Sent en afton i oktober gav den italienska senaten sin välsignelse till Giorgia Meloni. Fjorton år tidigare hade Silvio Berlusconi upptäckt den glimmande nymfen med de blixtrande ögonen och utnämnt henne till ungdomsminister i sitt fjärde kabinett, men från och med nu skulle hon själv leda landet.
Dagarna efter denna historiska bella notte markerar hundraårsminnet av marschen mot Rom då tiotusentals skvadrister tågade mot huvudstaden för att inrätta ett nytt italienskt styre. De lokala svarta gardena som deltog i marschen leddes av befälhavare, så kallade Ras vilket ursprungligen är en etiopisk furstetitel. Åtskilliga Ras misstrodde dock Mussolini som i valet året innan först lierat sig med liberaler och konservativa i en anti-socialistisk koalition, och omedelbart därefter slutit ett fredsfördrag med socialistpartiet PSI och fackförbundet CGL. Två framstående Ras, Dino Grandi och Italo Balbo, sökte stöd hos den legendariske poeten och krigaren Gabriele D’Annunzio, men han hade vid det laget dragit sig tillbaka till sin villa vid Gardasjön. Med kungens och industrialisternas stöd lyckades Mussolini till sist navigera sig fram till positionen som Il Duce.
Mussolini avrättades 1945, men redan året efter Salòrepublikens sammanbrott grundades MSI – den italienska sociala rörelsen – av Giorgio Almirante och andra före detta fascistiska funktionärer. 1950-talets MSI hade liknande inneboende ideologiska motsättningar som 1920-talets rörelse. I fascismens begynnelseår var det ofta en dragkamp, un tiro alla fune, mellan revolutionärer och reaktionära, mellan nationalsyndikalister och anti-kommunister. Trettio år senare förespråkade de moderata elementen inom MSI ett italienskt NATO-medlemskap. Giorgio Almirante var emot detta och när han förlorade maktkampen inom partiet övergav den mer radikale Pino Rauti MSI. De som lämnade kom under 60-talet att ompröva sin syn både vad gällde metoder och politiska mål, vilket i sin tur bidrog till de så kallade blyåren, anni di piombo, under 70-talet.*
Giorgia Meloni föddes under åren av bly och anslöt sig till MSI som 15-åring. När hon 30 år senare tillträdde som konseljpresident ville hon till att börja med lugna omvärlden genom att försäkra att Italien är en pålitlig NATO-medlem som solidariskt stöder EU-sanktionerna mot Ryssland. Hennes två kompanjoner Matteo Salvini och Silvio Berlusconi ser dock annorlunda på förhållandet till världens största land och dess president. Legas ledare ifrågasätter sanktionerna som han vet drabbar italienarna som behöver gas. Den omisskännlige Berlusconi å sin sida mottog nyligen 20 flaskor vodka på sin födelsedag från Vladimir Putin och förklarade att hans ryske vän är missförstådd. Den italienska högerns geopolitiska ambivalens är tydlig, men om Giorgia Meloni ska lyckas hävda det italienska folkets intressen bör hon inte bara ta sig tid att lyssna på sina vänner i regeringen, utan också på några av dem som tände den trikolora flamman 30 år innan hon själv såg dagens ljus.
Ove sono i cavalli del Sole
criniti di furia e di fiamma?
le code prolisse
annodate con liste
di porpora, l’ugne
adorne di lampi
su l’aride ariste?
*För den som intresserar sig för den radikala högerns idéer i Italien under 1970-talet rekommenderas The Disintegration of the System av Franco Freda.
Om skribenten: Patrik Ehn
