Idag är det på dagen 99 år sedan det tyska flygarässet Max Immelmann stupade i strid. Under första världskriget användes flygplan för första gången i strid och kulsprutan kom att bli den huvudsakliga beväpningen på dessa. Immelmann var den första stridspiloten som förärades med Pour le Mérite och hans öde ingår liksom dikterna Reims och Maskingeväret i Karls Asplunds diktsamling Hjältarna från 1919.

Immelmann

I

På blanka och välvda vingar
steg Fokkerns lätt som en hök
i sakta skruvade ringar
ur morgonens disiga rök.

Och fingrarna grepo om ratten tag
i lekande sportmannaskick;
och klar som ett speglande vattendrag
var ögonens gosseblick.

Och luften var vårlig, och dagen var ny
och eggande segerviss.
Han steg emot solen. Em seglande sky
sköt in i en barmhärtig kuliss

Över slätten med grusad by vid by,
där hatfull ras emot ras
grävts ned i en mardröm av trasor och dy
och taggtråd och griftig gas.

Då såg han i kikaren bort över Lille,
där sikten var klar och fin,
hur djupt ur en molnbank skymtade till
ett streck – en Nieuportmaskin.

Och pulsarnas gång var som segersång,
när han flög emot molnet åstad.
Han bar under skjortan en guldmedaljong
med fyra små väpplingblad

Från en backfisch långt bort i en tysk liten stad,
vars hjärta av stolthet brann,
när hon läste i Kölnische Zeitung glad
om flygaren Immenmann.

I dag har han tur. I dag är det hopp
om en seger, Gud vare tack.
Han tryckte maskinen i pilsnabbt lopp
och susade ned till attack.

Då såg han en underlig, vikande gir.
– Var det tric eller flyktförsök?
Som höken sitt byte i luftens revir
med ögat han fienden slök.

Han mulnade till. – Ack, en spanare blott,
med en enda fast mitraljös
som ej kunde sända tillbaka ett skott
till svar, när hans eld brast lös.

Han mulnade till. Det var dålig sport,
det var ojämnt spel, eller hur?
Men han slog inom kort sin tvekan bort,
ty i dag har Immelmann tur.

Och han tryckte på spaken, och motorn begrov
en vissling av fröjd i sitt dån,
när han gjorde en susande ståtlig lov
för att anfalla framifrån.

II

Militärbegravning i fiendeland.
Man sänkte vid sorgemusik
och hälsning av fanor med svarta band
sin yngsta flygares lik.

Det låg bitter saknad i kantiga ord
och i fras, som till leda var sagd
om kampen för Tysklands heliga jord
och flygarens hjältebragd.

Och kistan lyftes i blomsterskrud.
Då hörde man långt ifrån
ur luften ett välkänt, växande ljud
av nalkande motordån.

Och man såg en Nieuport ifrån synfältets gräns
i väster i störtflykt gå ned…
– Så får han då inte i döden ens
för hämnden vara i fred.

På blott några hundra meters distans
maskineni luften höll.
Och rätt ur den strålande rymndens glans
en underlig flygbomb föll.

Så lätt som den menat att skämta
med döden den sjönk i dans.
– Två karlar sändes att hämta
till graven en lagerkrans.

(Bild: War in the Air av Christopher R. W. Nevinson)

Om skribenten: Patrik Ehn

Patrik Ehn är en svensk folkbildare och opinionsbildare. Han är utbildad vid Uppsala universitet och har en filosofie kandidatexamen med kulturgeografi som huvudämne. Tidigare var han gruppledare för Sverigedemokraterna i Göteborgs kommunfullmäktige och Västra Götalands regionfullmäktige. Ehn satt även med i partiets centrala valberedning och representerade Sverigedemokraterna i Kyrkomötet. Därmed betraktades Ehn som en av de ledande företrädarna för sitt parti. Patrik som tidigare varit bosatt i Tyskland, har ett stort intresse för den konservativt revolutionära idéströmningen som var rådande där för hundra år sedan. Han har även studerat internationella relationer och gör därför gärna utrikespolitiska betraktelser.