Höger-vänsterskalan uppstod, som säkert många läsare känner till, i den franska nationalförsamlingen i samband med revolutionen. De radikala, som förespråkade förändring, satt till vänster och de mer konservativa satt till höger i lokalen. Under årens lopp har begreppen höger respektive vänster betytt olika saker. Det finns naturligtvis inget objektivt rätt svar på frågan om vad som ska räknas som höger idag, men det betyder inte att en diskussion om det är meningslös.

Begreppet politisk höger är något etablerat sedan två hundra år och det kommer antagligen inte att försvinna inom en snar framtid. Det skulle kräva oerhört mycket metapolitiskt arbete för att få höger-vänsterskalan att försvinna ur folks medvetande, arbete vi inte har tid med. De flesta människor anser att politiska ideologier kan eller bör placeras in på en höger-vänsterskala och de gör det oftast även om man inte ber dem. Det är betydligt enklare att ändra deras uppfattning om exakt vad som ska anses vara höger och sedan få dem att se på detta som något positivt.

I Sverige under 1900-talet har högern bestått främst av de som motarbetat socialdemokraternas omfördelningspolitik. Till viss del har högern också motarbetat de kulturella förändringar vänstern genomdrivit, men de har på ett så förnedrande och svagt sätt misslyckats med att ta den kampen att det knappt är värt att nämna den. Att ta upp den svenska högerns kulturkamp under 1900-talet blir nästan lyteskomik. Högern misslyckades också i de ekonomiska frågorna, men där får man åtminstone intrycket att de försökte kämpa. Hur som helst så är uppdelningen i ekonomisk liberalism till höger och ekonomisk socialism till vänster inte längre aktuell. Man kan utan problem räknas som höger även om man förespråkar en välfärdsstat.

Ett förslag till en ny höger-vänsterskala som nu är mer aktuell är nationalism kontra internationalism. Den moderna högern är då nationalistisk och emot den nuvarande globala världsordningen. Detta kan ta sig lite olika uttryck beroende på plats och politisk fråga. Det skulle i Sverige innebära att alla politiska partier utöver Sverigedemokraterna räknas som vänster, kanske till och med extremvänster. Moderaterna skulle i dagsläget sakta röra sig högerut efter att under Reinfeldt befunnit sig extremt långt ut åt vänster. Sverigedemokraterna skulle vara ett mittenparti. Den här definitionen av höger-vänster är betydligt mer meningsfull än den tidigare och kan vara mycket användbar, men den saknar djup. Den tar inte upp frågor som är mer grundläggande när det gäller att beskriva en världsåskådning.

Mitt förslag till en grundläggande definition av vad som karakteriserar högern framfördes av den nu avlidne Jonathan Bowden och säkert även av flera andra. Han menade att kärnan hos högern är accepterandet av, eller förespråkandet för, hierarki och i kontrast till detta så förespråkar vänstern jämlikhet av något slag. Jag anser att detta är kärnan hos högern, den genuina högern, sedan länge tillbaka. Enligt denna definition så räknas konservativa, till viss del klassiska liberaler och libertarianer, samt mer radikala ideologier som höger.

En positiv syn på hierarki kan ta sig olika uttryck, men gemensamt för högern är att den överallt i naturen och i mänskliga samhällen ser hierarkier och ojämlikhet. Vissa människor är mer intelligenta än andra, vissa starkare, vissa mer drivna och agressiva, vissa mer kreativa och så vidare. En stor del av dessa egenskaper är dessutom medfödda. Att förneka detta genom att förespråka jämlikhet som ett ideal är att gå emot naturens ordning och det slutar normalt i katastrof. I så fall bättre att acceptera ojämlikheten. Lär sig alla i ett samhälle att jämlikhet inte existerar kan en större förståelse uppstå, kanske där de högre upp i samhället känner ett ansvar mot de lägre ned, som i sin tur accepterar att det finns människor högre upp i hierarkin och att de ofta förtjänar att vara där. Det bådar för större harmoni än idag.

De med åsikter till vänster för en kamp de aldrig kan vinna så länge människan är den hon är. De måste ständigt ta till nya statliga åtärder, den ena mer kraftfull än den andra, för att försöka skapa en jämlikhet som aldrig kan existera. Detta har en tendens att ta sig mer och mer absurda uttryck. Vänstern har ju också, som vi sett, blivit ett dårhus.

Naturens ordning har en tendens att vinna till slut. Högern accepterar verkligheten som den är, vänstern förnekar den. Vi till höger är de med en realistisk människosyn. Vi har därmed möjlighet att framstå som de ansvarstagande och mer vuxna i samhällsdebatten, samtidigt som vänstern istället framstår som naiva tonåringar som vill att verkligheten ska anpassa sig efter deras psykoser.

Om skribenten: Robert Rönngren