Att saker förändras är inget argument för en särskild förändring. Det borde vara lätt att begripa, men för många är det tydligen inte det.
Den grekiske filosofen Herakleitos (tidigare Heraklit i Sverige) brukar anföras som en försvarare av tanken på alltings föränderlighet. Tidigare förstådd som en förespråkare av en primitiv grundämneslära är man numera osäkrare på exakt hur han stod i sådana frågor. Hans tanke att ”allting flyter” har, även om man idag inte tror att citatet egentligen är hans eget, haft en hel del inflytande på västerländsk tankevärld, och fortsätter ha det idag (tack till Rimfaxe för ursprungsreferensen).
Denna tanke – att allt helt saknar kärna och essens, fast är essentiellt föränderligt, är helt grundläggande för många tankeinriktningar i dagsläget. Jag ska här inte ge mig in i den filosofiska snårskog det innebär att ifrågasätta detta påstående, även om det låter sig göras. Istället tänker jag konstatera något lite krassare: det är egentligen skitsamma.
Att saker och ting förändras i ganska hög utsträckning är i sig helt okontroversiellt och självklart. På vissa områden inom västerländsk idédebatt har detta dock fått en märklig tolkning, där det anses kunna användas för att motivera vissa, specifika förändringar. Vi ser det i debatten om könsroller, där det (egentligen fullständigt befängda) påståendet att sådana helt saknar biologisk grund på något sätt anses kunna motivera ”jämställdhet” i betydelsen framtvingad likhet inom varje parrelation och samhällelig institution. Frågor om ”svenskhet” är ännu mer påverkade, eller kanske snarare utsatta, för detta resonemang. Man framhåller här att vad det inneburit att vara ”svensk” förändrats genom tiderna, och menar sedan att detta faktum i sig på något sätt skulle kunna motivera exempelvis den massiva invandringen från MENA-länderna. Det är en argumentation som gränsar till förståndshandikappad.
Frågan om exakt vad det innebär att vara ”svensk”, ”vit”, ”europé” är givetvis något svenskar, vita och européer kan diskutera och ha olika uppfattningar om. Ursprung, gener, kultur, historia och liknande frågor kan knappast få en permanent, auktorativ uttolkning som sedan kan gälla in i detalj för alla tider. Sådana saker förändras. Men denna truism kan inte användas som någon sorts stöd för specifika förändringar, särskilt inte uppenbart destruktiva sådana. Om någon vill mörda mig spelar det ingen roll huruvida alla mina celler byts ut med sju års mellanrum, eller om jag bytt vissa åsikter och levnadsmönster under min livstid. Inte heller har det någon betydelse att ”folk har dött i alla tider”, och minst av allt har det faktum att ”allt förändras” någon som helst bäring på situationen. Jag vill överleva ändå.
I frågor som rör Sveriges demografiska sammansättning, och de enorma problem som följer på den massmigration som ägt rum de senaste trettio åren, spelar det Herakleitos tillskrivna påståendet att allt flyter ingen roll. Det är praktiskt oväsentligt om Olof Rudbeck hade rätt i att Sverige var kulturens urhem och vi bebott vårt ”Atlantis” sedan år artonhundrakallt före Kristus, eller om alla etniska svenskar i landet i själva verket stammar från valloner som kom hit på sjuttiotalet på jakt efter socialbidrag. Vi existerar nu, och har rätt att välja hur vi vill att vårt land ska se ut. Oavsett om det existerar genetiska grundvalar som komplicerar etniska relationer (vilket det finns ett allt mer massivt forskningsunderlag för att hävda), eller om det absolut inte är så (vilket socialkonstruktivister tycker om att tycka), är situationen som den är. Ohållbar.
Sedan kan ”allting flyta” eller inte bäst det vill. Vi har alltid rätt att avgöra i vilken riktning strömmen ska gå.
Om skribenten: Solguru
