Sedan 1950 har Afrika sett över 220 kuppförsök. 109 har lyckats och 111 har misslyckats. Det är omöjligt att säga hur länge Nigers, Malis och Burkina Fasos nya regeringar kommer att sitta. 2021 tog militären över regeringsmakten i Mali, och i början av 2022 meddelade landets nye ledare överste Assimi Goïta att de allmänna valen skulle skjutas fram fem år. Dessutom hade översten bjudit in Wagnergruppen att verka i landet för att hålla jihadisterna stången. Bara en vecka efter krigsutbrottet i Ukraina meddelade Sveriges regering den 3 mars 2022 att den svenska FN-insatsen i Mali avslutas ett år tidigare än beräknat. Efter intensiva protester tillkännagav den franske presidenten att den forna kolonialmakten drar tillbaka sina styrkor från Niger, Burkina Faso och Mali.

Wagnergruppen har inte bara verkat i Västafrika, utan även i Libyen, Centralafrikanska republiken och i norra Mozambique. Efter Prigozijns död är det dock slut på det äventyret. I stället har Ryssland beslutat att bilda en afrikakår som ska vara underställd det ryska försvarsdepartementet. Afrikakåren ska verka i en rad länder, och redan har 100 ryska soldater anlänt till Burkina Faso för att tjänstgöra som livgarde hos landets president kapten Ibrahim Traoré. Enligt uppgift ska Afrikakårens högkvarter ligga i Centralafrikanska republiken.

Banden mellan Ryssland och Västafrika har stärkts och förra månaden återöppnades den ryska ambassaden i Burkina Faso efter att ha varit stängd sedan Sovjetunionens upplösning. Häromdagen uttryckte Burkina Fasos regering sin tacksamhet gentemot Ryssland för den ”ovärderliga gåva” i form av 25 000 ton ryskt vete som nu nått landet i en svår tid. Ryssland bistår även Mali, Centralafrikanska republiken, Eritrea, Somalia och Zambia på samma sätt.

2023 stod Vladimir Putin värd för ett rysk-afrikanskt toppmöte i Sankt Petersburg. Putin hade en rad bilaterala möten med afrikanska statschefer, men gemensamma dokument undertecknades också där länderna förband sig att samarbeta i en rad frågor under många år framöver.

Rysslands växande inflytande på den afrikanska kontinenten har föregåtts av en kinesisk investeringsoffensiv i årtionden. I den multipolära värld som nu återigen tar form, så utgör BRICS-länderna, alltså Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika, själva stommen i den nya axel av världsmakter som utmanar USA:s hegemoni. I några av dessa länder är BRICS-samarbetet inte helt okontroversiellt. I Brasilien är presidenten och vänstermannen Lula betydligt mer positiv till BRICS än den föregående presidenten och högermannen Bolsonaro som snarast vill underordna sig USA:s världsordning. Samma mönster ser vi i Sydafrika där ANC-regeringen är för ett samarbete, samtidigt som den i huvudsak vita liberala oppositionen med partiet Democratic Alliance i spetsen hellre ser ett internationellt samarbete med USA och Storbritannien. Detta mönster kan spåras tillbaka till kalla krigets dagar då Sovjetunionen och Kina gav sitt stöd till nationella befrielserörelser i Afrika och vänstergerillor i Latinamerika.

Relaterat: Västafrika och den gamla trikoloren

Om skribenten: Patrik Ehn

Patrik Ehn är en svensk folkbildare och opinionsbildare. Han är utbildad vid Uppsala universitet och har en filosofie kandidatexamen med kulturgeografi som huvudämne. Tidigare var han gruppledare för Sverigedemokraterna i Göteborgs kommunfullmäktige och Västra Götalands regionfullmäktige. Ehn satt även med i partiets centrala valberedning och representerade Sverigedemokraterna i Kyrkomötet. Därmed betraktades Ehn som en av de ledande företrädarna för sitt parti. Patrik som tidigare varit bosatt i Tyskland, har ett stort intresse för den konservativt revolutionära idéströmningen som var rådande där för hundra år sedan. Han har även studerat internationella relationer och gör därför gärna utrikespolitiska betraktelser.