"Sveriges integrationspolitik har misslyckats". Det är standardförklaringen till motsättningar mellan invandrare och svenskar. Det är möjligen sant, men orsaken till att den misslyckats kan vara värd att påpeka.

Närmare en miljon invandrare har kommit till Sverige de senaste decennierna. Problemen och motsättningarna har ökat allt mer eftersom, vilket lett till att människor som inte har möjlighet att isolera sig från dessa samhällsförhållanden börjat undra vad det kan bero på. Under många år löste man dessa problem genom att förneka att de fanns. Invandring berikade, alla blev glada, utom nazister. För de hatar friheten, för att låna våra amerikanska vänners briljanta förklaring av islamistisk terrorism.

När det sedan visade sig att man inte alls behövde vara nazist för att tycka att det var jobbigt att ens dotter kallas svennehora, att det är obehagligt att det är farligt att gå ut på kvällarna, och att det är direkt irriterande att ständigt få höra vilket mesigt, kulturlöst folk man tillhör, blev det byte av fokus. Nu var alla rasister. Svenskarnas rasism var allomfattande, mystiskt grundad i en mer generell europeisk "kolonial" attityd. Inte konstigt att invandrarbrottsligheten såg ut som den gjorde svenskarnas rasism gjorde det ju mer eller mindre ofrånkomligt! I takt med att detta börjar bli allt mer ohållbart folk ledsnar på att höra att de bär skulden till det de själva utsätts för, och inser dessutom att det inte är det minsta sant måste man tillbaka till den sista skyttegraven. Man låter meddela: "det är kanske inte svenskarnas fel, men det är den svenska politikens fel". Det låter ju fullt rimligt. Men varför är det den svenska politikens fel? Jo, för den har "misslyckats med integrationen".

Det finns egentligen mycket att säga om det här, men det kan sägas kort: ja, svenska politiker är överlag ganska misslyckade vad gäller allt annat än att sköta de dagliga nödvändigheterna. Ja, svensk politik har misslyckats med mycket den borde kunnat lyckas med. Men att integrera hundratusentals människor från världens alla hörn är inte en av dessa saker. Att misslyckas med något antyder att man kan lyckas med det, och det finns ingen politik i världen som kan "integrera" stora folkmassor på några år, till något de inte vill bli integrerade med. Problemet är inte att man undlåtit att ta till någon radikal mirakelkur som att "motverka rasism och sexism och klassklyftor" eller vad det nu kan vara det är mängden och typen av invandrare man har tagit in. Det är naturligtvis komplexare än så, men samtidigt precis så enkelt. Mängd och ursprung. Hårda bud, men sant ändå.

Till detta ska man lägga att "politik" antyder att det är de parlamentariskt valda yrkessvamlarna som är ytterst ansvariga för sakernas tillstånd, vilket inte är sant. Media och den akademiska världen bär minst lika mycket ansvar som någonsin lallande idioter som Mona Sahlin, eller flata lakejer som Fredrik Reinfeldt. De gör det de har som jobb, och de gör det halvdant. Just som det ska vara.

Det finns nu tre möjliga vägar att gå:

För det första att låta saker fortgå som det faller sig. Följden blir oundvikligen balkanisering, som leder till ökade motsättningar och sannolikt i förlängningen storskaligt våld.

För det andra ständig statlig intervention och repression, ägnad att motverka oacceptabla kulturuttryck och etniska konflikter. Här rör det sig om både "antirasistiska" åtgärder, men i förlängningen också nödvändigtvis motverkan av för svensk och/eller "humanistisk" mentalitet oacceptabla tänkesätt, traditioner och beteenden hos invandrargrupper. Denna strategi har till föjld att svenskar uppfattar staten som fientlig mot dem, och att invandrare uppfattar staten som rasistisk. Kanske har båda rätt. Att det inte är någon lösning i förlängningen torde det flesta vara överens om.

Det tredje, och det enda realistiska, är att radikalt ompröva premisserna för Sveriges framtida status som land. I princip sluta ge ut permanenta uppehållstillstånd, och aktivt verka för storskalig återvandring till hemländerna. Det handlar inte om massdeportationer, utan om att omorientera politiken överlag. Det går att tänka sig högst "humana" lösningar på problemet pengarna som idag går till att misslyckas med integrationen kan omvandlas till återvandringsbidrag. Men "hur" är inte ens den centrala frågan. Det viktiga är att det behöver göras.

Det funkar inte det här 

Om skribenten: Solguru

Solguru tar avstamp i perennialism och Tradition, och i en politiskt reaktionär grundinställning, och försöker erbjuda en blandad kompott av perspektiv och kulturella fenomen. Här diskuteras och kritiseras modernitetens olika aspekter, från sekularism och humanism till mångkultur och feminism. Även positiva fenomen behandlas - kultur i dess olika former, och infallsvinklar som kan bereda en utväg ur eländet vi kallar nutid.