminstone inte samma sektklang.
4) Inse att ett parti inte fungerar utan gräsrötter och kompetenta medlemmar. Fatta att själva poängen med ett parti är att uppnå politiska mål – förslagsvis göra någon form av nytta för Sverige och svenska folket – inte att städa er image inför ett medie- och kulturetablissemang som hatar och föraktar er (och, viktigare, de väljare som satt er i Riksdagen) i vilket fall. Och om ni vill utesluta folk för att de hotar ert inflytande – var åtminstone anständiga nog att använda ursäkter som inte spär på den allmänna fördumningen av landet.
5) Skärp er, för fan. Vi behöver inte ett till skämtparti.
Om skribenten: Solguru
