För snart två månader sedan hade Göteborgs-Posten, GP, vänligheten att på dess debattsida låta publicera ett, eller snarare ett par, inlägg av undertecknad. Inlägget tog avstamp i ordet ”hen” som vänsterliberala krafter ju vill ska börja tillämpas i diverse sammanhang såsom på dagis. Att överhuvudtaget bemöta sådana här tilltag kan väl tyckas märkligt. Men om ingen gör det kan nämnda krafter – knutna till genus, hbt och statsfeminismen – obehindrat flytta fram sina positioner i en än mer totalitär riktning. Det blev en ganska livlig diskussion. Dels i kommentarsfältet i anslutning till artikeln samt i bloggar, dels i form av en replik från två miljöpartistiska politiker. Nedan publiceras valda delar av debatten (med fullständiga länkar, markerade i rött, för den som vill ta del av mer). Rubrikerna har satts av GP.
Sluta ljug för barnen – skrota begreppet ”hen”
På sistone har en diskussion förts kring ordet ”hen”. Ordet är en ”social konstruktion” skapad av ett fåtal som säger sig vara emot dylika konstruktioner. Hen ska spegla en könsneutral hållning. Det har börjat användas i olika sammanhang såsom litteratur för barn och på några få förskolor. Detta hänger samman med den politiska målsättningen, att bryta de s k könsstereotypa rollerna. På utomordentligt klena grunder anses dessa roller vara av ondo.
Naturvetenskapen ger starka belägg för genetiska och biologiska könsskillnader. Även om skillnaderna är små, är de tillräckliga för att man på en generell nivå kan säga att män och kvinnor är olika utrustade för olika saker. Exempelvis är kvinnor mer omvårdande och relationsinriktade än män som i sin tur är mer systematiska och målinriktade. Ur denna synvinkel är könsskillnader komplementära, de berikar livet – och skapar liv. Det vettiga vore därför, såsom det förr sett ut, att låta barnen själva välja sina lekar (och reagera om de går överstyr; även det gjordes i mycket större utsträckning förr än idag). Inte att med påtvingade medel tvinga dem att ikläda sig obekväma roller. Eller att förvirra dem med ideologiskt motiverat nyspråk.
Agget mot biologiska skillnader kan spåras till det vänsterliberala idékomplex som 1968 greppade taget om Västerlandet, i synnerhet Sverige. Detta idékomplex vill ha jämlikhet på samhällets alla områden. Dess mål är att sudda ut banden till religion, etnicitet, historia, nation och kön. När alla dessa kollektiva band har skalats bort återstår en rotlös individ, en hen.
Strävan efter hen återspeglas i de nya, ”moderna” barnböcker där två djur av samma kön är ledsna för att de inte kan skaffa barn. På något märkligt sätt förmår de dock överskrida biologins lagar och lyckas till slut. Att pådyvla barn den här sortens – förljugna – tankegångar kan få förödande konsekvenser. Fundamentalt för små och unga barn är att få lära sig hur världen är beskaffad, inte hur den borde vara (enligt en liten men högljudd skara genusvetare och deras anhang). Barnet måste först få en logisk förståelse av världen, en enkel och rätt så dikotom sådan. Så fungerar och utvecklas barnets hjärna. När barnet hanterar det basala, när det vet att endast mamma och pappa, kvinna och man, kan reproducera sig, när det har lärt sig alfabetet, klockan, årstiderna, matematikens grunder etc, och när det fått en trygg grundidentitet tillika könsuppfattning. Då är det på sin plats att börja komplicera världen. ”Egalitär pedagogik” gör alltså tvärtom och börjar med det komplicerade. Som vi sett ljuger den också för barnen. Det ger inte barnen en trygg bas.
Parallellt med den extrema individualiseringsprocess (henprocess) som präglat Sverige de senaste 15 åren, har självskadebeteenden bland barn och ungdomar, liksom förskrivningen av antidepressiva medel, ökat lavinartat. I flera års tid har drygt 20 procent av ungdomarna självskadat sig regelbundet. Och självmordstalen har minskat bland alla grupper förutom ungdomen. En viktig förklaring är att vi lever i ett mycket mer komplext samhälle än för bara tre-fyra årtionden sedan. Då fick alla barn med sig en konkret förståelse av världen (att 70-talets genusexperiment inte fick så förödande effekter som idag kan förklaras just med att samhället inte var lika komplext och otydligt som idag). Denna borgade för en stabil grundidentitet varifrån ungdomar själva började utforska världen omkring sig. Alla var individer men utifrån en trygg bas.
