Den kanske mest kända filmatiseringen av Sir Walter Scotts bok Ivanhoe har visats på svensk television i årtionden. Den hade premiär 1982 med Anthony Andrews i huvudrollen som korsriddaren Ivanhoe och Olivia Hussey som Rebecca, dotter till den judiske penningutlånaren Isaac av York. I år valde jag dock att se en annan film på nyårsdagen, en film som inte har fullt så romantiska judiska kopplingar till de brittiska öarna.

Filmen jag såg heter Zulu Dawn och den hade premiär tre år innan ovannämnda Ivanhoe och handlar om slaget vid Isandlwana som ägde rum hundra år tidigare, alltså 1879 i det som idag är den sydafrikanska provinsen KwaZulu-Natal. Zulukrigarna, som svarade på britternas invasion, vann det historiska slaget trots underlägsna vapen. Vid den här tiden hette Storbritanniens premiärminister Benjamin Disraeli, son till den sefardiske juden Isaac D’Israeli. Till sin hjälp att erövra världen hade han kolonialministern Henry Howard Molyneux Herbert, 4:e earl av Carnarvon. Hans son, 5:e earl av Cavarnon, gifte sig för övrigt med Alfred de Rotschilds oäkta dotter Almina. Alminas biologiske far var den förste jude som utnämndes till chef för Bank of England.

De som är bekanta med familjen Aschberg känner säkert till hur den röde bankiren bistod bolsjevikerna i Ryssland. Även i Sydafrika har många judar varit aktiva i det kommunistiska partiet. En av de mest kända är nog Yossel Mashel ”Joe” Slovo som föddes i en litauisk-judisk familj 1927 och som flyttade till Sydafrika tillsammans med sin familj vid åtta års ålder. Slovo anslöt sig till Sydafrikas kommunistparti 1942. Han gifte sig senare med Ruth First, dotter till den likaledes judiske partikassören Julius First som emigrerat från Lettland. Det sydafrikanska kommunistpartiet hade svårt att rekrytera svarta medlemmar, och bestod alltså främst av judar.

1950 förbjöds partiet formellt, så kommunisterna började verka inom Afrikanska Nationalkongressen (ANC) i stället. Judiska kommunister försökte tona ner ANC:s svarta nationalism till förmån för en mångkulturell socialistisk agenda. ANC som idag kan beskrivas som socialdemokratiskt har länge haft en ideologisk spännvidd mellan nationalism och socialism.

ANC har historiskt sett stått upp för andra folks (undantaget boernas) kamp för nationell frihet. Nyligen så förde Sydafrikas regering talan mot Israels brutala krigföring i Gaza i Internationella domstolen i Haag. ANC har historiska band till PLO. Samtidigt så känner många vita i Sydafrika en samhörighet med Israel. Det har delvis en historisk förklaring eftersom Sydafrika under apartheidtiden hade ett inte så smickrande samarbete med den judiska staten. Hos boerna går det också att spåra ett teologiskt tankegods med rötter i den afrikandiska kalvinismen som går ut på att boerna liksom judarna är ett utvalt folk och att Sydafrika (liksom Israel för judarna) är en gåva från Gud.

De sydafrikanska kommunisterna var delaktiga i skapandet av ANC:s väpnade gren Umkhonto we Sizwe (MK) – Nationens spjut – 1961. Tidigare nämnde Joe Slovo var stabschef för MK i flera decennier. En annan tidig medlem i MK var Jacob Zuma. Zuma valdes senare till Sydafrikas president, men anklagelser om korruption ledde till hans avgång efter nio år i ämbetet. I slutet av förra året bildades ett nytt parti i Sydafrika med samma namn som ANC:s tidigare väpnade gren. Zulumannen Zuma ställde sig bakom partiet som nu kommer att utmana ANC i valet senare i år. Hans son Edward har tidigare riktat kritik mot hur ”Jewish based entities are running the show without interference from government”. Å andra sidan påverkar sydafrikanska judar vem som ska styra landet. De största partidonatorerna i Sydafrika är just judiska, nämligen Martin Moshal och familjen Oppenheimer.

För ett krigarfolk som Zulu kan namnet och partisymbolen få en historisk betydelse som går längre tillbaka än MK:s grundande i början av 60-talet. Zulufolket är stolt över sin historia, de minns fortfarande hur de besegrade Benjamin Disraelis utsända trupper med hjälp av spjut. Förhoppningsvis kommer partinamnet Umkhonto we Sizwe att förknippas med slaget vid Isandlwana och inte med den röda terror som Joe Slovo och andra kommunister orkestrerade.

Relaterat:
Det förlovade landet
Det förlorade landet
Deutschland 86
Vad kan Donald Trump lära av Alain de Benoist?

Om skribenten: Patrik Ehn

Patrik Ehn är en svensk folkbildare och opinionsbildare. Han är utbildad vid Uppsala universitet och har en filosofie kandidatexamen med kulturgeografi som huvudämne. Tidigare var han gruppledare för Sverigedemokraterna i Göteborgs kommunfullmäktige och Västra Götalands regionfullmäktige. Ehn satt även med i partiets centrala valberedning och representerade Sverigedemokraterna i Kyrkomötet. Därmed betraktades Ehn som en av de ledande företrädarna för sitt parti. Patrik som tidigare varit bosatt i Tyskland, har ett stort intresse för den konservativt revolutionära idéströmningen som var rådande där för hundra år sedan. Patrik Ehn har också studerat internationella relationer och skriver gärna utrikespolitiska betraktelser, både om Centraleuropa och Sydafrika där han vistats under långa perioder.