Wokefenomenets rötter kan sökas både i psykets och i idéernas historia, en central aspekt av det hela är det känslo- och mytkomplex som kretsar kring relationen mellan svarta och vita. Det är ett komplex som å ena sidan är starkt kopplat till amerikansk historia, relationen mellan svarta och vita amerikaner bör det alltså specificeras, å andra sidan utgår från de moderna mellanskiktens egenheter och motsättningar (jämför Marx tes att det är människornas ”samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande”, woke utgår från vissa mellanskikt och kan förklaras genom deras situation). Den främsta analysen av detta finner vi hos D.H. Lawrence, även Carl Jung är givande liksom Guillaume Fayes träffsäkra begrepp etnomasochism. ”Suicidal empati” och ”egalitarianism” i all ära, men fenomenet har även djupare aspekter som är sexuella, estetiska och rasistiska.
Dessa aspekter är inte sällan genanta i jämförelse med den retorik som kamouflerar dem, inte nödvändigtvis ens fullt medvetna bland de övertygade själva, vilket innebär att de får sökas i sådant som felsägningar, whataboutism, extrema uttryck och inte minst i historien. In illo tempore, under 1960-talet när wokesentimenten ännu var unga, uttrycktes de inte sällan på ett mer öppet sätt än idag. Vi kan i böcker som Days of Rage, i Wolfes Radical Chic och i Sartres numera infamösa introduktion till Fanon möta samma världsbild som idag, men ärligare formulerad, bland annat i stycken där svarta revolutionärer beskrivs på ett sexualiserat sätt (något liknande gäller inställningen till incesttabu och myndighetsålder, men det faller utanför dagens text). Idag görs musikalisk satir på temat ”I wish I was a black guy”, Jack Kerouac kunde på sin tid oironiskt skriva att ”jag gick där… i Denvers svarta kvarter och önskade att jag varit svart”.
Ett intressant, och övertydligt betitlat, exempel på de sentiment Kerouac där uttryckte är Norman Mailers The White Negro från 1957. Mailers existentialistiska essä utgick från den moderna världens dödliga absurditet, efter Förintelsen och Hiroshima kunde den lilla världen när som helst förgöras av beslut på en nivå individen inte rådde över. Samtidigt innebar efterkrigstiden att en mjuk totalitarism bredde ut sig, ”these have been the years of conformity and depression. A stench of fear has come out of every pore of American life, and we suffer from a collective failure of nerve”. ”Tala för dig själv” anar vi här Evolas svar, likt Sartres antyder Mailers existentialism hans egen personliga ekvation och ingalunda allmängiltiga reaktion på den moderna världen. Men oavsett detta, Mailer kopplade detta dubbla omöjliggörande av individen till framväxten av hipstern, den amerikanska existentialisten. I beskrivningen av denna moderna arketyp anar vi ett visst släktskap mellan Mailer och den Jünger som konstaterade att ”hellre brottsling än borgare” och skrev On Danger, Norman beskrev som ett ideal att ”accept the terms of death, to live with death as immediate danger, to divorce oneself from society”. Skillnaden mellan Mailer och den preussiska anarkisten blir dock tydligare när han uppmanade läsaren att ”exist without roots, to set out on that uncharted journey into the rebellious imperatives of the self… to encourage the psychopath in oneself”. Här noterar vi det Evola beskrev som skillnaden mellan en anti-borgerlig mentalitet som går bortom det borgerliga och en som inte ens når upp till det borgerliga. Det innebär för övrigt att Mailers dikotomi mellan Hip och Square är falsk, det finns minst två alternativ till att vara en fyrkant.