Ordet hen kan inte, såsom (vänster)liberaler tenderar att göra, betraktas blott som ett enskilt fenomen. Det måste sättas in i ett större sammanhang vilket kan betecknas som en ”rotlös jämlikhet”. Målet är alltså att sudda ut de grundläggande skillnaderna mellan könen. Konsekvensen av detta blir inte bara än mer av otrygghet, famlande och oro i livet. Att sudda ut de olikheter som kompletterar och berikar livet är också vägen till ett likriktat och tråkigt samhälle.
Mot denna kön- och rotlösa ”jämlikhet” står en rättvis jämlikhet. En jämlikhet där personliga kvalifikationer tas tillvara och uppskattas; där typiskt kvinnliga omvårdande – egenskaper uppvärderas och ges högre status och lön; och där den offentliga debatten utmärks av att de bästa argumenten och analyserna råder istället för ideologi. Vilket skulle ge vår demokrati en vital lyster åter. Sist, men inte minst, måste det bästa av den traditionella mansrollen restaureras och ges den komplementära status som varje fungerande samhälle kräver. Ergo: skrota hen!
Mot detta genmälde alltså två miljöpartister, Björn Lindgren, språkrör för Grön ungdom, och Thomas Martinsson, kommunalråd i Göteborg med ansvar för jämställdhet och hbt. Deras text bar titeln Genuspedagogiken ökar barnens frihet. Pga upphovsrättsliga skäl kan inte hela deras text återges varför endast delar av den redovisas här (emellertid kan den intresserade som sagt följa länken).
De två menar att deras argument mot komplementära könsroller är ”solida som betong”. Varpå de påstår att flickor intresserade av teknik och pojkar som uttrycker känslor eller visar svaghet inte får det utrymme som de borde förtjänar eftersom omgivningen ”då rynkar på ögonbrynen”. De hänvisar till forskning enligt vilken hbt-personer löper större risk än heterosexuella att insjukna i depression och missbruk samt självskadebeteenden och självmordsförsök.
”Dessa problem beror till stor del på förtryckande och utestängande normer kring kön och sexualitet. Är det rimligt att dessa människor ska betala det priset för att Järvenpää och andra bakåtsträvare vill stoppa ner samhället i en bevarande konservburk?”
Vidare anför de att ordet hen inte ska ersätta hon och han utan användas ”när könet på personen är okänt, irrelevant eller när personen inte vill definiera sig som varken hon eller han”. Syftet sägs vara att ”ingen ska tvingas in i ett fack som hen inte vill vara i”. Härpå hänvisar de två till feminism och genuspedagogik, som ”handlar om att ge barn möjlighet att utvecklas i precis den riktning deras personlighet och vilja säger, utan att begränsas av könsrollernas snäva tvångströja”. De säger sig värna frihet varför deras parti nu satsar i hela Sverige på att förskolepersonal ges utbildning i genuspedagogik. Deras text avslutas med frågan: ”Det förundrar oss hur det kan provocera så många.”
Svaret till dem hade rubriken Genuspedagogik en totalitär tvångströja:
Björn Lindgren och Thomas Martinsson (MP), ni påstår att flickor med fallenhet för teknik, liksom män med omvårdande egenskaper, inte kommer till sin rätt i dagens Sverige. Påståendet saknar stöd i verkligheten. Att barn och människor själva får välja är vad sann frihet handlar om. Sverige har uppnått den friheten. Flickorna har gått om pojkarna i betyg i skolan, och kvinnor tar numera universitetsexamen oftare än männen. De arbetar inom teknik och byggbranschen. Och de tar för sig sexuellt (även om många mår dåligt av just den saken). Inom förskolor, sjukvård och omsorgsyrken har män ökat sin andel markant. Varken jag eller någon jag känner rynkar åt ögonbrynen åt detta. Däremot kommer det aldrig att bli hälften män, häften kvinnor inom alla yrken. Därför att män och kvinnor – på en generell nivå – är biologiskt olika. Och därför också har olika intressen.
Ni påstår att ”hen” bara ska användas gentemot dem som själva vill det. Det finns redan dagis i Sverige som tillämpar ”hen” på barn. Barn som näppeligen kan avgöra sin könsidentitet.
Ja, jag vill bevara det som är bra i det gamla. Allt gammalt är nämligen inte dåligt. Det finns tidlösa värden. Att se män och kvinnor som komplementära är ett sådant värde. Det är inte bara ett vackert värde. Det är grunden för livet.
