Werner Sombart (1863-1941) var en av sin tids ledande sociologer, i likhet med inspirationskällan Marx hade han ett fokus på ekonomisk historia och politisk ekonomi. Den unge Sombart sågs som radikal, den äldre Sombart följde den tyska socialdemokratins rörelse i patriotisk riktning och skrev bland annat ”krigsboken” Händler und Helden (nyligen översatt till engelska som Traders and Heroes). Han beskrev där skillnaderna mellan den kommersiellt präglade anglosaxiska fienden och det heroiskt sinnade Tyskland. Perspektivet återkom i det sena verket German Socialism från 1934, där Sombart beskrev det samhällsskick han ansåg bäst lämpat för det heroiska hemlandet. Det är ett fascinerande verk, bland annat erbjuder German Socialism en möjlighet att jämföra Sombarts tänkande med Marx, Spengler och nationalsocialismen.
Sombart och Marx
Den unge Sombart hade varit starkt influerad av Marx, Engels hade rentav beskrivit honom som den enda professorn som förstått Kapitalet. Den Sombart vi möter i German Socialism var mer skeptisk till det han gett namnet proletär socialism. Bland annat kritiserade han det marxska fokus på just proletariatet och lyfte istället fram medelklassen. Detta till den grad att hans tyska socialism ”may, therefore, be designated (and branded as heresy) as a middle-class Socialism. German Socialism takes this position, fully conscious of its implications, because it sees the interests of the individual, as well as those of the state, best guarded by the middle classes.” Jämför Sam Francis och vår tids populistiska fokus på ”vanligt folk”. I förbigående kan noteras att det marxska proletariatet politiskt ofta innebar de bäst utbildade skikten, Marx och Sombart överlappade alltså delvis här.
Sombart skrev vidare att ”Karl Marx is fundamentally wrong in saying that classes and class wars have always existed. The truth is that there were none before our epoch. Only in an economic age are economic interests decisive in the formation of group structures.” Sombarts avgörande kritik av marxismen knyter an till ”krigsboken”, han skrev 1934 att ”trader and hero: they form the two great contrasts; they likewise form the two poles of all human orientation on earth. The trader, as we have seen, enters upon life with the question: What can life give me? He wants to get for himself the greatest possible gain for the least possible achievement.. the hero meets life with the question: what can I give to life? He wishes to bestow, to lavish himself without return.. we may also say that the trader-conception is centered about interests, the heroic about an idea.. and so we may conclude that there is also, depending upon the spirit which rules, an heroic and a trader Socialism.” För Sombart var den marxska proletära socialismen en ”trader socialism”, mer intresserad av felicita än av plikt. Han kritiserade även inslag i marxismen som dess egalitarianism, dess ressentiment, dess ateism, dess inställning till staten et cetera. Han beskrev proletär socialism och liberalism som snarlika, ”German Socialism is not doctrinaire. Doctrinairism is a malignant disease which with the rise of liberalism attacked the spirit of European humanity (and also German humanity, which we could show is peculiarly receptive to this disease) and then came to its real development in the ideal world of proletarian Socialism.” Samtidigt beskrev han den proletära socialismen som en förståelig reaktion på den ekonomiska tidsåldern.
I likhet med Evola vände sig den äldre Sombart mot ”den ekonomiska tidsåldern”, i likhet med en äldre Evola menade han också att den materialistiska historieteorin ”is, in fact, valid for the past age, but only for the past.” Sombart såg den ekonomiska eran som ett djupt förfall, ”only he who believes in the power of the devil can understand what has taken place in western Europe and America in the last hundred and fifty years.” Västerlänningarna hade stängt dörren till världen bortom denna, och resultatet var tilltagande förtvivlan, liberalism och materialism. Bygemenskapen, gillet, hushållet och andra historiska associationer underminerades och ersattes av individualism. Sombarts samhällskritik är här fortsatt värdefull, han identifierade centrala aspekter av förfallet. Bland annat skrev han att den ekonomiska eran präglades av ”the exclusive acceptance of money value. All other values are, through a refined process of disapproval, divested of their power to command recognition, or they merely serve as a means of achieving riches”. Han rörde sig här i ett fruktbart gränsland mellan Marx och kulturkonservatism, till skillnad från Frankfurtskolan dessutom i kombination med ett mer differentierat och heroiskt människoideal. Sombart analyserade även det han gav namnet finans-kapitalistisk imperialism, bland annat skrev han att ”never before has there been a situation in which business men have ruled, either personally or through their organization or its organs.”
