Profetian är daterad till 900-talet, ungefär runt tiden när den inhemska religionen började utplånas av den nya kristna läran. Forskare har antytt att texten är av sakral natur, sammansatt precis innan våra förfäders tro blev utrotad. Andra forskare väljer tro att på grund av spådomens datering är texten influerad av kristen eskatologi. Vad gäller den Poetiska eddan finns det passager i Valans spådom som är direkt motsägelsefulla den kristna läran, och mycket talar för den indo-europeiska eskatologin. En kort summering av Valans spådom:
”I denna konflikt skapas en blandning av luften med skadliga element, det var början på den långa vintern. Det första stora kriget utbryter mellan världarna när Asgård blir stormat och Midgård täcks av slagfält; bröder blir varandras banemän; Balder mördas med en Mistelten; monstrens värdar föds som i Järnskogen inväntar Ragnarök; i räkningen av männens synder blir det nödvändigt att i den lägre världen skapa tortyrkammare. Alla dessa hemska händelser, som händer i tidens morgon, är de listiga verken av eländets fader och hans feminina motsvarighet.”
V Rydberg – Teutonic Mythology
Det framgår tydligt att ett meteorologiskt spel är i verkan vilket har extremt negativa effekter på klimatet. Det framkommer också på det metaforiska planet, att när Balder dräps representerar detta inte bara den fysiska solens kollaps utan även solens aspekter förkroppsligad i mänskligheten; nämligen kreativitet, intelligens och etik. Därför är dräpandet av Balder den högre människans död. För att närmare förstå detta måste vi undersöka Lokes roll i dräpandet.
Balders död
I historierna som förspelas Ragnarök straffas Loke och binds under ett berg för antingen den ena eller andra av två handlingar. Som vi gick igenom i artikeln om Loke, är den ena handlingen ett övertramp mot den sociala ordningen vilket avslöjar hans inre kännedom, då Loke förvandlas till en ondskefull manifestation av skojaren. I den andra handlingen, vilken är den mer populära versionen av myten, lurar Loke gudarna att dräpa Balder. Med vetskapen att Balder är osårbar mot alla vapen utom misteltenen ger Loke en gren av mistelten till den blinde guden Höder och manipulerar honom att skjuta den på Balder. Balder blir träffad och ”dör”, äntrar Hels sfär. En förklaring till myten är att misteltenen är en växt som blommar under vintertid, därför är den symboliska aspekten till dräpandet av solguden Balder lätt att förklara. Men, där finns en djupare aspekt till misteltenens kraft som länge varit begravd inom myten, som binder samman Balders död till Ragnaröks sista dagar. Rydberg beskriver en incident där ett svärd vid namn Gambantein ges till Loke av en jätte.
”Loke refererar till en jätte som har gett honom svärdet. Detta ord betyder ett vapen skapad av Völund […] men är samtidigt ett synonym för mistelten, därför, i en isländsk saga från den kristna tiden återkommer Völunds segersvärd under namnet mistelten. Därmed gav jätten ett vapen till Loke som enligt sin beteckning antingen är Völunds segersvärd eller misteln. Det kan inte vara segersvärdet. Vi vet mellan vilka händer detta svärd har gått och kommer att ges; Völunds […] och slutligen Surts. Vapnets som Tjasses namne Hlebard ger Loke måste därför ha varit misteln.”
– V Rydberg – Teutonic Mythology
Detta indikerar att det finns två mäktiga svärd i spelet. Det ena representerar solens härskande potens och det andra ett kraftfullt vapen som kan göra solen impotent. Inte bara dödar Loke Balder, han äger även ett svärd vid samma namn som verkar stå i någon form av förbindelse med det mytiska segersvärdet. Här verkar parallellen uppenbar eftersom, under incidenten då Balder dör, kastar de andra gudarna i gest sina vapen på Balder, då han inte kan skadas. Under omständigheterna borde även den blinde Höder kunnat ha känt skillnad mellan en mistelgren och ett vapen, men om han höll i svärdet Misteltein borde han inte ha märkt något ovanligt. I den ursprungliga versionen av myten verkar det som att Balder dräptes av det magiska svärdet Misteltein, inte av mistelväxten. När det gäller segersvärdet, spelar även den en roll i Ragnarök.
”Völundsvärd blir till priset av en fru och faller i jätten Gymer och hans frus händer. Gymers fru är samma Angerboda som, i historiska tider och fram till Ragnarök, frodas i Järnskogen. Hennes herde som i skogen vaktar hennes monsterflock, vaktar även svärdet tills eldjätten Fjalar skall uppenbaras i skepnaden av en röd tupp och överlämna svärdet till hans egna fader Surt, i vilkas händer det ska orsaka Frejs död och bidra till världens och gudarnas destruktion.”
– V Rydberg – Teutonic Mythology
Därmed existerar två svärd, varav ett faller i Lokes händer och ett i Surts, båda vilka är de primära ondskefulla aktörerna i Ragnarök. Svärdet som guden Frej en gång hade i sin ägo var därefter gömd under jord, Angerbodas herde som återigen gräver fram svärdet till dagsljuset ger det till Fjalar. I romerska skrifter finnar man en passage som nämner att ett segersvärd tillhör hunnen Attila.
”En historiker, Priscus, som var en samtida till Attila, relaterar att hunnernas konung fick en ägodel i form av ett gudomligt svärd som en herde grävde upp ur jorden och presenterade som en gåva till honom. Hunnernas konung blev hänförd av fyndet, för han kände att han nu hade auktoriteten att med svärdet föra vilket krig som helst till seger.”
V Rydberg – Teutonic Mythology
Kapaciteten att bilda konspirationsteorier om vem som nu äger svärdet är stor, eftersom denna passage talar för ett fysiskt svärd.
Om skribenten: Robin Carell
