En centraleuropeisk odyssé; Del 1

Historia, Resor

När jag engagerade mig politiskt i mitten av 1980-talet var det kalla kriget en realitet. Mitt politiska uppvaknande skedde då den sovjetiska ubåten U 137 gick på grund i militärt skyddsområde utanför Karlskrona. Min omedelbara antikommunistiska reaktion var egentligen en antiimperialistisk sådan. Supermakten Sovjetunionen gränsade till Sverige och upplevdes i högsta grad som ett militärt hot.

Det är nu mer än 50 år sedan Berlinmuren började byggas. Muren var det mest konkreta beviset på ockupationen av Tyskland och Europas delning fram till 1989 då en rad nationella frihetsrevolutioner fick de styrande på fall. Revolterna började i Polen och Ungern och spred sig sedan till Östtyskland och de andra realsocialistiska länderna.

2004 utvidgades den Europeiska Unionen österut och på så sätt blev EU mer europeiskt. De flesta av de före detta realsocialistiska länderna är numera medlemmar i EU, och när jag skrev den här artikeln för fyra år sedan hade Polen just tagit över som ordförandeland efter Ungern. Från Hisingen gick det tidigare flyg till de båda länderna och sommaren 2011 passade jag på att flyga från Göteborg till Budapest och hem igen från Katowice i södra Polen. Det hela blev en centraleuropeisk odyssé.

(Artikelserien publicerades i augusti 2011 på bloggen Folkhemmet 031)