Lägg ner public service!

Okategoriserade

SVTs reportage om SSPX lyfte behovet av en liten men nödvändig åtgärd inom svensk kulturpolitik. Solguru vädjar idag till svenska makthavare att göra det enda anständiga: lägga ner den statliga propagandaapparaten.

Syftet med Public Service och Statens Television är att ha en ”politiskt och kommersiellt obunden” media i landet. För den som någonsin sett på TV2 en lämplig dag är det rätt intressant att se hur något kan ligga så långt från verkligheten, och ändå upprepas. Lägger man till detta ett par timmar med P3 eller P1, med sin ständiga ström av vänsterextrema akademiker och lallande idioter till programledare, blir det hela direkt tragikomiskt.

Bortser vi från att man inte är kommersiellt obunden (bland annat sportevenmang sponsras som bekant av högst kommersiella privata intressen), råder det knappast något tvivel om att ingen media som inte är uttalat knuten till ett parti är mer ideologiskt och politiskt styrd än SVT. Tanken må vara att sända klassisk musik i radio och visa obskyr, östeuropeisk dramafilm. I praktiken är SVT dock en extremt vänstervriden propagandakanal, och absolut ingenting annat. Man kan tycka, och hoppas, att en borgerlig regering ser värdet i att underminera en sådan institution – SVT är ju nämligen inte bara ”generellt” vänstervriden i ideologisk mening, utan har en journalistik som direkt gynnar den nuvarande oppositionen. Dessvärre är det nog så att ”högern” i Sverige inte ens inser detta, eftersom man i alla avseenden utom de ekonomiska redan blivit så vänstervriden man kan bli utan att dra på sig kulturrevolutionsoverallen. Men a boy can dream, can’t he?

Det som utlöser det här resonemanget är förstås att SVTs Uppdrag Granskning gjort ett ”avslöjande” reportage om den katolska gruppen SSPX. Reportaget, baktungt som det var med floskler om ”extremnationalism” och ”antisemitism”, hade det närmast uttalade syftet att hindra gruppen från att hyra lokaler av bland annat svenska kyrkan. Journalisten Lars-Göran Svensson skriver i SVTs chatt om programmet:

En förutsättning för att dom skall locka anhängare och växa är ju faktiskt att dom har någonstans att vara. Hotellrum och lägenheter är nog inte så kul.”

Är det lämpligt att statens ”obundna” television kan använda statligt utkrävda pengar till att se till att det blir just hotellrum och lägenheter i fortsättningen? Och att en ”journalist” skriver ”dom” som en fjortonåring?


SSPX seminarium

Ett mer djuplodande syfte med programmet har visat sig eftersom. Påve Benedikt XVI  beslutade nämligen helt nyligen att häva exkommunikeringen av biskop Williamson och tre andra biskopar som bannlystes 1988 efter att ha vigts illegitimt av ärkebiskop Marcel Lefebvre, som grundat SSPX. Att detta varit under förberedelse en längre tid torde stå bortom allt tvivel. Detta faktum kastar ett särskilt vidrigt ljus över sändningen av programmet, i synnerhet eftersom denna sida av saken inte klargjorts. SVT agerar alltså här i syfte att motverka försoningen mellan kyrkan och SSPX, sannolikt av rädsla för att katolicismen ska utvecklas i ”reaktionär” riktning! Syftet är att mota förändringen i dörr, i förhoppningen att katolska kyrkan ska kunna kastreras till samma sekulariserade umgängesförening som Svenska Kyrkan!

Nu fungerade det visserligen inte. Påven klargjorde när han tillfrågades att han inte delade Williamsons åsikter om förintelsen, som var centrala för SVTs värdelösa ”avslöjande” journalistik, men att de i sig själva inte har någon bäring på Vatikanens långsiktiga relation till SSPX eller biskoparna ifråga. Strävan efter att återförena kyrkan fortsätter, alltså, och av allt att döma på överraskande lika villkor. Påven visar dessutom att den katolska kyrkan inte är att likställa med ett politiskt parti som vänder kappan efter minsta snålblåst (även om de stormar som ledde till andra vatikankonciliet var för svåra att motstå). Det är smått otroligt att se hur kyrkan tillkämpar sig en, låt vara ytterst begränsad, autonomi från de fanatiska ”humanister” som anser sig ha rätt att sätta dagordningen hur långt som helst.

Detta åsido: i en liberal fantasivärld kan man naturligtvis tycka att media borde ha all rätt att bedriva en sådan här kampanj, osaklig och förvirrad som den är. ”Den tredje statsmakten” ska granska samhällets mäktiga, även när dessa mäktiga är ett hundratal personer som frusits ut ur katolska kyrkan. Problemet är ju att SVT inte är någon ”tredje statsmakt”, utan helt enkelt är statsmakten. Varken mer eller mindre. Journalisterna är stödda och födda av 68-generationens hjon inom den likaledes statliga universitetsvärlden, och deras ”avslöjanden” är finansierade genom statligt uttagen licensavgift. När SVT ger sig på en person eller grupp är det inte någon ”fritänkande” journalist som ”avslöjar oegentligheter” – det är statsmakten som angriper sina fiender genom uthängning och hets, på ett sätt som statens övriga armar är förhindrade att göra.

Det är dags att sätta stopp för detta – inte just för att tillfredsställa oss ”extremnationalister” och ”ultrakonservativa” (man väntade bara på att begreppet ”kyrkochock” skulle läggas till de kvällsmediala flosklerna i reportaget) – utan för att det är omöjligt att försvara. Staten måste visserligen alltid ägna sig åt en viss folkuppfostran, men när dess media börjar ägna sig åt den här typen av kvalificerat trams borde vem som helst se att det är dags att dra i handbromsen.

Behovet av polsk smalfilm och diskussioner av böcker som läses av några tusen personer kanske är större än jag tror, men behovet av att slippa smörja i stil med Uppdrag Granskning väger ändå tyngre.

För att ta det kort: lägg ner public service, och gör det nu.

Läs även Jonas De Geers och Wodinaz inlägg om Uppdrag Granskning.