Anthony Burgess (1917-1993) var en synnerligen produktiv författare, kompositör och kritiker, med bland annat 250 musikaliska verk och ett flertal böcker på sitt samvete. Han är idag mest känd som dystopiker genom romanen A Clockwork Orange, betydligt mindre känd är den väl så aktuella The Wanting Seed. Burgess var intresserad av samhälle, psykologi och historia, han rörde sig politiskt nära samma ”anarko-monarkistiska” tankefåra som Tolkien och samarbetade med den nya högerns GRECE, Groupement de Recherche et d’Études pour la Civilisation Européenne. Efter sig lämnade han ett stort antal mer eller mindre färdiga verk, The End of The World News har publicerats postumt.
Det utgörs i grunden av tre skilda historier, där vi följer Trotskij i amerikansk exil, Sigmund Freud över flera decennier, och världens undergång. Burgess arbetade tidvis med en ”sub-litterär” form, där han skalade bort poetiska kvaliteter från berättelserna. End of the World News är ett exempel, det består i hög grad av dialoger och korta beskrivningar. Personligen finner jag det mindre tilltalande, det är samtidigt en kostnadseffektiv ansats vad utrymme anbelangar (detta till trots är det en 389 sidor lång historia, bitvis något långdragen). Han såg sig i lika hög grad som kompositör som författare, bland hans efterlämnade verk fanns flera ”musico-literary” där musik och text blandades. Det är framträdande i berättelsen om Trotskij, karaktärerna brister ofta ut i sång.
Historien om Trotskijs amerikanska exil 1917 är samtidigt den svagaste länken. I fokus för Burgess står konflikten mellan Trotskij som människa och som revolutionär. Revolutionären Trotskij hade gått i exil, efterlyst av myndigheterna, och arbetade i New York fortsatt för att främja bolsjevismen både i USA och i Ryssland. Men människan Trotskij mötte sådant som amerikanska arbetare nöjda med konsumtionssamhället, frigjorda och attraktiva amerikanskor och liknande. Hans hustru började umgås med en lokal socialistisk miljonär under tämligen suspekta former och tämligen extensiva tidsperioder. Det är i grunden inga ointressanta teman Burgess fokuserar på och han tycks ha haft goda kunskaper om den trotskistiska exilen, men människan Trotskij engagerar inte nämnvärt. Det kan bero på inslagen av sångnummer, det kan bero på att berättelsen ges minst utrymme i boken. Eller att Burgess inte hann utveckla historien innan han gick bort.
I kontrast till detta står berättelsen där vi följer psykoanalysens fader Sigmund Freud. Det är minst lika idéhistoriskt intressant som avsnitten om Trotskij, Burgess Freud är dessutom en mer helgjutet skildrad och komplex människa. Vi följer Freud bland annat under hans tidiga karriär, i relationen till Jung, under nationalsocialismen och som en åldrad man dödsmärkt av cancer. Han ansätts både av omgivningens kritik och av sina egna funderingar och tvivel vad gäller teorierna om det mänskliga psyket. Burgess var uppenbarligen väl insatt i dessa teorier, både styrkor och svagheter dyker upp i berättelsen. Bland annat tar Marie Bonaparte och Lou Andreas-Salomé upp Freuds syn på kvinnan, vilken framstår som något förenklad. Freuds fokus på ”sex sex sex” tas också upp av flera karaktärer, liksom frågan om relationen mellan hans teori om andras sexualitet och hans egen. Samtidigt framställs Freud som förmögen att nyansera och uppdatera sina teorier i mötet med ny information och nya perspektiv, hans ansats framställs också som kapabel att hela människor i själslig nöd.
Som en röd tråd genom Freuds berättelse löper frågan om positionering. Å ena sidan vill hans omgivning att han tonar ner det mer anstötliga språkbruket, vilket han överlag vägrar gå med på. Å andra sidan är han inbegripen i en aktiv personalpolitik för att flytta fram psykoanalysens positioner. Lojala anhängare utan akademiska titlar, som Otto Ranke, behandlas tämligen styvmoderligt. Vissa kollegor är ”bröder”, andra är ”söner”. ”Kättare”, de som avviker från Freuds teorier, tål han heller inte, han är synnerligen medveten om att psykoanalysen är hans egen. Samtidigt är det stora antalet judiska psykoanalytiker ett problem för Freud, han vill inte att teorierna ska betraktas som specifikt judiska. Det innebär att han lyfter fram den icke-judiske Jung trots starkt motstånd från bland annat Ferenzci. Och ett lika starkt men förträngt motstånd från Freud själv, uttryckt bland annat i ångestanfall och subtila härskarmetoder. En konflikt mellan Freud och Jung rör sexualitetens primat, en annan rör det ockulta. Vad gäller sexualiteten vill Jung tona ner Freud bland annat för att positionera psykoanalysen på ett mindre anstötligt vis, vad gäller ockulta fenomen är det istället Freud som vill tona ner dem för att inte stöta bort borgerskapet.
Sammantaget är Burgess berättelse om Freud gedigen litteratur, både initierad idéroman och tämligen engagerande livshistoria. Tämligen engagerande och intressant är även den mer apokalyptiska berättelsen om vår planets undergång i mötet med den interstellära nomadplaneten Lynx. Lynx orsakar först massiva jordbävningar och översvämningar och sliter med sig månen när den passerar Jorden, därefter möts de båda planeterna igen på ett än mer förödande vis. Någon lösning på problemet Lynx finns inte, Burgess följer istället hur människor hanterar situationen. Ett framträdande tema är civilisationen som tunn fernissa över tämligen obehagliga tendenser, vilket vi känner igen från The Wanting Seed. Kulter, kannibalism och lynxgalenskap gör snabbt sin entré när världen står inför sin undergång. Samtidigt görs försök att rädda åtminstone en liten spillra av mänskligheten när planeten går under, genom flergenerationsrymdskepp med eugeniskt utvalda besättningar. I denna historia väver Burgess in bland annat religion, klasskamp och musikens vara eller icke vara. Huvudpersonerna är däremot inte lika intressanta som Freud, det är dessutom aningen utdraget. I jämförelse med fertilitetskris och klimat är nomadplaneter något mindre aktuella, även om reaktionerna på en i förväg känd undergång blir psykologiskt intressanta.
Sammantaget är The End of the World News alltså intressant men något ojämn. Historien om Freud är givande, så bitvis även berättelsen om Lynx. Lika samtidsrelevant som The Wanting Seed eller A Clockwork Orange är det dock inte, det märks även att det är ett postumt utgivet verk som Burgess inte fick möjlighet att korrekturläsa och korta ner. Den sub-litterära formen torde heller inte tilltala alla läsare. För Burgessfantaster är det fängslande, som introduktion till hans författarskap rekommenderas det däremot inte.
Om skribenten: Joakim Andersen