Ni tycks ha förändring som självändamål och lever i vanföreställningen att bakom hörnet väntar alltid något nytt och bättre. Det samhällsexperiment som nu pågått i 40 år har fått katastrofala följder. 25 procent av skolungdomarna går idag ur skolan utan fullständiga betyg; Sverige halkar år efter år längre ner i pisa-mätningarna som tar fasta på ungdomars kunskaper; den grova brottsligheten har ökat markant; och som sades i min artikel, så har självskadebeteenden bland barn och ungdomar ökat markant de senaste 15 åren, i takt med att detta samhällsexperiment tagit sig allt absurdare former. Men ni tar endast upp hbtq-personer. Som om bara deras lidande räknas.
Någon påtvingad ”tvångströja” finns inte längre på svenska dagis. Personalen är medveten om att barn utvecklas bäst av att själva få välja lekar. Ändå vill ni styra leken med att s k genuspedagoger ska styra leken. Det, om något, är att ikläda barnen tvångströja. Det är totalitärt. Jag är säker på att en stor majoritet av föräldrarna inte vill ha detta tvång. Det är dags att demokratin, med folkvilja och hållbara argument, ska ha företräde framför en liten klicks säregna idéer. /
Något mer svar inkom inte från de två miljöpartisterna. Däremot blev det en hel del kommentarer samt blogginlägg. Flertalet var positivt inställda. Nedan redovisas mina svar på några av de negativa rösterna.
”Johan Manner påstår att det är lögnaktigt att lära ut att bara ’man och kvinna’ kan reproducera sig. Han menar att ju även samkönade kan göra det, ehuru det krävs en person av det motsatta könet. Därmed har JM erkänt att de krävs en av varje, en ’man och kvinna’.”
”Lokomotiv 12 – när finnarna använder ”hän” har man i sammanhanget tydligt gjort klart vilket kön som åsyftas. Exempelvis ”Hän on kaunis nainen” vilket i direkt översättning blir ”Hen är en vacker kvinna”. För finnen betyder det ”Hon är en vacker kvinna”. Hän som begrepp har i finskan alltså ingen könsneutral betydelse, såsom är avsikten med den nu aktuella intentionen i Sverige.”
Signaturen ”Undra ofta” anförde en typiskt postmodern invändning:
”Vad är det som provocerar vissa män och några kvinnor i debatten om könsroller? Känner de sig vilsna? De (oj: ett helt könsneutralt pronomen) låter lite kränkta. Det finns något kvidande i rösten hos dem som gnyr om de biologiska skillnaderna mellan könen och de låter så lika, oavsett de är biologiska män eller kvinnor.”
Svaret på detta:
”Undra ofta: i det tämligen inskränkta svenska debattklimatet krävs det stake, eller ryggrad blir väl mer passande att säga här, om man ger sig i kast med vissa ämnen, som detta. Eftersom du döljer dig bakom pseudonym och eftersom du inte argumenterar utan kommer med svepande påståenden får du tillbaka din egen fråga: vad är det som provocerar dig med biologiska skillnader, och att barn får välja lekar fritt, samt att de ska slippa utsättas för förljugenhet? Är du kränkt, månne?”
En filur, som verkar vara något slags nöjesprofil, avfärdade på sin blogg texten med orden ”pappslöjd och sopkorgsföda”. Och han kopplade ihop mig med en av vår tids värsta massmördare: ”Anders Behring Breivik var flitig med skrivmaskinen och det konservativa reptiltänkandet.”
I ett av mina tre inlägg på hans blogg fick han smaka på sin egen medicin (syftet var att han skulle få känna av de fula knep som pk-folket kör med): ”Hej hen, du vill alltså inte ha debatt. Det ville inte Hitler heller. Du har mustasch. Det hade Hitler också.” Han tog inte intryck av detta utan vidhöll vikten av den sortens sammankopplingar som han tillämpade.
Mitt under debatten kastade GP in ett reportage där en av de s k genusvetarnas portalfigurer, professor Yvonne Hirdman, överraskande nog avfärdade begreppet hen, som hon inte trodde skulle få någon praktisk användning: ”Det kommer inte att hända. Det finns inte på denna planet.”
I samma tidning förkastade kändisen och höggravida Carolina Gynning hen-begreppet helt och hållet. Den ståndpunkten vidhöll hon i en intervju i SVT för några veckor sedan. Utöver att Gynning bejakat sin kvinnlighet ter det sig rimligt att den hormonutsöndring som en havande kvinna utsätts för från fostret inte gör henne mottaglig för genusmaffians trams.
Om skribenten: Järven