Mot den marxska socialismen ville Sombart ställa en tysk socialism, han tog här upp inhemska föregångare som Rodbertus, Lasalle et cetera. Givet hans bredare definition av socialism som ”social normality” kunde han också inkludera personer som von Stein och Goethe som tyska socialister. Han citerade här Robert Ley, ”what is Socialism? Nothing other than comradeship.” Sombart skrev att ”by German Socialism one could understand tendencies of Socialism which correspond to the German spirit, whether they are represented by Germans or non-Germans. In which case one might possibly regard a Socialism as being German, which is relative, unified (national), voluntary, profane and heroic.”
Sombart och Spengler
Sombart påminde i flera avseenden om Spengler, inte minst då de båda utvecklade egna socialismer och ställde dessa mot England. Spengler utvecklade en preussisk socialism och beskrev skillnaderna mellan engelskt och preussiskt. Sombart gav sitt alternativ namnet tysk socialism men utvecklade även han en distinktion mellan engelska krämare och tyska krigare. Båda intog också en kluven position till det nationalsocialistiska projektet, inte minst genom en delvis annan rasteori. Både Sombart och Spengler var också givande kultur- och samhällskritiker. Sombart beskrev bland annat hur den ekonomiska eran infantiliserats genom sin fascination för det stora, det snabba och det nya. I likhet med Spengler var han föga imponerad av ”demokrati”, han skrev att ”democracy in the economic age means nothing more than the legalization of horsetrading.” Båda associerade ”proletär socialism” med krämarmentaliteten, Spengler uttryckte att ”marxism is the capitalism of the working class”.
Som kulturkritiker var Sombart ofta lika skarpsynt som Spengler. Han identifierade den ständiga stressen i den ekonomiska eran och citerade Goethe, ”that undisturbed, innocent, somnambulistic work, through which alone great things can be achieved, is no longer possible.” Likaså beskrev han vad förlusten av bandet med naturen inneburit. I likhet med Spengler intresserade sig Sombart för den moderna teknikens följder, utan att bli primitivist kunde han notera att ”the elimination of divine attributes in natural thought corresponds to the dehumanization in technical thought” och ”modern technique is built upon precision and men in its application are not dealing with human souls but with dead objects : slave-oxen—horse-drivers—chauffeurs.”
Sombart hade i German Socialism däremot en starkare religiös karaktär. Det gjorde att han kunde skriva att nationen var central men att den inte var Gud. Nationen och staten ingick för Sombart däremot tydligt i Guds plan för människorna. Han beskrev folkanden på ett sådant sätt, ”manifestly there is such a thing as a folk ”idea”, as there is an idea of the individual person: an eternal entity, a monad, an entelechy. This idea contains the essence which God has stamped upon this person and this folk and which is posited for the individual person, as for the individual people, to be realized on earth… in the individual we call it one’s personality; in the people, Volksgeist or the genius of a people. This genius goes before the people as a cloud by day, as a pillar of fire by night. In reality it is always only an aim, a task.”
Sombart vände sig också mot Spenglers pessimistiska historiesyn och menade att nedgången inte var given. Varje ny generation hade möjligheten att återge nationen dess livskraft. Han framstår också som något mer socialistisk i begreppets nutida mening än Spengler, även om han inte menade att en stark stat nödvändigtvis också måste vara stor. Överhuvudtaget förstås Sombarts resonemang kring stat, privat ägande, marknad et cetera helst dialektiskt, som ”både-och” snarare än ”antingen-eller”. Det blir explicit i hans tankar om germansk egendom där han skrev att ”the problem of property is for Germany not an independent problem. The alternative about which so bitter a struggle has been waged for hundreds of years, and in many places is still being waged today — private property or common property — does not exist for Germany. Rightly considered, it is not at all a question of ”either-or” but only one of ”as-well-as-also.” Private property and common property will continue to exist side by side. To which, of course, must also be added, that private property will not be an unlimited, but a restricted possession in fee, at least so far as ownership of the means of production and of the soil are concerned.” Under statlig kontroll ville han bland annat se bankkrediter, industrier av betydelse för försvaret och ”all undertakings on a large scale tending to expand beyond the proper limits of a private economy and which have already assumed the character of a public institution.”
