Efter att tidigare varit medförfattare till programmet för det omåttligt populära evenemanget Rosengård Pride, har Solguru äntligen fått möjlighet att arbeta lite journalistiskt. Idag avslöjar han det många redan visste: kriminella diskrimineras av det svenska rättssystemet!
En ny avhandling vid sociologiska institutionen på Umeå Universitet visar tydligt på att polisen och rättsväsendet i en oproportionerlig utsträckning griper, och även dömer, kriminella. Författaren Peter van Winkle är inte överraskad:
– Det finns mycket som tyder på att polisen till stor del sitter fast i gamla tänkesätt när det gäller sådana här frågor. Det handlar till stor del om ett manligt beteende – att man ska ge sig på de som är ”farliga” och ”begår brott”.
Inte heller på DO kommer detta som en nyhet.
– Det här bekräftar något vi trott länge, menar Lars Vrååk vid Diskrimineringsombudsmannen.
”Inte bra”
Peter van Winkle visar bland annat på att nära 90% av de som grips av polis i Sverige har begått brottsliga handlingar. Bland de häktade handlar det om ännu fler – och av de som döms i domstol har nära 98% kriminell bakgrund i form av en eller flera lagöverträdelser.
– Det här är inte bra, menar Vrååk. Polisen måste ta tag i det här; i Sverige år 2009 ska det inte vara möjligt att en grupp diskrimineras och närmast förföljs av rättsväsendet enbart för sina handlingars skull.
Winkle håller med:
– Jag hoppas ju att min avhandling ska leda till att problemet uppmärksammas, säger han.
Svårt för våldtäktsmän
Undersökningen, som publicerades igår, har nu tagits upp till diskussion i många samhällsskikt. Solguru gav sig av till samhällets skuggsida för att få höra några kommentarer.
Rolf, 36, har arbetat som indrivare i hela sitt liv, och tycker det är skönt att frågan tas upp offentligt.
– Som kriminell måste man alltid oroa sig för polisen. Det vet man ju – snuten går ju i första hand på dig om du exempelvis misshandlar någon eller begår bedrägeri – annars är de inte så intresserade.
Rolf anser sig dock ändå vara lyckligt lottad:
– Som indrivare ger man sig ju mest på andra kriminella, som inte är så anmälningsbenägna, så jag har egentligen inte varit så utsatt själv. Men man vet ju att folk som sysslar med exempelvis inbrott och överfallsvåldtäkter har det svårare.
Rånare har inte en chans
Ute i förorterna är rapporten väl mottagen. Ahmed, 16, kommenterar:
– Det är ju välkänt att snuten ger sig på folk som sätter eld på bilar och släpper stenar i skallen på brandmän från broar. Rika, svenska kids som går i skolan och tar körkort ser knappt en snut förrän de kör på fyllan första gången, liksom.
Han får medhåll av Steve, 19 år:
– Exakt. Som ung rånare har man f-n inte en chans – varför ska de vara på oss jämt för? Svensson som bara far till jobbet och betalar hyran får ju vara ifred.
Allvarliga följder
Konsekvenserna av diskrimineringen av kriminella är närmast oöverskådliga. Winkles avhandling tar bland annat upp att vissa kriminella, efter flertaliga fängelsestraff och vårdinsatser, kanske inte ens orkar fortsätta sin brottskarriär.
Winkle kommenterar:
– Det finns flera exempel på personer som upplevt att de måste leva upp till den legalitetsnorm som vi, vid sidan av andra förtrycksstrukturer, faktiskt har i det här landet. Redan som små får barn lära sig att ”inte ta andras saker” eller ”inte ta fröken på brösten när hon inte vill”, och givetvis har det konsekvenser.
Han menar också att legalitetsstrukturer påverkar och stärker andra repressiva system i Sverige:
– När det gäller tabut mot våldtäkt och sexuella övergrepp mot barn är det ju helt klart en del av en maskulin, heteronormativ matris. ”Riktiga män våldtar inte”, precis som de inte gråter. Det blir naturligtvis hemskt jobbigt för den som inte kan leva upp till kraven.
”Vi har känt till det här länge”
En mer konkret konsekvens som kunnat ses är den växande problematiken med apatiska värdetransportsrånare. Ett stort antal individer som inväntar åtal för grovt rån har börjat uppvisa symptom på passivitet och ovilja att röra på sig. Även detta nämns i rapporten.
På häkten landet över är man lättad över att frågan äntligen tagits upp till diskussion.
– Vi har ju känt till det här länge, säger Anna Stietencron, läkare på Kumla som varit ansvarig för häktade värdetransportrånare som tenderat mot apati.
När rånare frikänts i domstol har apatin snabbt släppt, och de har framgångsrikt återgått till sitt ordinarie liv. Detta visar enligt Stietencron på att orsaken hela tiden varit den diskriminering de utsatts för genom frihetsberövandet. Att samtliga berörda rånare kommer från samma område i Småland ska man inte fästa sig vid, menar hon:
– Det ska man inte fästa sig vid.
Lovar krafttag
Regeringen tar uppgifterna på stort allvar och lovar krafttag. Moderaternas pressekreterare Petter Klasson, kommenterar:
– Vi kommer naturligtvis att titta på det här, och anpassa vår politik till fullo efter vad som sägs från universitetshåll.
På frågan om varför man inte tidigare tagit tag i problemet med den långtgående förföljelsen av brottslingar svarar han så här:
– Vi har ju som bekant inte någon egen ideologi, utan har valt att koncentrera oss på skattesatser, utförsäljningar och skattesatser. Och nämnde jag skattesatser?
Han vill dock lugna alla oroliga:
– Regeringen kommer att ta tag i det här snarast. Vi har inte för avsikt att ifrågasätta några påfund från Umeå Universitet, eller några andra universitet heller. Vi är en postmarxistisk regering, så länge vi får sänka skatten, och kommer att kämpa mot vilka väderkvarnar som helst, bara man pekar ut dem för oss.
Solguru frågar sig om den typen av löften verkligen är nog för Roffe, Ahmed och de andra offren för den svenska diskrimineringen, men man kan ju alltid hoppas.
(I nästa inlägg avslutar vi Eckehart-artikelserien).
Om skribenten: Solguru
