Den senaste tiden har ett betydande antal västerländska kvinnor inte bara upptäckt att deras män ofta ”tänker på Romarriket”, de har dessutom delat med sig av detta faktum på sociala medier. Detta är i sig en positiv tendens, både då ”framtiden tillhör dem med längst minnen” som den nya högern uttryckt det och då historiekunskaper ofta är av värde för att förstå samtiden. Flera av de romerska idealen är tidlösa och inspirerande, samtidigt kan jämförelser med Rom tydligare hjälpa oss att identifiera förfallstendenser i vår samtid. Historielösa och atomiserade är konsumtionssamhällets och byråkratins undersåtar, fria män har historia och identitet. Odelat positivt är intresset för Romarriket dock inte, det antyder att kunskaperna om våra germanska förfäder inte hållits vid liv utan tvärtom behandlats styvmoderligt. Detta hänger delvis samman med att det germanska väcker associationer ideologins vakthundar har svårt att hantera. Oavsett vilket, en förändring till det bättre förutsätter att en kritisk massa av män, och, med tanke på att det är germaner vi har att göra med, även kvinnor, ”tänker på germanerna”. Av stort värde är då den österrikiske germanisten och filologen Otto Höfler (1901-1987).
Bland Höflers många trivsamma småskrifter är Mars Thingsus av särskilt intresse vad gäller förhållandet mellan romerskt och germanskt (vad gäller möjligheterna till synteser mellan dessa båda bärare av indo-europeiskt arv är den dock i kortaste laget). Germanska legionärer lämnade efter sig altaren i flera delar av Rom, bland annat i Housestead vid Hadrianus mur i norra England. I Housestead fanns inskrifter till guden Marti Thingso, eller Thincso, från 200-talet och det är dessa Höfler drog flera slutsatser om.
Att romerska gudar kopplades till icke-romerska folks gudomar var inget ovanligt. Bakom dessa germaners ”Mars” torde därför en gammalgermansk gud gå att identifiera. Höfler kopplade honom till den germanska guden Tiwaz, vår Tyr, både himmels- och fadersgud. Tiwaz var också tingets gud, vilket gör inskriptionerna intressanta inte bara för religionshistoriker utan även för juridiska och statsvetenskapliga historiker. Redan på 200-talet tycks tinget ha varit en viktig institution bland germanerna, ”die Thing-Versammlung war als rechtsbefugte Gemeinschaft aller waffenfähigen freien Männer des Stammes nicht nur Krieger¬gemeinschaft, sondern zugleich Rechts- und Staatsinstitution und der politische Kern des Stammes” skriver Höfler (”tingsförsamlingen var som rättsbemyndigad gemenskap av alla vapenföra fria män i stammen inte bara en krigargemenskap utan även en rättslig och statlig institution och stammens politiska kärna”). För den som resonerar kring lämpliga politiska former för germanska folk är det givetvis intressant information, tingsförsamlingen av stammens fria och vapenföra män kan på samma gång kännas igen av såväl anarkister som nationalister.
Både Tiwaz och Mars var krigargudar, men Tiwaz inte minst i egenskap av tingets beskyddare. Likheterna med himmels- och fadersguden Jupiter, bland annat kopplad till Kapitolium som Jupiter Capitolinus, gör att Höfler ställer frågan om det rör sig om en äldre indo-europeisk gudafunktion representerad av Tiwaz, Thingsus och Jupiter. Han tar också upp frågan om tinget var en sakral eller profan företeelse, bland annat hos Tacitus finner han övertygande tecken på det förstnämnda. Vi finner här kort sagt ett idékomplex där folk, fria och väpnade män, tingsförsamling och det heliga hänger samman. Vad som sker när den enheten bryts sönder bevittnar vi i dagens Sverige, vilket påminner oss om värdet av Höfler, och våra förfäder, för att kunna analysera vår samtid.
Mer Höfler
Siegfried och Arminius
Langobarder och hundkrigare
Germansk gudakomik
Otto Höfler om germanerna och staten
Otto Höfler och det svenska särfallet
Otto Höfler och herulerna
Otto Höfler och heraldiken
Otto Höfler och det organiska samhället
Otto Höfler och det germanska kungadömet
Om skribenten: Joakim Andersen
