I mitt hem har jag en inramad historisk karta över Sydafrika som jag fick av min numera bortgångne vän Lars Kärnestam. Lars som var en av grundarna av Bevara Sverige Svenskt (BSS) var också en av dem som besökte Sydafrika åren innan det gamla systemet föll samman.
Jag är bekant med flera delar av landet och när man besöker ett lantbruk med vinodlingar i Västra kapprovinsen så inser man att generationer av hårt arbete ligger bakom dessa livsverk. För att förstå Sydafrikas vita historia är det givetvis avgörande att kunna skilja på de nederländska bönder och franska vinodlare som på grund av religionsförföljelser sökte sig ett nytt liv i södra Afrika på 1600-talet; och de brittiska kolonialister som århundraden senare kom att försöka dominera både andra européer och den svarta befolkningen.
En svensk som bosatte sig i Kapprovinsen var upptäcktsresanden Olof Bergh från Göteborg. Han anlände 1676 och gifte sig två år senare med Anna De Koningh, dotter till en slavinna. Bergh ägde lantegendomen Constantia i närheten av Kapstaden, och det sägs att han utvecklade en metod vid namn solera för att förädla vin till brandy. Idag vaskar korrupta ANC-politiker sina händer med de ädlaste av drycker, enbart för att visa hur nyrika de är.
En mycket duglig boerättling som berättade om just detta tilltag är André de Ruyter. Han rekryterades till den statliga elproducenten Eskom för att få bukt med de ideliga strömavbrotten (load-shedding) som numera drabbar landet dagligen. För att göra en lång historia kort så avslöjade han den mycket omfattande korruptionen i det statliga bolaget, överlevde ett mordförsök, och tvingades fly landet med sin familj. När man lyssnar på det samtal som André de Ruyter förde med journalisten Annika Larsen i den sista intervju han gav innan han lämnade den sydafrikanska fosterjorden, så förstår man att allt fler sydafrikaner befarar att deras land håller på att gå förlorat.
Relaterat:
Det förlorade landet
Nationens spjut
Om skribenten: Patrik Ehn
