Michael Speidels Ancient Germanic Warriors är en genuin skattkammare både som militärhistoria och som inblick i våra förfäders världsbild. Hans tes är att indo-européerna hade ett antal ”krigarstilar” och ett rituellt, socialt och mytologiskt förhållande till kriget. Denna organiska helhet och dessa stilar levde kvar under årtusenden, inte minst bland germanerna. De mest kända krigararketyperna idag är bärsärken och ulfhednar, björn- och vargkrigaren. Det finns även spår av bland annat vildsvins- och korpkrigare (jämför Höflers resonemang om ädla djur i heraldiken). Mellan de båda välkända och de många halvt glömda djurkrigarna finner vi en intressant variant, närmare bestämt mårdkrigaren. De vildsinta och blodtörstiga djuren i mårddjursfamiljen var väl lämpade för krigare att identifiera sig med. Speidel noterar att flera stammar såg järven som sin förfader, bland dem hunner och indo-europeiska mitanni. Mården återfinns idag bland annat i Kroatiens statsvapen.

Det var ett fruktat djur med övernaturlig karaktär. Dess sanna namn yppades inte, ”mård” är ett noa-ord i likhet med ”varg” och ”nalle”. Speidel skriver att det kunde dyka upp tillsammans med övernaturliga väsen, som sjöhästar. Han beskriver också fynd av germanska mårdhjälmar och mårdsköldar, och citerar skildringar av germanska krigare med djurpälsar och fjädrar på sina hjälmar. Här tangerar vi återigen Höflers studier av heraldikens rötter, där ett kultiskt idékomplex med djur och hjälmar var återkommande i namnen. I synnerhet från frankernas länder möter vi germanska namn som Mardhedin (”mårdhuvbärare”) och Marthelm (”mårdhjälmbärare”). Speidel ser detta som tecken på att det vid sidan av björn- och vargkrigare också fanns en krigarstil med mårddjur som inspiration. Vad som utmärkte dessa krigare kan vi idag bara ana, även om det tycks vara en arketyp som gett vissa ekon in i vår egen tid (i likhet med allt från bärsärkar till kroppsmålade krigare). Här finner vi den populäre seriefiguren Wolverine, en ensamvarg med en egen variant av bärsärkargången. Bland historiens många sammanträffanden finner vi också namnet på de kängor som förknippades starkt med skinnskallemiljön och dess mer våldsamma inslag.

Om vi följer Höfler och utgår från att de heraldiska djuren representerade bilder i klagesiansk mening, bilder med en mening, erbjuder Speidels bok ett flertal givande exempel och mården, ”bitaren” eller ”dräparen”, är inget undantag.

Relaterat

Speidel – Ancient Germanic Warriors
Indo-europeiska bärsärkar

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.