Det har funnits flera ”vänstrar”, den tidiga arbetardominerade vänsterns mål är exempelvis Pariskommunen medan vänstern dominerad av manageriella skikt snarare siktar mot en terapeutisk stat med samma skikt i förarsätet. Eventuella gemensamma drag, en eventuell historisk essens, är intressanta att försöka identifiera, så även i vad mån vi har att göra med ett uttryck för den återkommande revolt mot den olympiska ordningen Evola förknippade med Tyfon alternativt om vi snarare har att göra med Dugins teori om arbetarklassen som primärt urbaniserad allmoge.
Oavsett vilket är den samtida vänstern i bred mening ett intressant fenomen. Det finns drag av bio- eller personlighetstyp (jämför Nietzsches ressentiment), det finns drag av klassintressen (jämför Burnhams manageriella revolution) och det finns drag av ideologi (jämför den nya högerns analys av egalitarianismen). Ett intressant bidrag i sammanhanget är Igor Shafarevich (1923-2017), framstående matematiker och kristen dissident som bland annat influerade Solsjenitzyn. Shafarevich beskrev i The Socialist Phenomenon från 1975 ett flertal historiska socialismer, det torde även för vänsterläsare vara en givande presentation av såväl välkända exempel som Platon, medeltida kiliaster, Thomas Müntzer, Campanella och Fourier som mindre kända personer som Denis Vairasse och Restif de la Bretonne. Shafarevich försökte sedan identifiera de återkommande drag olika socialismer har gemensamt, han menade att dessa principer är ”abolition of private property, abolition of the family, abolition of religion, equality, abolition of hierarchies in society”. Åtminstone tre av dem är uttryck för en princip, individualitetens undertryckande.
Shafarevich återkom till Wittfogels analys av, och varningar för, den asiatiska despotismen och citerade bland annat Heichelheim, ”for scholars who have studied this development in detail, it is no secret that the planned economy and the collectivism of our modern Age of Machines has returned subconsciously to ancient Oriental conditions wherever we try to abolish or to modify the individualistic and libertarian forms of society which have been characteristic for the Iron Age of the last three glorious millennia… the spiritual ties which the nineteenth century had with.. Israel, Greece and Rome are more often replaced, to a greater degree than we know, by a return to ancient Oriental foundations.” Han tog också upp den unika psykologiska profilen som socialismerna förutsätter hos sina partigängare, och identifierade nihilism och dödsdrift bakom fenomenet. Denna nihilism återfann han bland annat i Marx och Engels mindre kända korrespondens, där hatet och föraktet mot allt från de egna föräldrarna och partikamraterna till proletariatet och hela mänskligheten flödade. ”Nothing to be done with my old woman until I myself sit on her neck” för att citera en ung Marx, senare hänvisade de båda till Heine som ”hunden” och Liebknecht som ”det”. Shafarevich menade att dessa stycken avslöjar en djupare nihilism, detsamma gäller stycken där olika socialister skriver om mänsklighetens framtida undergång (ibland med religiösa förtecken, ibland med materialistiska).
Antifolket
Evidently, at every critical turning point in a people’s life there emerges the same sort of ”Lesser People” whose essential beliefs are OPPOSITE to the world view of the rest of the people.
– Shafarevich
De osympatiska citaten från brevväxlingen torde vara nya för många Marxkännare, undertecknad inkluderad, i övrigt innehåller The Socialist Phenomenon kanske inga större överraskningar. Att socialismen vill avskaffa individualiteten är ingen ny anklagelse. Då är Shafarevichs artikel Russophobia från 1982 mer originell. Han identifierade där en tendens bland emigranter och intellektuella att skildra den ryska historien och kulturen i mycket mörk dager (”a servile mentality, the lack of a sense of self-worth, intolerance toward foreign views, and a lackeyish mixture of feelings of malice, envy and admiration toward foreign power”). ”De har slaveriet i blodet” sade en representant för tendensen om det ryska folket. Samtidigt var dessa intellektuella tämligen ointresserade av den ryska majoritetens intressen och bekymmer, Shafarevich skrev här att ”in the nationality area, the fate of the Crimean Tatars draws far more attention than the fate of the Ukrainians, and the fate of the Ukrainians — more than the Russians.” Det finns ett uppenbart släktskap med det svenska etablissemangets inställning till den svenska majoriteten, liksom det politiskt-emotionella komplex Guillaume Faye gav namnet etnomasochism.
Shafarevich identifierade liknande tendenser under flera historiska faser och i flera länder. I vissa tyska kretsar under 1800-talet låg exempelvis sympatierna hos Frankrike, ”the term ”pro-French antipatriotism” was in vogue. Hopes were expressed that the French would once again occupy Germany and bring it liberty.” Dessa kretsar dök upp redan i samband med franska revolutionen, Shafarevich utgick i hög grad från den franske historikern Augustin Cochin (1876-1916) som talade om ”a certain social, or spiritual, stratum he called the ”Lesser People.””. Det var en cirkel eller krets av människor som levde i en egen intellektuell och andlig värld, de låg i hög grad bakom revolutionen då ”the Lesser People” under några år hade makten över ”the Greater People”. Berdyayev beskrev dem som ”a strange group of people, alien to the organic strata of Russian society.” Cochins och Shafarevichs perspektiv erbjuder en givande infallsvinkel på en aspekt av den samtida ”vänstern”, det rör sig om ”the Lesser People”, alienerade från det folk de tvingas leva bland. Deras egen intellektuella och andliga värld förmedlas bland annat genom vissa akademiska miljöer, på sociala medier och liknande. Det finns specifika biotyper som dras till denna värld mer än andra, jämför Edward Duttons ”spiteful mutants”, den har också kopplingar till vissa sociala skikt, jämför Burnham och Samuel Francis. Men det är också en miljö, en mentalitet och en syn på ”the Greater People” i sin egen rätt, där individer kan hamna oavsett biotyp och klasstillhörighet.
Shafarevich beskylldes för antisemitism då han gjorde gällande att kopplingarna mellan rysk judenhet och ”the Lesser People” var starka i 1980-talets Ryssland, ”Jewish national feelings are one of the principal forces presently motivating the ”Lesser People.” Samtidigt noterade han att så inte varit fallet under den franska revolutionen, och att mentaliteten ifråga inte var direkt kopplad till någon social eller nationell grupp. Dostojevskij hade förutspått mentaliteten i orden ”whoever curses his past is already ours — that is our formula!” Man behöver inte vara jude för att känna ett främlingskap inför majoritetsbefolkningen, Cochins termer är ett värdefullt bidrag till en förståelse av varför vissa individer och skikt vänder sig mot den egna gruppen och hur det etnomasochistiska fenomenet uppstår. Det finns även psykologiska aspekter, bäst beskrivna av D.H. Lawrence, liksom aspekter av klasskamp, där Marx och Francis är användbara, men Cochins beskrivning av ”the Lesser People” kan vara en givande aha-upplevelse. Wokefenomenet var i många avseenden ett uttryck för just ”the Lesser Peoples” skiftande men återkommande behov av att distansera sig från ”the Greater People”.
Shafarevich
The Socialist Phenomenon
Russophobia
Om skribenten: Joakim Andersen
