I Sverige används oftast ordet "populism" nedsättande om såna som sägs ge förenklade politiska lösningar på komplexa problem, till exempel genom att dela in människor i ett "vi" och "dem". Politikerna anklagar dem som de kallar för"främlingsfientliga" för den synden, medan de utmålar sig själva som stående över det beteendet. Men den vakna observatören genomskådar lätt deras hyckleri, eftersom de själva gör exakt det som de anklagar sina motståndare för. Istället för att på ett seriöst sätt försöka förstå varför Sverige visar tecken på att bli alltmer polariserat så hemfaller de åt ett billigt populistiskt knep och skyller allt på "de andra", vilket i det här fallet handlar om Sverigedemokrater och andra som den politiskt korrekta regimen inte anser vara rättroende.
I USA är populism namnet på en politisk rörelse som vänder sig till folket. Jag hänvisar exempelvis gärna och med gillande till den populistiska tänkaren Christopher Lasch som försvarade de amerikanska arbetarnas vanor mot dekadenta administratörer och politiker. Enligt honom kommer hotet mot väst inte från arbetarklassen, som Ortega y Gasset hade oroat sig för tidigare. Nej, de principlösa hedonisterna, utan känsla för något större ansvar, hade vid slutet av 1900 talet tagit makten över samhället. Så hotet kom inte längre från arbetare, utan från de ledande skikten. Christopher Laschs "Eliternas revolt och sveket mot demokratin" är en läsvärd bok författad av en vredgad sociologiprofessor. Den ger ett gott exempel på den sortens populism som jag gillar och är influerad av.
Men det här inlägget skulle ju handla om pengar. Amerikanska populister – ordet används nu i sin positiva mening – har en egen tradition av kritik mot det nuvarande finansiella systemet, som domineras av "the Federal Reserve". De är också kritiska mot att använda guld som valuta. Men de har förslag på hur ett bättre och rättvisare system kan fungera.
Ellen Brown vill jag räkna till den populistiska traditionen. Det här kan låta som en sk "konspirationsteori", vilket gör att många avfärdar den utan att undersöka saken. Det gjorde jag också till att börja med, men sedan grävde jag mer och kom fram till att teorin i princip stämmer. Teorin är att makten att skapa pengar har usurperats av en privat bankkartell, som utfärdar våra pengar som skulder och lånar dem tillbaka till oss mot ränta. Kartellen gör så att det verkar som att myndigheterna skapar pengarna och myndigheterna får skulden när saker går fel, men myndigheterna är egentligen bara redskap för kartellen. Det amerikanska folket kan återerövra sina myndigheter och sin republik endast genom att återta makten att skapa sina egna pengar. Enligt Brown går det bra att använda samma kreditsystem som de privata bankerna använder nu, men de ska administreras som en allmän nyttighet som överses av tjänstemän i offentlig tjänst. För att systemet ska vara hållbart måste vinsterna gå tillbaka till lokalsamhället, istället för att samlas i privata händer någon annanstans. Levande lokalsamhällen ligger populisterna varmt om hjärtat.
Det nuvarande systemet suger musten ur lokalsamhället och skapar en extrem centralisering. Det tvingar människor att flytta varken de vill eller inte, eftersom jobben finns någon annanstans. Jag tror att det går att koppla det monetära systemet till många negativa inslag i det moderna samhället: landsbygdens utarmning, gigantiska städer, att stora folkmassor befinner sig på vandring vilket bland annat tar sig uttryck i stor invandring till Sverige, miljöförstöring mm.
Min prognos, så här i början av året, är att vi fortfarande befinner oss i inledningsskedet av en mycket stor ekonomisk kris, ja inget mindre än en global ekonomisk depression. Frågan om hur vi ska skapa våra pengar och framför allt vem som ska ha makten över den processen kommer att upplevas som en allt viktigare fråga framöver.
Följande film är sevärd. Den ger också en del intressant information om Sverige, där Sparbanken tidigare tjänade folket, men senare underordnades det globala kasinot. Det kanske kan vara något att återknyta till i framtiden?
"The Wizard of Oz" kan läsas som en satir över korruptionen bland företagen i Amerika på slutet av 1800-talet. "The Scarecrow" står för bönderna utan hjärna, "tin man" står för de industriella arbetarna som jobbade i fabriker utan hjärta, och lejonet är en politiker utan mod att konfrontera de korrupta storföretagen. "The yellow brick road" är guldmyntfoten. Sedan finns en trollkarl och en man som är dold bakom bakom en gardin.
"Pay no attention to that man behind the curtain.", sade the Wizard of Oz
Lämna ett svar