Nyss länkade Gudomlig Komedi sången ”Adieu La France”, en hymn till det Frankrike som nu tycks vara ett minne blott. En fransk sång med rätt tonträff, rätt feeling för historia och tradition. Musiken i sig påminde litegrann om Edith Piafs ”Et maintenant, que vais-je faire” samt även hennes ”Je ne regrette rien”.
Det är hymner med andra ord, lovsånger. Det hela gav mig lust att stränga lyran så här följer min dikt i ämnet, ett bitterljuvt avsked till det där som vi en gång kallade Sverige.
Adjö Sverige, trevligt att råkas…
Det var gott att växa upp i ditt sköte,
härligt att skolas av dina diktare,
skönt att höra dina sagor om skogar
och troll, hjältar och skatter, om
Soria Moria slott och om skönheten
som kammar sitt hår i speglande tjärn.
Det var gott att höra dina sånger
ljuda över myr och mo, från kullornas
koande till trubadurlåt och sväng,
gott att njuta dina målares syner
av molnen, skogen, vattnet och ljuset.
Adjö Sverige, trevligt att råkas
nu ska du avskaffas, nu ersätter vi
bilding och harmoni, frihet och
skönhet med konsumism och MTV,
spela-på-läppen och lobotomi.
Nu avskaffar vi oss själva, nu
importerar vi en ersatz-befolkning
med rätta åsikter och rätt likgiltighet
för det är vackrast när det skymmer,
det är något bortom bergen och
räkna de lyckliga stunderna blott.
Adjö Sverige, trevligt att råkas
adjö mannamod, adjö Narva och
Lützen, adjö Frivilligkår, adjö försvar
nu ska svenska knektar vara legohjon
åt Imperiet, förblöda i Afrika och
Afghanistan medan gränserna står
vidöppna, medan Riket lämnas för
fäfot. Farväl vikingar och karoliner,
farväl vadmal, farväl segelduk och
torsdagens ärter med fläsk…!
Adjö Sverige, trevligt att råkas
farväl till folkton och allmogeblått,
farväl folknöje, farväl svenska
sång och midsommarstång, farväl
allt som idag stämplas barbari och
rasism från självaste Rosenbad.
Flaggan och fanan, suset över mon,
granarnas outgrundliga tystnad,
tallar i solnedgången som gjuts
till guld detta är idag kriminellt,
nu ska Imperiets ångvält gå över
allt och utplåna språk, natur, vana,
trygghet, seder, harmoni och hem.
Adjö Sverige, trevligt att råkas
jag har växt upp i ditt sköte, har
fostrats av land och stad, har
sjungit dina sånger och hedrat
dina tempel, gått genom palats och
trädgårdar i hemkänslans eufori,
en stilla glädje att vara Svensson i
Sverige. Men nu är det tydligen
slut, nu ska hela rasket rivas, kallas
"Region nordväst nr 3" och bli ett
område utan språk, utan kultur,
utan folk, bara en själlös befolkning
berövad sitt guld, sitt hem, sin trygghet.
(Målning Otto Hesselbom)
Om skribenten: Lennart Svensson
