För dagens svenskar är den lyriske intimisten Sten Selander troligen mest känd som naturskildrare. Liksom Karl Asplunds bror Erik var han botaniker och docent i biologi. 1936 blev han ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen där han starkt bidrog till förnyelsen av organisationens naturvårdsideologi. Selander såg naturarvet som ett evigt värde och utvecklade även en djupgående civilisationskritik. I likhet med Gunnar Mascoll Silfverstolpe engagerade sig Selander för Finlands sak. Han anmälde sig som finlandsfrivillig och beskrev soldatlivet i Finsk front från 1940. I dikten Hell germaner! gav Selander uttryck för civilisationernas kamp. 1953 efterträdde han Sven Hedin som ledamot av Svenska Akademien.
Hell Germaner!
Hell Germaner! Hård är striden.
Ingen sörjer när I liden,
ingen ger er lejd och nåd.
Hatet som en häxbrygd sjuder,
hånets hesta stämmor yla.
Lugna, med föraktfull kyla
svaren I, och svaret ljuder:
bragd och dåd!
Hatar gör blott den som rädes.
Som ett segertecken bären
stolta världens hat!
Glädjens därför att I ären
varg i veum allestädes!
Kaos vika skall för lagen.
Morgon gryr. Den nya dagen
är german, ej asiat.
(Bild: Twentieth Century av Christopher R. W. Nevinson)