Julen är på många sätt den svenska högtiden, med anor som förlorar sig i forntiden och en liminal karaktär som bryter av mot vardagen. Den bekräftar och förnyar vänskapens och släktskapets band, dess rika symbolik är i hög grad hyperboreansk. En värdefull bekantskap för den som vill lära känna den gammalsvenska julen är Gunnar Olof Hyltén-Cavallius (1818-1889), diplomat och folklivsforskare. Hyltén-Cavallius skrev praktverket Wärend och Wirdarne, han samlade där folktro och seder från ett av de ”små länder” som utgör Småland. Vi har med jämna mellanrum återkommit till Wärend och den inblick i förfädernas världsåskådning den erbjuder, på julafton kan det vara på sin plats att stifta bekantskap med den gammalsvenska julen.

Hyltén-Cavallius noterade att julen (nyår), liksom midsommar, wårfrudag (Mariae bebådelse-dag) och Mickelsmessa, var en av ”reppa-dagarna”. De ”hafva i enlighet härmed icke blott blifvit firade såsom stora christna fester, utan jemväl fordom och ännu i Wärend varit Reppa-dagar, d. v. s. märkelse-dagar, ifrån hvilka man räknar årets fyra reppar eller trettingar.” Julen i det kristna Värend behöll ännu hedniska drag, Hyltén-Cavallius skrev att ”seden att på jul-natten eller jul-ottan fira guds-tjensten vid ljus, otvifvelaktigt äro en qvarlefva efter hedningarnes sed att omkring helgedomen tända nattliga offer-eldar.” Detta gällde även i hemmet, delvis ”en återbild af sedvänjorna i det gamla nordens konungahof och gästabudssalar.” I julbordets ”julahög, af kakor, lefvar, limpor och bröd af flera slag”, med ett avlångt vörtbröd kallat ”jula-galten eller jula-kusen” överst, såg han ”en erindring af den hedniska offerhögen, med sitt bål, och Frejs-galten å dess topp såsom offerdjur.” Han såg här, mot bakgrund av tvagning, julabrasa och inredning, ”ett husligt offeraltar, med offer åt landets och hemmets skyddsgudar”.

Gränserna mellan världarna under denna liminala period var inte lika fasta som annars, det gick att skåda framtiden och såväl hedniska väsen som de döda kunde besöka de levandes värld. Det var därför man satte upp ”jula-korss” som skydd, man fick heller inte bulta, ropa eller göra något arbete med inslag av kringvridning (som att nysta eller spinna). För de avlidnas skull släppte man inte ut värmen ur badstugan, de måste också bada innan de gick i kyrkan. Hyltén-Cavallius nämnde trollen, glo-son, Oden och andra väsen som rör sig bland de levande under gränsperioden. Sammantaget är det en fängslande inblick i våra förfäders värld, en bland flera i den guldgruva som är Wärend och Wirdarne.

Avslutningsvis önskas med- och motpolare en riktigt god jul.

Länkar

Wärend och Wirdarne på Runeberg

Wärend och Wirdarne I – Det gammalsvenska
Wärend och Wirdarne II – Trollen
Wärend och Wirdarne III – Skogsvandringen
Wärend och Wirdarne IV – Jättarna
Wärend och Wirdarne V – Sol och måne

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.