Idag tar Solguru en kort utflykt i populärkulturens domäner, och tar upp två skojiga kortspel på tema kommunism respektive världskonspirationer. Kanske en vettigare sysselsättning än mycket annat, om man ska slå ihjäl lite tid?
Umgänge sker numera till stor del framför TV-apparater, om inte helt enkelt över internet. Att bara umgås, att diskutera över en kopp kaffe, tycks ibland vara på väg att bli en antikverad livsform, även om det förhoppningsvis bara är min kroniska kulturpessimism som spelar mig ett spratt. Det verkar, hur det än står till med det, finnas ett behov av att föra fram umgängesformer som varken sker genom en dataskärm (för nej, att kommunicera via text eller ens via uppdaterade varianter av telefoni är inte jämförbart med den direkta samvaron människor emellan) eller parallellt med kopiös konsumtion av sprit eller andra droger. En sådan umgängesform är olika former av spel – spel av den gamla skolan, grundade på kort, tärningar och andra högst fysiska attiraljer.
För den som intresserar sig för detta ämne finns ett förvånansvärt stort utbud att välja bland, och undertecknad är i sammanhanget föga mer än en dilettant. Alltifrån klassiker, ofta kanske lite väl enkla, som RISK, Monopol och Alfapet, till mer avancerade varianter som andra världskrigsspelet Axis & Allies och det satiriska spelet Junta, kan utan större besväras läras och spelas av de flesta. Gräver man ned sig djupare i krigsspelens förlovade land kan man hitta allt mer komplexa varianter, för att slutligen landa i det absoluta nördträsket med Advanced Squad Leader, ett perverst intrikat och komplicerat spel vars fulla regler synnerligen få behärskar till fullo.
Kamrat Stalin & Co
Idag tänkte jag istället uppmärksamma två kortspel, av den typ som har egna lekar men inte förutsätter ändlöst och påkostat ”samlande”, utan är hyfsat kompletta i sig själva. Dessa två exempel är förhållandevis lätta att lära sig, och dessutom inte särdeles dyra. Det första heter Comrade Koba, och är skapat av en svensk vid namn Anders Fager. Det är en simplistisk men beroendeframkallande historia som utspelar sig under Stalins terror. Varje spelare ”satsar” i hemlighet på tre partikamrater i det sovjetiska bolsjevikpartiets högsta led, varefter Stalins paranoia i samklang med de kort som befinner sig närmast honom, går loss som en lie över partihierarkin. Först med misstankar, sedan med avrättningar.
Vinnaren är den som har sin kommunist närmast ”Ledaren” – och vid liv – när spelet tar slut. En informativ liten regelbok innehåller minibiografier över de olika karaktärerna (i flera, om inte de flesta fall, har man till och med behagat ange etnicitet), samt en kort kommentar där spelskaparen hånar dem som fått för sig att Lenin och Trotskij på något sätt var moraliskt överlägsna ”Kamrat Koba”. Ett mycket roligt helgnöje, och en omgång tar bara runt 45 minuter. Känslan när man säger ”jag misstänker Kalinin för trotsistisk kollaboration och sabotage” är obeskrivlig.
Världskonspirationer dygnet runt, året runt
Det andra kortspelet jag tänkt ta upp är av äldre datum, och heter Illuminati. Som namnet antyder är det baserat på konspirationsteorier. Det är lite mer komplicerat än det ovannämnda, men har också betydligt mer att erbjuda vad spelupplevelsen avser. Varje spelare tilldelas en konspiration, som The Bavarian Illuminati eller The Servants of Cthulu, och får därefter ett kort som representerar denna. Det saknas några grupper som skulle kunna tänkas vara lämpliga i sammanhanget, men som tur är medföljer två blanka konspirationskort för den som känner sig artistiskt lagd. Ut från detta grundkort bygger man sedan, genom tärningsslag och skumt förhandlande med övriga spelare, ett nätverk med det yttersta målet att dominera världen på ett eller annat sätt. Nätverket består av ytterligare kort, som har vissa egenskaper som gör dem bättre eller sämre lämpade att kontrollera andra kort.
Således kan man med lätthet använda Hollywood för att ta över Kalifornien, medan det är betydligt svårare att dominera Ku Klux Klan med hjälp av The International Communist Conspiracy. Genom att planera sitt nätverk rätt kan man dock uppnå mycket underhållande ”konspirationskedjor”, och spelets genomgående svarta och satiriska humor kompletterar den finurliga spelmekaniken så att man inte ledsnar i första taget.
Den som är intresserad av att bygga ut sina valmöjligheter för en tråkig vardagskväll med några vänner bör absolut ta en titt på de två ovanstående spelen. Såvitt jag vet är det billigaste alternativet för att komma över dem svenska World of Boardgames, som har en mycket effektiv postorder. Där finns även en bra bit över tusen andra spel, för den som känner att tanken med det här inlägget var god, men exemplen usla.
Om skribenten: Solguru
