Dominique Venner, född 16 april 1935, avliden 21 maj 2013 (självmord) var en fransk historiker och författare från Nya Högern som drev historietidskriften La Nouvelle Revue d’Histoire.
Som son till en arkitekt, tillika medlem i det franska fascistpartiet Parti Populaire Francais engagerade han sig tidigt i armén. Han gick med som frivillig i Algerietkriget och stred fram till oktober 1956 som fallskärmsjägare på den franska sidan som verkade för att hindra Algeriets frigörelse från Frankrike. Men kriget var inte över för Venner i och med att han hade lämnat frontlinjen. Hans medverkan i uppbyggandet av den paramilitära organisationen OAS resulterade i att han fängslades i 18 månader, 1961-1962.
När han på hösten 1962 lämnar fängelset skriver han manifestet Pour une critique positive – som har jämförts med Lenins Vad bör göras? och ”länge ansedd som en grundläggande text för varje högerextremistisk gruppering” – i vilken han drar lärdomar från den misslyckade statskuppen i april 1961, samt splitringen mellan olika nationella grupperingar. Han förespråkar dessutom skapandet av en nationalrevolutionär organisation ”ämnad för kamp”, ”monolitisk och hierarkisk”, ”som kommer grundas genom organiserandet av alla de hängivna och disciplinerade aktivister som rekryterats till nationalismen.”
I manifestet betonar Venner också vikten av elitism: ”De senaste årens arbete utfördes av små grupper, även av isolerade aktivister. Denna hårda kärna utgjordes av verkliga aktivister, utbildade, pålitliga, kompetenta. Med små medel, men med orubblighet och finurlighet, låg de bakom den relativa framgång som uppnåddes. Här är beviset för att fem aktivister är mer värdefulla än femtio galningar. Kvalitén på kombattanterna är långt mycket viktigare än deras kvantitet. Det är kring en liten och effektiv grupp som massan samlas, inte tvärtom.”
Den 21 maj 2013 tog Venner sitt liv inuti Notre Dame Katedralen i Paris med pistol. Orsaken till självmordet tros vara en protest mot lagen om samkönade äktenskap i Frankrike.