Idag tänkte jag lite snabbt bjuda på en dikt jag hittat i en liten skrift från 1910. Den är döpt efter vad som, möjligen felaktigt, påståtts vara Dybecks originaltitel på vad som blivit den svenska nationalsången.
Författaren av dikten, vars titel är ”Du gamla du friska”, är dessvärre anonym, och skriften är tillägnad hans familj och närmare bekantskapskrets. Hans initialer är dock O.W, och om någon mer litterärt bevandrad än jag kan tänka sig en gissning skulle det uppskattas. Titeln kan tyckas vara en parafras på ”Du gamla, du fria”, men då får man komma ihåg att det tidigt spreds åtskilliga piratutgåvor av texten ifråga, där det mycket riktigt hette ”friska” istället. Det förefaller som om diktens författare spelar på just denna variation mellan de två, när han (för att tala med senmodernt språkbruk) ”problematiserar” frihetsbegreppet utifrån perspektiv som missbruk och utsugning (och kanske, antyds det, ur en ännu djupare synvinkel).
Du gamla, du friska
av O.W.
Du gamla, du friska, du fjällhöga nord
Från forntida dar, du oss tjusar
Då känslan gaf sanningen klang åt ett ord,
där fjällvinden hviskar och susar.
Du gamla du fria! – Det friska har gått.
Det togo visst norrmännen med sig?
Nu kvalmet lär härska i koja och slott
se´n trätunionen förvred sig.
Men frihet vi fått, som står bi, hela da’n
bland viljor som lyda och härska.
Så’n frihet lär finnas hos själfvaste Ran
bland fulingar, fjälliga, färska?
Ni frihetens ryttare, röda och grå,
gif sanningens klang åt de orden!
Vår flagga, af solglans på himmelen blå,
ett söndringens tecken är vorden.
Den bittraste lärdom, för stora och små,
är guldklangens makt öfver ordet.
Vårt skimrande guldkors, i mammonskult grå
ett slafmärke alla är vordet.
En frihet som sköflar den fattiges hem
den säljes i flaskor så långa.
Den frihet, som fritt sköflar lif eller lem,
far fram öfver gator så trånga.
Du frihetens bundna och ofria tolk,
med tänkarens makt öfver orden!
Till struntprat, som dårar ett lättroget folk
din tänkarefrihet är vorden.
Men humbugens spelorrar, stora och små,
de älska, som guld, frihetsordet,
då fritt de sin fattiga nästa få klå
med falskaste trumfess på bordet
Du fria, du mammons förbannade präst,
har blandat, med lögn, frihetsorden!
Den frihet som jublar på roffarens fest,
den ärliges dödsdom är vorden.
Den frihet som kommer ur sanningens port,
skall komma som dag efter natten!
Men frihet, som drunknar i guldkalfvens lort,
har kommit som pestsmittadt vatten.
Om skribenten: Solguru