Mailers skildring av det svarta Amerika utgick från samma egenskaper som klassiska rasisters, men med en inverterad värdering av dem. Han beskrev de svarta som fysiska, ”he kept for his survival the art of the primitive, he
lived in the enormous present, he subsisted for his Saturday night kicks,
relinquishing the pleasures of the mind for the more obligatory pleasures
of the body”, och sexuella, ”jazz is orgasm, it is the music of orgasm”. Civiliserade var de enligt Mailer, med individuella undantag, däremot inte (jämför D.H. Lawrence, vilken Mailer refererade till, och distinktionen mellan blood och mind consciousness). I förbigående kan även noteras att han avseende skolsegregeringen menade att ”it is quite likely that the reactionary sees the reality more closely than the liberal when he argues that the deeper issue is not desegregation but miscegenation” och tillade att ”obviously I believe it is the absolute human right of the Negro to mate with the White” (frågan var kort sagt lika viktig för Mailer att kommentera). Han knöt starka förhoppningar till att ”the Negro emerges as a dominating force in American life”, och beskrev de svarta som mer äkta än de vita. Äkthet här definierad på ett sätt som för tankarna till dagens mytologi kring förorten, ”the Negro knows more about the ugliness and danger of life than the White, it is probable that if the Negro can win his equality, he will possess a potential superiority, a superiority so feared that the fear
itself has become the underground drama of domestic politics”. Vi finner här kort sagt en hel rasmytologi, komplett med föreställningar om olika rasliga egenskaper och olika rasers över- respektive underlägsenhet (eller kanske inte olika raser, den amerikanska wokeideologin utgår egentligen bara från två).
Men denna rasmytologi vilar på antaganden av mindre rasspecifik och mer infantil karaktär. Detta märks inte minst i Mailers resonemang kring överjaget, våldet och psykopaten. Han framstår som anti-civilisatorisk när han dels hyllar livet i nuet, dels reducerar livet till det fysiska, till ”orgasmer” av olika slag, dels reducerar livet till en infantil egoism. Ett gott exempel är stycket där Mailer skrev om ”the divorce of man from his values, the liberation of the self from the Super-Ego of society. The only Hip morality (but of course it is an ever-present morality) is to do what
one feels whenever and wherever it is possible, and—this is how the war of the Hip and the Square begins—to be engaged in one primal battle: to open the limits of the possible for oneself, for oneself alone because that is one’s need”. Ur denna infantila livssyn, i kombination med viljan att imitera ”äkta” aspekter av det föreställda svarta, följde en positiv syn på våldet i olika former. Oförmågan att göra distinktioner är återkommande hos Mailer i jämförelse med exempelvis Evola och Jünger, han kom bland annat snubblande nära att romantisera oprovocerat våld i numerärt överläge och skrev att ”it requires a primitive passion about human nature to believe that individual acts of violence are always to be preferred to the collective violence of the State”. Psykopaten som förebild och inspirationskälla kan också härledas tillbaka till en infantil grundinställning och oförmåga till distinktioner, liksom givetvis att Mailer och hans publik delade en vilja att utmana ”borgarna”, Squares och deras moral.
Mailers resonemang rör sig inte bara kring en raslig dikotomi, dialektiken mellan ras och kön är lika central. Essän riktar sig tydligt till män, ”if one is to be a man, almost any kind of unconventional action often takes disproportionate
courage”, Mailers machismo innebar bland annat att han knivhögg en av sina många fruar. Våld och promiskuitet framstår som centrala aspekter av manlighet för Mailer, och då inte i de mer nyanserade och till heder kopplade versioner vi finner i den genuina högern (eller mer traditionella borgerliga och arbetarklassideal). Mailers essä och delar av hans praktik kan bland annat läsas som en impotent motreaktion till en kodning av den egna rasen, vita i allmänhet och judar i synnerhet, som feminina och inautentiska. Impotent då klassfaktorer gjorde att maskulina ideal och förebilder inte kunde sökas i den egna historien eller den egna gruppen, dessa var stämplade som ”rasister”, ”hillbillys” et cetera inte minst då de utgjorde konkurrenter till managerklassernas statushierarkier. Till detta kommer den emotionella infantilitet vi nämnt ovan, vilket gjorde att primitiva impulser i det egna detet kunde projiceras på föreställningar om primitivitet hos svarta.
Sammantaget är Mailers essä ett givande tidsdokument och en pusselbit i sökandet efter wokepsykologins ursprung och drivkrafter. Detta utesluter inte att han samtidigt var en begåvad skribent, vilket märks i betraktelser som ”a totalitarian society makes enormous demands on the courage of men, and a partially totalitarian society makes even greater demands for the general anxiety is greater.” Ansatsen, att finna vägar ut från byråkratins totalitarism och den moderna världens konformism, var inte enbart av ondo men i likhet med Marcuse, Fanon med flera sökte Mailer sina revolutionära subjekt på märkliga platser och i allsköns återvändsgränder.
Relaterat
D.H. Lawrence och anti-européerna
Shafarevich och det etnomasochistiska fenomenet
En regel för ingruppen, en annan för utgruppen
Lämna ett svar