Sombart och nationalsocialismen
1934 var nationalsocialismen ännu en ny makthavare och det kunde vara svårt att förutspå dess politiska praktik. Sombarts förhållande till rörelsen framstår ändå som originellt. Han kunde uttala sig positivt om den i allmänna ordalag och koppla nationell och tysk socialism till varandra, likheter fanns inte minst i synen på staten och ekonomin. Samtidigt lyste Hitler i princip med sin frånvaro i boken, sannolikt citerade Sombart oftare Robert Ley från Deutsche Arbeitsfront. Han kunde också skriva att den moderna människan ofta blir snärjd av fixa idéer, och bland dem räkna upp såväl ateism och darwinism som antisemitism. Överhuvudtaget är det i synen på ras och nation skillnaderna mellan Sombarts idealism och den nationalsocialistiska ideologin är tydligast. Sombart var mer intresserad av det Evola beskrev som ”race of spirit” och ”race of soul” än ”race of body”, och menade att dessa inte överlappar fullständigt. Bland annat skrev han att ”the German spirit in a Negro is quite as much within the realm of possibility as the Negro spirit within a German. The only thing that can be shown is, that men with a German spirit are far more numerous among the German people than among the Negro people,
and the reverse.” Han menade också att det fanns många judar med en tysk ande snarare än en judisk. Han var inte nordicist utan betonade tyskarnas mångfald. Det fanns också en antikolonial ådra hos Sombart, han förutspådde redan 1934 att de färgade folken skulle reagera på kolonialismen och han beskrev den engelska politiken för att utplåna den indiska textilindustrin som illvillig krämarpraktik med massiv misär som följd.
Noteras kan även att Sombart satte nationen och staten i centrum och beskrev den tyska nationen som en blandning av flera rasliga influenser. Många nationer består enligt Sombart av flera olika folk. Han skrev här att ”a people is earthly, chthonic, maternal—matria; the nation, spirited, Apollonic, patriarchal—patria. Germanism (Deutschtum) is pure spirit; German nationality, earthbound spirit. The people is blind; the nation, seeing.” Den hugade jämför med Evola och Dugin. Oavsett vilket är Sombarts reflektioner kring det tyska givande. Han beskrev tyskarna som ett aktivt, maskulint och ruralt folk, präglat av thoroughness, objectivity och self-glorification. Målet för den tyska socialismen var att förverkliga deras potential att vara ett andligt, aktivt och mångsidigt folk.
Sombarts syn på staten hängde samman med hans Gudstro, han vände sig med kraft mot den liberala synen på staten som något praktiskt redskap. Istället citerade han von Stein, ”the state is ”no agricultural or factory association, but its purpose is religio-moral, spiritual and corporative development; through its organization it should form not only an artistic and industrious, but also an energetic, courageous, moral and spiritual people.” Intressant är att han förespråkade ständerstaten samtidigt som han hade en ”histo-realistisk” syn på dess framväxt (”the concept ”estate” should always be political, for only in that sense is it possible to think rationally about an ”estate-structure”).
Sammantaget är Sombart alltid en intressant bekantskap, German Socialism är inget undantag. Den skrevs under en brytningstid då socialdemokrati inte sällan övergick i nationalsocialism och följderna av olika val ännu var höljda i dimma, vilket innebär att få läsare kommer instämma fullt ut i dess slutsatser. Av bestående värde torde vara Sombarts kulturkritiska analyser av den ekonomiska tidsålderns effekter på kultur och samhälle, liksom hans försök att beskriva det tyska som ett möjligt alternativ. Den som läst Traders and Heroes kommer känna igen hans analys av den moderna världens betoning av ”bekvämlighet”. Sombart gav det namnet comfortism och kopplade det till ett existentiellt underskott, ”comfortism is not an external structural form of existence, but a definite kind and manner of evaluation of the forms of life. It is not in the object but in the spirit, and, therefore, may extend itself to both the rich and the poor.. the necessity, touched upon above, of filling the void created in the materialistic soul after each enjoyment by a new enjoyment, has led to the chase in which modern man spends his life.” Liknande analyser kan göras i vår tid av ”underhållning”, oavsett vilket är Sombart ofta väl så träffsäker i sin kulturkritik som exempelvis Adorno.
Om skribenten: Joakim Andersen
